När vår reporter Olle Olsson började gräva i saken föreföll det hela koka ner till en avtalsfråga. Att jaktföretaget och Klarna ingått ett avtal under vissa premisser, och att jaktföretaget sedan ändrat dessa premisser. Här handlade det om att jaktföretaget började sälja jaktvapen via sin hemsida, och att Klarna för detta kräver ett nytt avtal.

Det kan man ha synpunkter på, men i grunden är det förstås upp till Klarna att bestämma vilka riktlinjer som ska gälla för att tillhandahålla sina tjänster.

Men det finns andra, komplicerande, ingredienser i den här historien.

I sin kommunikation med jaktföretaget hänvisar Klarna till sina ”etiska riktlinjer”. När Svensk Jakt ställer frågor om detta vänder Klarna 180 grader, och förklarar att de inte alls har några sådana begränsningar i sina etiska riktlinjer. I stället är det ”specifika samarbetspartners kopplade till kortbetalningarna” som förbjuder handel med jaktvapen.

Nu är det alltså Klarnas underleverantörer som är orsaken.

Det tar dock inte särskilt lång stund att hitta exempel på undantag från detta. Det finns flera företag som säljer jaktvapen och som är undantagna detta. Företag som via Klarna kan erbjuda sina kunder hela utbudet av betalningslösningar, det vill säga även den variant – ”Klarna checkout” – som Piteåföretaget nu fråntagits.

”Det stämmer också att det finns ett fåtal undantag som fått tillåtelse att använda Klarna checkout tack vare ett specialavtal”, skriver Johan Gustafsson på Klarnas pressavdelning i ett mejl till Svensk Jakt.

Vi ställer då frågor om vilka krav som måste uppfyllas för att få undantag, och får följande svar:

”Vad som skulle kunna utgöra ett undantagsfall är beroende av flera olika faktorer som vi, handlaren och våra underleverantörer gemensamt diskuterar för att hitta en lösning alla parter är nöjda med.”

Ett icke-svar, alltså. Snömos.

Vi är givetvis intresserade av att få veta vilka av Klarnas samarbetspartners – underleverantörer – som sätter upp egna hinder för handel med jaktvapen, för att kunna ställa frågor om det till dessa aktörer. Det vägrar dock Klarna berätta om:

”Som jag skrev tidigare är det flera faktorer som avgör om ett specialavtal kan bli aktuellt, men vilka dessa är och hur våra avtal är utformade är en sak mellan oss och våra kunder. Samma sak gäller avtalen med våra leverantörer och samarbetspartners”, skriver Johan Gustafsson.

Hemligt, alltså. Vi får inte veta vilka av Klarnas leverantörer och samarbetspartners som upprättat handelshinder när det gäller jaktvapen.

Just nu sitter ett antal människor på Klarna och funderar över varför jägarna reagerar så starkt på den här historien. Jag ska hjälpa till med att räta ut frågetecknen:

• Om du driver en verksamhet i vilken förtroende är en viktig beståndsdel – tala sanning. Säg som det är – även om det på kort sikt är negativt för affärerna. Du kommer nämligen att bli avslöjad, och då blir dina kunder förbannade. Tänk på att ”vanligt folk” även betraktar halvsanningar och allmänt ”slingrande” som lögn.

• Skyll inte ifrån dig. Lägg inte skulden på någon annan part, som exempelvis en underleverantör. Särskilt inte om du sedan vägrar att berätta vilken denna underleverantör är. Att undanhålla fakta är inte förtroendeingivande, och leder ofelbart till misstanken att du undanhåller något.

• Hänvisa inte till ”etiska riktlinjer” om det enkelt kan påvisas att det finns massor av undantag från dessa riktlinjer. Särskilt inte om du dessutom inte vill berätta vilka skäl som föreligger för undantagen. Då behöver man inga ”etiska riktlinjer”. Då kan man i stället exempelvis säga: ”Det avgörs från fall till fall.” Eller, ännu hellre, säg sanningen: ”Vi gör undantag om vi kan tjäna pengar på det.”

• Säg inte ”vi har inget principiellt emot försäljning av jaktvapen”, när ni i praktiken har det. Att skylla på underleverantörer håller inte. Ni kan inte både ha kakan och äta den.

• Avslutningsvis – och kanske viktigast av allt: Hoppa ner från höga moraliska hästar. De begränsningar som ni infört kring handel med jaktvapen uppfattas som ett moraliskt ställningstagande (det blir lätt så när man hänvisar till ”etiska riktlinjer”). Det kommer av ”vanligt folk” att tolkas som att ni ser ner på de människor och den verksamhet som förknippas med jaktvapen, det vill säga jägare och jakt.

Syftet med sådana begränsningar är att själv framstå som ”god”. Av logiken följer att den som pysslar med jakt är ”ond”. Människor vill inte bli betraktade som onda. Särskilt inte när skäl saknas.

Således: Säg inte till dina kunder att de är onda människor. Då blir de arga. Då kommer de sluta att köpa dina tjänster eller produkter. Då vill de inte förknippas med dig, på samma sätt som du tar avstånd från dina kunder genom ogrundade ”riktlinjer”.

Om du vill tjäna pengar på människor går det inte att samtidigt ta avstånd från dem.

Det är det hyckleriet som stör allra mest.