Ett problem för unga jägare i dag är att många inte har egen mark.

Årets vargjakt är över, 57 av 75 tilldelade vargar sköts. Landshövdingar i berörda län har blivit kallade till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som efterfrågat en förklaring. Det är bra, om givna uppgifter inte genomförs, måste ”varför” ingå i frågeställningen.

Oron ökar bland svenska yrkesfiskare. De negativa rapporterna haglar. Man kan undra om svenska politiker vill ha svenskfångad fisk?

Ännu en gång skriver riksdagspolitiker om hur den exploderande ökningen av vargstammen drabbar landsbygden. Vi behöver åtgärder i stället för fler ord.

Alla tolkningar och nonsens som i första hand Polisen håller på med är ett av de större hindren för att få engagerade ungdomar i jakten, och i nästa skede blir det tillgång till jaktmark.

Det finns en enorm tröghet i ideella verksamheter som gör att det tar för lång tid att komma framåt. Att bygga en verksamhet på stormöten som knappast någon kommer på är knappast vägen till framgång.

Jägarkåren lider brist på jaktpolitiskt engagerade unga jägare. Det verkar som om den framväxande generationen tycks tro att dagens jaktliga regelverk som förra generationens jägare kämpade fram ska räcka i evinnerlig tid. Så är definitivt inte fallet och det är en farlig väg för all jaktutövningen i framtiden.

För ett säkrare, grönare och friare Sverige behöver vi ta ansvar för att få en ordentlig matförsörjning, biologisk mångfald och trygghet att kunna leva sitt liv. Det kommer inte att lyckas med en för stor vargstam och djurhållare som tvingas lägga ner sina verksamheter.

Jakten i Sverige angrips emellanåt som varande nöjesjakt. Detta är underförstått något dåligt som inte vi ska hålla på med i ett modernt samhälle. Responsen från jägarkretsar blir ofta att jakt motiveras av den populationsreglerande funktionen. Något som riskerar att bli kontraproduktivt.

Ett totalförbud mot bly i ammunition skulle medföra allvarliga konsekvenser för Sveriges jägare och sportskyttar. Om ett sådant ändå skulle komma är det viktigt att regeringen agerar proaktivt för att underlätta för jägare och skyttar.

Jägare, privata markägare, staten, skogsbolag, politiker och myndigheter kan göra mycket för att bevara Sveriges älgstam. Nedan återfinns i tio punkter förslag på vad som behöver göras.

Regeringen och länsstyrelserna måste agera. Något måste göras nu, för fortsätter det på samma sätt är det god natt för älgstammen.

Nu får det vara nog med mygel gällande industritrålandet i Östersjön. Sälarna tvingas in mot kusterna i jakten på mat som knappast finns, och nu svälter de sakta ihjäl.

Även i norra Sverige, i marker med mycket tall och mycket bärris, finns inga älgar. Är det vi jägare som skjutit älgstammen sönder och samman?

Den älgstam vi har i dag är inte värd namnet. I nuläget är stora delar av Sverige icke jaktbara områden.

Frågan vem som tar den sista älgen är mer aktuella nu än någonsin tidigare, även om älgen har varit utrotningshotad historiskt. Då, på grund av en svältande landsbygdsbefolkning. I dag består hoten av aktivister i många skepnader, där inte minst myndigheterna spelar en aktiv roll.

Jägareförbundet bör göra om och göra rätt med medlemsavgiften, genom att införa ett medlemskap med en elektronisk Svensk Jakt.

Att beröva viltet det skydd naturen utrustat det med genom att använda tekniska utrustning vid jakt gör oss knappast till bättre jägare.

I dagarna klargjorde Naturvårdsverket att handhållna termiska hjälpmedel kan användas vid all jakt – dygnet runt. Beskedet väcker en mängd etiska frågor och följer på att man släppte mörkersiktena fria vid vildsvinsjakt. Den tekniska utvecklingen är snabb och lär inte stanna av. Det är hög tid att vi frågar oss vad vi vill att jakt ska vara.