Det är bra att Jägareförbundet Mittnorrland slår vakt om fågeljägarnas rättigheter på statens marker i fjällen. Men varför gäller inte samma engagemang alla småviltsjägare?

Några samebyar i Jämtlands län har hos länsstyrelsen begärt, och fått beviljat, att småviltsjakt på deras åretruntmarker ska avlysas några veckor i september. Samebyarna hänvisar till egen älgjakt och renskötsel.

Länsstyrelsen skriver bland annat att ”jakt med lösspringande fågelhund efter ripa är en relativt arealkrävande jaktform och att ”när sådan jakt bedrivs undviker renarna dessa områden”. Om detta går att läsa i Svensk Jakt nummer 10/2020.

Mot länsstyrelsens beslut protesterar nu Jägareförbundet Mittnorrlands ordförande Gun Fahlander, som vill få till en träff med samebyarna för att få en lösning på frågan.

Vid en eventuell träff kan hon då, passa på och fråga samerna hur de upplever det stora rovdjurstryck som de utsätts för, och fråga dem vad Jägareförbundet kan göra för att komma till rätta med rovdjursproblematiken.

Inte konsekvent

Det är bra att ordföranden bevakar och arbetar för sina medlemmars räkning.

Men konsekvent är inte detta agerande enär hon aktivt arbetat för att ta bort brunstuppehållet, cirka två veckor i början av oktober.

Det är den tidpunkt under jaktåret som de småviltsjägare som ägnar sig åt jakt med drivande hund har fri tillgång till jaktmarken och den enda helg som man kan ägna sig åt provverksamhet och tävlingar.

Bra med uppehåll

Den här gruppens utövande får för det mesta ske på vardagar, det vill säga arbetstid. Samma situation har även de som idkar andra friluftsaktiviteter. Det upplevs som att Gun Fahlander har olika synsätt på medlemmarnas värde och utövande.

Det finns säkert genetiska/etiska orsaker till att man under en lång tid haft brunstuppehållet. Jag tror att de flesta älgjägare accepterar detta uppehåll och inser att det är bra för att behålla en livskraftig älgstam.

Olle B. Häggkvist

Stövarjägare

Ordföranden Mitt Norrland svarar: ”Vi strider hårt för att bevara brunstuppehållet”

Det är rätt som skrivs i artikeln att vi från Jägareförbundet Mitt Norrland gärna vill träffa samebyarna i frågan om fjälljakten för att höra om vi gemensamt kan hitta lösningar. 

Vi ser nu också fram emot en träff med länsstyrelsen när det gäller avlysningar av stora områden som görs och som blivit ett hinder för våra medlemmar att utöva jakt på statens mark på renbetesfjällen. Det har i år varit mycket stora avlysningar som fått våra medlemmar att reagera starkt.

Tydliga med rovdjur

När det gäller rovdjursfrågan som nämns i artikeln arbetar vi ständigt med frågan, inte minst i Viltförvaltningsdelegationen där dessa frågor hanteras och där vi i Jakt- och viltvårdsintresset har en plats.

Vi är tydliga, liksom samernas representanter och flera andra intressen, med att rovdjurstrycket i Jämtland är alldeles för högt.

När det gäller björnens utbredning hoppas vi nu, efter höstens björnspillningsinventering, att det kan bli mera tydligt att vi har en stam som är betydligt större än vad tidigare visat sig och att det blir en förvaltning därefter.

Missförstånd om uppehåll

När det gäller att jag skulle ”arbeta aktivt för att ta bort brunstuppehållet” har det nog blivit ett rejält missförstånd. Det finns nog inget som vi (jag) lagt mer tid på i den pågående jakttidsprocessen, under de senaste dryga två åren, än att bevara brunstuppehållet när det gäller älg.

Vi har stridit och strider hårt för dess bevarade samt att länsstyrelserna (VFD) fortsatt ska vara de som beslutar om brunstuppehåll samt dess längd. Ett av skälen är precis som det skrivs i artikeln, etiken.

Bra med synpunkter

Vi är mycket måna om att föra våra medlemmars talan i jaktfrågor. Därför sätter jag stort värde på att man som medlem uttrycker vad vi kan göra bättre.

Olle B. Häggkvist är varmt välkommen att höra av sig så kan jag reda ut eventuella missförstånd, samt berätta om vad vi gör och få synpunkter på hur vi kan bli ännu bättre att arbeta för våra medlemmar med jaktfrågorna.

Gun Fahlander

Ordförande Jägareförbundet Mitt Norrland