Riksdagen har bestämt att älgförvaltningen ska vara självfinansierad. Jag har synat länsstyrelsernas älgvårdsfonder åren 2012–2023. Trots alla regleringar är resultat och balanser väldigt olika. 

Fem årsarbeten

I Blekinge räcker fällavgifterna till nio arbetsdagar, i Skåne till elva, men är det tillräckligt? I Jämtland, Västra Götaland, Norrbotten och Dalarna räcker fällavgifterna till fyra-fem heltidsanställda under ett helt år. Behövs verkligen så stor arbetsinsats? 

Omräknat till kronor per kilo slaktvikt ger det också stora skillnader: från 1,96 kronor per kilo i Norrbotten till 11,35 kronor per kilo i Västra Götaland. 

Knepig redovisning

Självklart har länsstyrelser egna kostnader för älgförvaltning och älgförvaltningsgrupper. Däremot är det inte självklart att man har lämnat bidrag till de övriga tillåtna ändamålen. Där varierar det stort och regelbundenhet saknas. 

I dokumentationen över hur fällavgifterna används finns det redovisningstekniska knepigheter. De allra flesta länsstyrelserna kan inte visa hur kostnaderna är fördelade på ändamålen. De skulle kunna bli betydligt bättre på att redovisa hur stora intäkter och kostnader de egentligen har. 

Mycket i fonden

Man kan fråga sig hur mycket pengar som behöver finnas i fonden. Enligt självfinansieringsprincipen ska fonden rimligen inte ha tillgångar under noll kronor under någon längre tid. Men den behöver heller inte vara onödigt stor. 

Några län har ibland haft klart större fond än vad som kan vara nödvändigt och skulle mycket väl kunna sänka fällavgifterna eller till och med inte ta ut någon fällavgift under flera år i rad. 

Revisioner saknas

Några län har haft negativ utgående balans flera gånger och borde då ha höjt fällavgifterna. Ett län tycks ha särskilt svårt att få ordning på självfinansieringen. Fyra län har fonder som räcker till finansiering av älgförvaltningen under mer än två år. 

Några revisioner av älgvårdsfonderna förekommer inte. Årsredovisningar finns inte men är heller inget formellt krav. Sannolikt föredras dock fondens status för respektive läns viltförvaltningsdelegation då och då, och man diskuterar säkert om fällavgifterna behöver justeras. 

Stor variation

Under åren 2012–2023 har fällavgifterna för vuxen älg varierat över landet, mellan 250 och 1500 kronor. För kalvar har den varierat mellan 50 och 500 kronor. Fyra län har inte gjort någon justering av fällavgiften mellan 2013 och 2023. Två län har gjort tio–elva ändringar (vuxen eller kalv). 

Någon kallade fällavgifterna ”absurda”. Frågan är om en låg fällavgift som genom ett större antal fällda älgar, ger en fond med stora tillgångar, är absurd. Den fällavgiften hade ju kunnat vara ännu lägre. Eller om en hög fällavgift med färre fällda älgar också är absurd, när den ger negativa balanser i fonden flera år i rad. 

Granska älgvårdsfonderna

Alla länsstyrelser har samma uppgift att lösa och samma regler att följa, men förutsättningarna varierar. Sedan kan man ju tycka att älgförvaltningen ska finansieras till exempel genom skatt. Även då kan man fråga sig om det blir bättre. 

Vad är egentligen att anses som bra? När färre älgar fälls kostar administrationen av älgförvaltningen antagligen ungefär lika mycket. Länsstyrelserna administrerar ju inte älgarna, utan länets älgförvaltningsområden och älgskötselområden, med deras  planer och övriga uppgifter. 

Jag uppmanar jägarorganisationernas länsföreningar att noga granska sina länsstyrelsers älgvårdsfonder. 

C G P-M