Vem har rätt att upplåta jakten i fjällvärlden? Staten eller samebyarna? Och vilka kommer ha möjlighet att jaga i fjällen i framtiden? Vi gav oss ut på en månghundraårig resa, från nutid tillbaka till 1500-talet för att försöka bringa klarhet i frågan. Det visade sig att svaret är långt mer komplicerat än vad både Girjasdomen och Renmarkskommitténs promemorior ger sken av.

– Det skriftliga källmaterial som berör Torne lappmark är relativt knapphändigt, men ökar i takt med den statliga närvaron i området, särskilt från 1600-talet och framåt. Min ambition är att ge en nyanserad och saklig bild av den historiska markanvändningen i området, säger hon.

– Det är ytterst få, om ens någon, som ifrågasätter att samer befolkat och även använt området under väldigt lång tid.

Identitet och etnicitet

Malmgren menar dock att man måste angripa frågor om etnicitet och identitet för att kunna skapa en fullständig bild av markanvändningen i området.
– Hur fastställs etnicitet, och av vem? Hur fastställer man att en särskild grupp nyttjat området och på vilka premisser värderas markanvändningen? Finns ett krav på bofasthet? Måste markerna ha nyttjats en viss tid varje år? Det är mycket som är oklart och de här frågorna måste undersökas grundligt, säger Judit Malmgren.

En sameby är ett geografiskt område där renskötsel bedrivs. Samebyn är organiserad som en ekonomisk sammanslutning med egen styrelse. Det finns 51 samebyar i Sverige, 33 av dessa är fjällsamebyar, 10 skogssamebyar samt 8 koncessionssamebyar där renskötsel bedrivs med särskilt tillstånd. Renbetesrätt råder på ungefär halva Sveriges yta. Källa: Sametinget / Foto: Lars-Henrik Andersson

Inte bara renar

Hon menar att vara same kan innebära så mycket mer än den gängse bilden där samer rutinmässigt kopplas ihop med renskötsel.

– Det finns samer som under lång tid ägnat sig åt annat än renskötsel, till exempel jakt och fiske, men även andra näringsfång, säger Judit Malmgren.

Rätt att upplåta jakt?

En fråga som då väcks: De samer som inte är renskötare – kommer de också ha rätt att upplåta jakt?

– Många samer övergick till fast bosättning och småskaligt jordbruk, och kunde då av statsmakten kategoriseras som nybyggare och därmed icke-samer. Frågan är således ytterst komplex. Även andra grupper av människor, främst finskspråkiga, har åtminstone sedan medeltid rört sig i, nyttjat och sedermera bosatt sig i de nordligare områdena längs med Torne älv, men var och när behöver fastställas. Indikationer finns i både skriftliga källor och andra historiska och arkeologiska lämningar. Det är få skriftliga källor före 1600-talet som berör människorna i det här området, men det finns andra typer av historiska källor att tillgå, säger Judit Malmgren och nämner fysiska lämningar i landskapet, muntlig tradering, benämningar på platser och artefakter.

Transparent forskning

Hon menar också att det finns trender inom forskningen som gör att vissa perspektiv blir mer synliga än andra.

– Samma material kan angripas utifrån olika syften, frågor och tillvägagångssätt. Från 1970-talet och framåt har den samiska historieskrivningen varit i fokus, vilket har medfört att andra delar av historien blivit mindre belysta. Det är därför av vikt att forskaren är transparent i sin forskningsprocess, att den präglas av objektivitet och neutralitet samt att flera perspektiv får utrymme inom historieforskningen, säger Judit Malmgren.