Upphovet till debatten var två interpellationer, ställda till landsbygdsministern, från moderaterna Lars Beckman och John Widegren. Deltog gjorde också Kjell-Arne Ottosson (KD).

– Som värmlänning måste man upp i talarstolen när varg debatteras, motiverade Ottosson sitt inhopp.

Riksdagsledamot Lars Beckman (M). Foto: Riksdagen

Lars Beckman och John Widegren ställde flera frågor till ministern: Ska regeringen följa riksdagens beslut? Ska regeringen arbeta för att antalet vargar inte ökar utan minskar i de län där rovdjurstrycket är som störst? Varför tas beslut om skyddsjakt så snart en varg närmar sig Stockholm men inte när den vistas i ett samhälle i Gävleborg? Finns det en samsyn i regeringen om att vargen ska förvaltas genom jakt?

Kjell-Arne Ottosson fyllde på med att fråga om regeringen avser att följa Bernkonventionen och arbeta för att vargstammen ska förvaltas över nationsgränserna, det vill säga i samarbete med Norge.

– I Värmland har vi nämligen något så märkligt som halva vargar, och det ställer till problem. Jag vet att den norska regeringen har bjudit in den svenska för att diskutera en gemensam förvaltning, något som inte hörsammats, förklarade Kjell-Arne Ottosson.

Fler vargar jagades

Jennie Nilsson gav i sina inledande anföranden inte många svar på interpellanternas frågor. Hon ansåg att regeringen följer riksdagens beslut och utvecklade det genom att gå igenom vad som hände under den förra mandatperioden.

– Då beslutades om licensjakt på 98 vargar, vilket är åtskilligt fler än de 22 som beviljades under den tidigare borgerliga regeringsperioden. Regeringen fick ordning på den rättsliga processen så att inte beslut om skyddsjakt och licensjakt förlamas genom överklaganden.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Foto: Regeringskansliet

Jennie Nilsson såg också utökningen av viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare två representanter för naturvården som något som lett vargförvaltningen i positiv riktning. Ett argument som motdebattörerna inte höll med om.

I sammanhanget förklarade hon också att regeringen inte har för avsikt att påverka Naturvårdsverkets arbete med vargförvaltningen. Höjningen av antalet för gynnsam bevarandestatus från 270 till 300 vargar följde efter ett regeringsuppdrag där siffran skulle ses över. Regeringen kan inte ha synpunkter på verkets vetenskapliga bedömningar, sa Jennie Nilsson.

Regional status

Landsbygdsministern uttryckte oro för vad som pågår i EU där en revidering av styrdokumentet till art- och habitatdirektivet i värsta fall kan innebära att det ställs krav på regional gynnsam bevarandestatus för vargstammen, istället för nationell. Något som hon menade skulle vara mycket bekymmersamt för Sverige.

– Vi följer också EU-domstolens hantering av det finska ärendet noga, och med viss oro. Domstolen ska testa om Finland har rätt att bedriva vargjakt på grunder som vi delvis debatterar här idag – människors oro, möjlighet att bedriva älgjakt, bland annat.

Upplevd oro

Lars Beckman tyckte inte att han fick svar på sina frågor. Han citerade ur en artikel i Gefle Dagblad där en småbarnspappa berättar om hur de inte vågar låta sina små barn vistas på tomten sedan en varg gått över den vid fyra tillfällen och vid ett av dem till och med jagat rådjur där.

– De ansökte om skyddsjakt men fick avslag av länsstyrelsen i Gävleborg som bland annat skriver att man ”förstår deras upplevda oro”. Upplevda! Det är mycket märkligt att lagstiftningen tolkas så olika av länsstyrelserna.

– När varg kommer nära Stockholm tar länsstyrelsen med hänvisning riksdagsbeslutet och på goda grunder beslut om skyddsjakt för att man tar människors oro på allvar. I Gävleborg avfärdas samma argument med att oron är upplevd, sa Lars Beckman.

Han ifrågasatte beslutet att antalet vargföryngringar ska öka i Gävleborg. Något som går tvärt emot riksdagens beslut om att koncentrationerna ska minska i län där vargarna är som flest, och Lars Beckman frågade åter igen Jennie Nilsson om regeringen tänkte göra något åt det.

Något klart svar fick han inte, men ministern avslöjade att ett möte med landshövdingarna inom ramen för landets tre rovdjursförvaltningsområden planeras. Hövdingarna vill bland annat diskutera svårigheterna att få till en spridning av vargstammen, vilket tar sikte på att minska koncentrationerna i län som Gävleborg och Värmland.

Farlig utveckling

Riksdagsledamot John Widegren (M). Foto: Riksdagen

När John Widegren upprepade sin fråga om det finns samsyn om vargjakt inom regeringen fick han svaret att regeringen är för att vargstammen förvaltas genom jakt, men att det finns ministrar som inte håller med.

– Det är bekymmersamt när en talesperson för Miljöpartiet så klart uttalar att de är emot jakt på varg, lodjur och varg, kontrade John Widegren.

Han fortsatte med att fråga om politiker och myndigheter lyckats med att följa riksdagsbeslutet En hållbar rovdjurspolitik, och gav själv svaret:

– Nej, det har vi inte. Vi ska inte utrota vargen men vi måste ha en politik som människor som lever med vargen kan acceptera. Jag menar att regeringen inte följer riksdagsbeslutet, och det leder till en farlig utveckling. Det får konsekvenser inte bara för rovdjuren utan också för förtroendet för den förda politiken och för oss politiker.

Den som vill se hela debatten kan göra det på riksdagens hemsida genom att klicka här.