
Nu ropar alla ”vargen kommer” men var har ni varit de senaste 35 åren? undrar skribenten. Foto: Martin Källberg
När fårbönder i Värmland och Dalarna drabbats av vargattacker är det inte många av de tunga makthavarna som ställt sig upp och tagit striden.
När människor i skogslänen får sina hundar dödade av varg är det på något sätt en risk de själva tar. Det är kopplat till valet att bo långt från makten och härligheten. Där och då är vargar bara nyfikna, där lever vargar i familjegrupper, där bidrar vargen till den biologiska mångfalden.
Lokalt problem, långt från makten
Under 35 år har vargarna varit ett litet lokalt problem i några skogslän. Långt från beslutsfattarnas lantställen, långt från maktens boningar och långt ner på listan över viktiga frågor.
Det har inte varit grannar, vänner eller en nära släkting som drabbats.
I Värmland och Dalarna är det här inget nytt problem. Det är ingen överraskning, eller ens förvånande eller det man kan kalla för onormalt, när vargar attackerar får och hundar.
Nu berörs fler
Det är vad vargar gör och det är vår bistra, grymma verklighet. Det har det varit i 35 år, men nu är vi många fler i det här landet som delar den verkligheten.
Det är på sitt sätt bra, för vi lever väl trots allt i samma land?
En fårbonde i Gräsmark som mister 24 får och halva besättningen, eller bonden i Avesta som mister 10 av 150 får är väl lika drabbade som en godsägare i Stockholm som mister 60 av 1.000 får?
Spanaren