Åsa Romson har en gedigen bakgrund i den akademiska världen. För två år sedan disputerade hon i miljörätt vid Stockholms universitet. Doktorsavhandlingen hade titeln ”Environmental Policy Space and International Investment Law”, och Romson blev därmed första svenska partiledaren med doktorsexamen på nästan 40 år. (Den senaste dessförinnan var Gunnar Helén, som var partiledare för Folkpartiet 1969–1975 och fil. dr. i nordiska språk.)
Med en sådan akademisk bakgrund kan Åsa Romson knappast vara omedveten om tyngden i den anklagelse hon i onsdags, från talarstolen i Sveriges riksdag, slungade mot ännu icke namngivna forskare.
Ett uttalande som väckte såväl starka reaktioner som frågor:
• Vilka forskare syftade hon på i sitt uttalande?
• Vilka tvångsmedel använde sig regeringen av för att tvinga forskarna till att skriva vinklade rapporter?
Dessa två frågor har Svensk Jakt ställt till Åsa Romson, via hennes pressekreterare.
Hon har ännu så länge inte besvarat dem.

På torsdagskvällen sade Romson, i en intervju med Svenska Dagbladet, att hon ”har missuppfattats”.
I SvD-artikeln säger MP-språkröret att det inte finns några vinklade forskningsrapporter – och därmed heller inga ohederliga forskare, får man anta. I stället är det ”regeringen som använt forskningsrapporterna på ett vinklat sätt”.
För Åsa Romsons del kvarstår dock ett problem: Det var inte det hon sade under riksdagens partiledardebatt.
Som doktor i juridik är Åsa Romson medveten om ordens betydelse. Vilka ord som väljs för att föra fram sin ståndpunkt, hur formuleringar byggs upp för att lägga fram sin sak.
Kanske var det så att tungan slant för Åsa Romson. Kanske sade hon inte det hon hade för avsikt att säga. Att uttrycka sig klumpigt kan hända den bäste, det är väl bara att erkänna det.
Men nu skyller Romson i stället på omvärlden, att hon blivit feltolkad. Att det inte var hennes ordval och formulering som blev fel, utan att åhörarna tolkade den på ett felaktigt sätt.
Det håller inte i det här fallet, tycker jag. Det är lite för många som ”missuppfattat” henne.

I mitten av april presenterade Åsa Romson och Miljöpartiet ett förslag om att förbjuda anonymitet på nätet genom att registrera bloggare. Ett förslag som väckte mycket starka reaktioner, vilket var högst förståeligt eftersom det innebar ett avskaffande av delar av yttrandefriheten i vårt land. ”Den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym”, sade Åsa Romson till Sveriges Radio då.
Efter våldsam kritik backade (MP). Först skyllde man på ”otydlighet” (vilket var en smula svårsmält, med tanke på Romsons glasklara uttalande), sedan bad man om ursäkt.
”Det blir fel uttalanden i bland i politiken, det är inte någon lätt bransch man är i”, sade Åsa Romson till Sveriges Radio.
Det är dags för Åsa Romson att be om ursäkt igen, tycker jag. Eller åtminstone leverera en trovärdig förklaring till sitt uttalande om vargforskarnas rapporter.

Svensk Jakt har sökt – och fortsätter att söka – Åsa Romson. För vad Åsa Romson egentligen syftade på där i talarstolen, det vet vi fortfarande inte.