Nyligen lyssnade jag till en riksdagsdebatt om jakt och viltvård och det är glädjande att det tillkom en debatt om detta även efter riksdagsvalet.

I augusti–september använde många politiker jakten som ett argument för att få min röst, då skulle det minsann bli ordning.

Vad hände? Den borgerliga oppositionen drev frågan om viltmyndighet till såväl tillkännagivande som initiativ, ändå valde regeringen att ignorera majoriteten och verkställighet uteblev.

Jakten och viltet tvingas ned mellan olika stolar bland olika myndigheter och deras viljor och tjänstemännens intressen.

Naturvårdsverket arbetar för att även i framtiden äga frågan om rovdjuren och öka stammarna långt över de nivåer som krävs enligt forskning och tagna politiska beslut.

Skogsstyrelsen vill besluta om älgarna, sälarna ligger delvis hos Naturvårdsverket och delvis hos Havs- och vattenmyndigheten. Fjälljakten delas av Jordbruksverket och Naturvårdsverket (hundanvändning och jakttider).

Öka pressen

Problemen som uppstår av exempelvis skarv och korp kvarstår. Uppenbarligen klarar inte Naturvårdsverket av sitt uppdrag som förvaltande myndighet då ingen lösning finns på bordet och än mindre är verkställt.

Som medlem i Svenska Jägareförbundet förväntar jag mig att förbundet nu tar tag i arbetet med att få till den viltmyndighet som vi önskat så länge, för behovet har aldrig varit större.

Eftersom vi nu har en regering som förhandlats fram med hjälp av två partier som båda röstat för en ny viltmyndighet, så utgår jag från att den finns med i regeringsuppgörelsen och att Jägareförbundet nu ökar pressen ordentligt för att upprätta denna.

Bristande respekt

Det är för många kockar i dagens viltsoppa: Min hastiga beskrivning angående rovdjuren, älgarna och sälarna ovan är bara några exempel på bland annat Naturvårdsverkets bristande respekt för lagstiftare och brukare.

Jägareförbundet har helt rätt i att en ny myndighet behövs, förbundets yttrade till dåvarande landsbygdsdepartementet att ”vi är helt eniga med jaktlagsutredare Håkan Larsson om att en ny och sammanhållande myndighet behövs”, och påpekandet om att detta var väl förankrat i organisationen.

Detta behöver framhållas igen.

Förbundet måste stå fast

Om alternativet till att inte få en renodlad viltmyndighet är att låta nuvarande ordning råda, så är det ett misslyckande.

Det heter ofta att man vet vad man har men inte vad man får, men i det här fallet måste Jägareförbundet stå fast i sitt ställningstagande och fortsätta visa på behovet av en ny viltmyndighet.

Förbundet måste fortsätta arbetet med en viltmyndighet som lyfter frågorna från de övriga myndigheterna för att få en mer tydlig inriktning och resultat vad som ska ske framöver med den svenska förvaltningen.

Kommer Svenska Jägareförbundet att fortsätta driva frågan om en ny viltmyndighet?

Johan Forsner