Har landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) bara otur när hon tänker, eller är hon styrd av de MP-röstande aktivisterna på de statliga myndigheterna och deras organisationer?

Landsbygdsministern skyller nödvändigheten att upphandla det allmänna uppdraget på EU:s regler. Ett samhällsviktigt uppdrag, som finansieras av jägarna själva måste enligt ministern utsättas för upphandling!

Ett uppdrag som betalas med den avgift jägarna tvingas betala, för att få utnyttja sin ägda rätt att jaga!

Vad får vi för den avgiften, jo rätten att inte bli bötfällda om vi betalar 400 kronor till staten.

Ingen förklaring

Helt förutsägbart rasar jägarna och deras intresseorganisationer mot beslutet. En rimlig första reaktion från jägarna borde väl ändå vara, att vi alla skulle sluta betala in pengar till staten, för ett uppdrag som inte finns längre.

Vi har ännu inte fått någon godtagbar förklaring till varför beslutet togs.

Men ordföranden i Svenska Jägareförbundet fick ju ändå träffa, inte ministern, utan en statssekreterare och berätta, att medlemmarna inte gillade beslutet – eller vad som nu sas i detta samtal.

Aktivister bestämmer

Beslutet om inskränkning av tiden för vinterjakten på ripa är nästa svek i ordningen. Jakten utgör inte någon belastning alls på beståndet, vilket till och med Naturvårdsverket anser.

För de boende i Norrlands inlandskommuner är detta ett mycket hårt slag. Enligt uppgift har den kortade jakttiden dikterats av Jaktkritikerna, Birdlife Sweden och Naturskyddsföreningen.

Är det aktivister som ska diktera för de landsbygdsboende viktiga beslut i regeringen?

Lögn om morkulljakten

2005 skrev jag om dåvarande jordbruksminister Margareta Winbergs beslut att förbjuda sommarjakten på morkulla. Hon påstod då, att detta var grundat i EU:s regler.

Men EU hade inga synpunkter på vår morkulljakt. Det var en lögn från jordbruksministern.

Som vanligt resultatet av en kohandel mellan S och MP. Historien upprepar sig!

För lite verkstad

Jag frågar mig i dag, när jakten och jägare ansätts hårdare än någonsin från alla håll, vad vi ska ha våra intresseorganisationer till om de inte reagerar vassare.

Att sitta med under lång tid i diverse diskussionsgrupper tillsammans med företrädare för staten och andra påstådda intressenter, för att i försiktigt positiv anda diskutera förändringar i reglerna för när och hur vi får jaga, kanske kan låta viktigt. I alla fall när man får beskriva det själv.

Men varför reagerar man inte med den kraft som hundratusentals medlemmar ger? Varför samlar man inte jägarna till verkligt kännbara protester mot det som nu sker?

För mycket snack och för lite verkstad, menar jag att vi ser i dag.

Aktivister som firar

Vem bestämmer förresten, att regelverket för jakten behöver ändras överhuvudtaget och dessutom med så korta mellanrum?

Det är upp till var och en att gissa sig till svaret på den frågan.

Firandet av resultatet av dessa överläggningar sker mest i de aktivistkretsar som är ute efter allt som har med äganderätten till jakten och skogen att göra.

Märkligt agerande

Slutligen, rösta inte på politiker, som behandlar jägare som opålitliga och farliga individer.

Myndigheternas särbehandling av jägare, som vi nu ser i fall efter fall, med insatser av till tänderna beväpnade polisiära insatsstyrkor mot laglydiga människor, måste upphöra genast!

Varifrån kommer detta utomordentligt märkliga agerande överhuvudtaget?

Vem inom staten är ansvarig för detta?

Acceptera inte lögner

Visa senast i valet i september 2022, att du inte längre accepterar regeringens fortsatta lögner om EU:s krav på åtgärder och dess skandalösa handlingsförlamning i fråga om återställandet av tjänstemannaansvaret, en ny viltmyndighet och en nödvändig, oberoende och neutral granskare av myndigheternas allt märkligare agerande.

En röst på S är en röst på MP, glöm inte det.

Björn Törnvall