Skjutvapen må ha större förmåga att krossa ben, högre sannolikhet att träffa centrala nervsystemet, och i det senare fallet släcka ljuset sekundsnabbt.

I insändaren Pilbågen hör hemma inom sportskyttet sägs att djuret inte känner träffen på grund av bedövningen som kulans chockeffekt ger. Säkert sant. Dock, alla som skurit sig illa i mjukdelar med en riktigt vass kniv vet att det inte gör särskilt ont. Ett ”sting”, men inte så mycket mer.

Det finns som sagt många filmsekvenser med bågjakt på nätet. Att det träffade djuret endast tar några skutt, stannar och ser sig om, undrar vad som hände, för att några sekunder senare trilla omkull på grund av blodförlust är inte alls ovanligt vad det verkar.

Inte mer negativ

Jag är själv inte bågjägare och inte ens säker på att jag skulle prova bågjakt om det blev tillåtet. Men, att hävda att det inte fungerar – det tror jag inte alls på.

Dessutom, skjutvapen anses ju av många ickejägare som lite otäcka. Att dessa ickejägare skulle få en än mer negativ bild av jakten om den bedrevs med pilbåge, är jag inte så säker på, det heller, men jag kan ha fel.

Hoppas på jaktens framtid

Nu får vi ju givetvis hoppas på att jakten som den bedrivs idag i Sverige får leva kvar i så stor utsträckning som möjligt.  Fortleva i högönsklig välmåga.

Vi får nog sätta fokus på andra faktorer för att säkra jaktens framtid.

Hålla en etisk/moralisk hög svansföring vid utövandet av och vid samtal om jakt. Ha en balanserad debatt i heta frågor som till exempel vargens vara eller inte vara. Att peka på jaktens folkliga förankring, att vår jakt är mer ”allmoge-jakt” än vad som är fallet i vissa andra länder.

Att peka på alla goda exempel i nordisk jaktkultur. Att jakt är anskaffande av föda, inte bara hobby. Att jakt är snudd på det enda som binder ihop den moderna människan, i den syntetiska moderna världen, med människans egentliga ursprung som en del av naturen.

Daniel Persson

Vara