”Vad gäller statens funktion är frånvaron av korruption, välfungerande och rättvisa samhällsinstitutioner samt en generell välfärdsstat aspekter som haft central relevans för tilliten.”

Det skriver Nordiska ministerrådets generalsekreterare Dagfinn Höybråten i förordet till rapporten Tillit – det nordiska guldet från 2017.

Tillit alltså. Nordens guld.

Det är detta som i positiv mening skiljer ut de nordiska länderna i världen.

Tillit definieras i Svenska Akademiens ordbok som ”förhållande(t) att man litar på någon eller något, eller att man hyser förtroende”.

Tillit – förtroende.

Där har vi den magiska formeln.

Grunden för hela samhällskontraktet.

Smörjmedlet för alla sorters utbyten människor emellan.

Ett samhälle där människor litar på varandra, har förtroende för varandra, är ett betydligt bättre samhälle än där misstro präglar de mänskliga interaktionerna.

Ett samhälle där medborgarna hyser tillit till statens institutioner, dess myndigheter, fungerar betydligt bättre än ett samhälle där denna tillit saknas.

Med tillit och förtroende fungerar det som på börsen. Börjar det rasa, så rasar det fort.

Och jägarnas förtroende för Naturvårdsverket riskerar nu att rasa i rekordfart.

Varför agerar Naturvårdsverket på ett sätt som med hundraprocentig säkerhet eroderar de jagande medborgarnas tillit till och förtroende för myndigheten?
Naturvårdsverket gav alltså en styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen tillgång till hela den databas som innehåller känsliga uppgifter om jägare.

Hur är det ens möjligt?

För ett år sedan intervjuade Svensk Jakt Gunilla Ewing Skotnicka, biträdande avdelningschef på Naturvårdsverket, med anledning av att myndigheten valt att byta ut den handläggare som arbetat med utredningen om bågjakt. Handläggaren byttes ut efter att två privatpersoner anklagat honom för att vara jävig eftersom han arrangerar och säljer jakter.

Naturvårdsverket byter handläggare för bågjakten

Dessförinnan hade Naturvårdsverket anställt en person som då ombads att lämna sitt förtroendeuppdrag inom Svenska Jägareförbundet. Gunilla Ewing Skotnicka sa då till Svensk Jakt:

– Man får absolut vara medlem i olika organisationer. Men att ha ett förtroendeuppdrag, alltså när man har i uppdrag att företräda organisationen på något sätt, är inte förenligt om man ska arbeta med samma sakområde inom Naturvårdsverket. Man får heller inte ha ett förtroendeuppdrag inom en miljöorganisation och arbeta med den typen av frågor hos Naturvårdsverket. Då får man något slags dubbla uppdrag som inte är förenliga. Det blir jäv och man kan inte veta vilken lojalitet den personen har.

Intressant.

Man får alltså inte ha förtroendeuppdrag inom en utomstående organisation och samtidigt arbeta med den typen av frågor hos Naturvårdsverket.

Då är det jäv.

Solklart.

Och även rimligt, givet vikten av att upprätthålla allmänhetens förtroende och tillit.

Men när det kommer till rovdjursfrågor tycks alla sådana regler alltså upphöra att fungera.

På Naturvårdsverket står ”rovdjursvänner” uppenbarligen över allt sådant tjafs.

På Naturvårdsverket tvekar man inte. Där ger man inte bara konsultuppdrag i rovdjursfrågor till en styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen. Man ger också denne fri tillgång till sekretessbelagda uppgifter om rovdjursjägare.

Hur är det möjligt?

Varför stoppas inte sådant?

Hemliga uppgifter på vargjägare läckta – anmäls för misstänkt dataintrång

Först efter att Länsstyrelsen i Jämtland uppmärksammat händelsen gjorde Naturvårdsverkets jurister en jävsprövning av den aktuella konsulten.

Då kom man fram till att jäv inte förelåg eftersom han inte var anställd, utan ”bara” konsult.

Är myndigheten så fullständigt genomsyrad av likasinnade rovdjurskramare att inga spärrar slår till, att inga varningsklockor ringer?

2017 briserade skandalen med Transportstyrelsens IT-upphandling. När krutröken lagt sig hade två ministrar, myndighetens styrelseordförande och dess generaldirektör tvingats avgå.
Statens hantering av känsliga och sekretessbelagda uppgifter om medborgarna är allvarliga saker.

Hur ska vi kunna lita på att Naturvårdsverket hanterar sina register över jägare – alltså vapenägare – på ett säkert och tillförlitligt sätt?

Hur ska vi kunna lita på att Naturvårdsverket inte släpper in människor med antipatier gentemot jägare i jaktkortsregistret?

Hur ska vi kunna lita på att Naturvårdsverket inte ger människor som aktivt motarbetar jakt fri tillgång till känsliga uppgifter om jägare?

Hur ska jag kunna lita på att Naturvårdsverkets uppgifter om mig inte används på ett felaktigt sätt?

Hittills har det fungerat – tack vare att jag ändå i grunden hyst någon sorts from tillit till myndigheten. Jag är väl naiv, men jag vill verkligen kunna lita på våra myndigheter.

Ge mig en anledning till att fortsätta lita på er, Naturvårdverket.

En räcker.

Bara en.