EU-kommissionen har under fem års tid trakasserat Sverige för den lilla vargjakt som sker här. Under tiden har vargstammen ökat från cirka 200 djur till över 600. Trots det fortsätter trakasserierna.
Man har mer eller mindre kopierat de brev man löpande får från Naturskyddsföreningen, WWF, Rovdjursföreningen med flera värnarorganisationer, och krävt att Sverige ska ändra sin rovdjurspolitik. Detta trots att den är beslutad i riksdagen.
Men uppenbarligen värderar kommissionen dessa organisationer högre än man värderar den demokratiska processen i Sveriges riksdag. Man har hotat med domstol om inte jakten upphör.

Hot istället för handling
Man kan dock konstatera att kommissionen, trots alla hot inte kommer till beslut om att dra Sverige inför domstolen. I stället för att få saken prövad fortsätter man med sina ideliga påpekanden.
Varför kommer man inte till skott mot Sverige om man nu tycker att vi bryter mot direktivet? Hade kommissionen varit säker på sin sak så hade man redan dragit saken inför domstol.
Det är kommissionen tydligen inte, därför håller den på som den gör. Uppenbarligen tror man att man med hot i stället för art- och habitatdirektivet kan få Sverige att sluta reglera vargstammen.

Dags att sluta buga
Hur länge tänker våra folkvalda buga och bocka istället för att säga ifrån?
Om man läser direktivet så har Sverige överläge i domstolen, och kan fortsätta med den blygsamma regleringen av vargstammen som vi håller på med.
Det är dags att Sverige drar kommissionen inför domstolen, det verkar vara det enda sättet att få slut på kommissionens beteende, som inte kan liknas vid annat än ren förföljelse av det land som har överlägset bäst kontroll på vargstammen och verkligen kan förvalta viltstammar rent generellt.
Om EU:s miljökommissionär tycker att han har för lite att göra borde han ägna sig åt de stora miljöproblemen, exempelvis klimatfrågan vilken är en pågående global katastrof.
Nu lägger han i stället tid på att kopiera värnarorganisationers påståenden och springa vargfanatikers ärenden.
Lyft blicken, både värnare och kommission: Det går ingen nöd på vargstammen, varken i Sverige eller någon annanstans.
Ser man inte det är man blind, alternativt så låst i sin prestige att man inte kan ändra sig.

Björn Isaksson
Bottnaryd