Orsaken till detta hat mot päls ligger givetvis till största del hos de odlade skinnen. Människan med sin ständiga jakt på industri, att göra mer på kort tid, fick oss att börja odla pälsdjur.

Farmernas diverse färgkombinationer och storlekar har därför gjort våra viltskinn totalt värdelösa i pengar räknat.

Men värst av allt är väl kanske att en aktivist inte bryr sig om att någon bär en odlad eller en vild pälskrage.

Fuskpäls går an

Jag har kikat på lite djurrättssidor för att få reda på hur man ställer sig till viltskinn.

Oftast beskrivs det hur man i till exempel Amerika använder fotsax för att fånga räv och prärievarg. En grym metod som varit förbjuden i Sverige länge. Man vänder sig mot att Sverige ska importera sådant skinn.

Men våra nordiska jaktskinn då? De bör väl vara världsledande om man pratar ekologiskt, hållbart och rättvist? Skulle inte ett sådant skinn vara värt en extra slant?

Dåligt samvete över att ett djur fått sätta livet till gör att många människor väljer bort pälskragen av skinn. Många gillar dock pälsens utseende och väljer i stället en fuskpäls tillverkad av akryl och polyester direkt utvunnen ur råolja. Ekologiskt, hållbart och rättvist?

Möjligt uppsving

Tänk om man i stället för att smutskasta alla päls- och skinnprodukter kunde främja det som verkligen är ekologisk, hållbart och rättvist på riktigt?

Kanske skulle viltskinnen få ett uppsving om de som säger sig vara miljömedvetna verkligen var medvetna.

Kanske skulle det för vakjägaren vara värt att flå sina rävar i stället för att gräva ner eller bränna dem efter veckor och månader på ladugårdsväggen. Som hobbygarvare sticker det rejält när jag ser flera praktfulla januarirävar hängandes på en vägg i slutet av mars med smältvattenpärlor i den förstörda pälsen. Men jag förstår det också, det är inte värt det.

Rasmus Halvars

Sillerö