Publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 4/2024

Jakten och viltvården är två sidor av samma mynt. Det gamla talesättet stämmer väl på gården Gullarp strax utanför Osby i norra Skåne, där viltvårdaren och jägaren Petter Sernert med den ena insatsen efter den andra arbetar för att ge viltet de bästa förutsättningar.

Gullarp.

– Jag har bott på landet i så gott som hela livet, och har sedan barnsben ett stort hund- och jaktintresse. Jag brinner för naturvård och viltvård. Ja, man kan säga att på senare år har det nästan blivit starkare än själva jaktintresset, berättar Petter Sernert över kaffekoppen vi tar innan vi ger oss ut i markerna.

Petter Sernerts filosofi är att alla som vill göra en insats kan bidra till viltvården. Även små åtgärder har betydelse: Att ta fram bärande träd och buskar som redan finns i markerna, att anlägga en viltåker, att sätta ut saltstenar, att hjälpa änderna med häckningsplatser, att vårda ett bryn.

Han har sysslat med viltvård länge, men har känt sig begränsad på arrenderade jaktmarker, där han inte kunnat göra allt han velat. När Petter Sernert köpte sin egen fastighet, i Gullarpbyn, satte han planer i verket som han bara kunnat drömma om tidigare.

– Modernt lantbruk och skogsbruk skapar tyvärr monotona miljöer. Därför är även de små åtgärderna viktiga. De ger väldigt mycket tillbaka. För viltet, men också för växter, insekter och fåglar, säger Petter.

Som att anlägga viltvatten, eller våtmarker om man föredrar att kalla dem det. De två våtmarker som Petter visar under dagen och som återfinns på hans, grannen Magnus Wihlborgs och på hans svärfars fastigheter, kan emellertid knappast kallas för små åtgärder, tvärtom. 

– Nej, det är sant, det kräver lite mer. Men att anlägga ett vatten ger så otroligt mycket tillbaka.

Vidgat begrepp

Tidigare har viltvatten precis som namnet säger varit fokuserat på förekomst och trivsel för de jaktbara arterna, men på senare år har begreppet vidgats. 

– Man har sett vilken nytta de gör i landskapet, för mångfalden. Samtidigt har våtmarkernas betydelse som näringsfällor fått allt större betydelse.

Det råder ingen tvekan om att Petter Sernert vet vad han pratar om. Efter att ha jobbat som lärare på naturbruksgymnasierna i Osby och Ryssby sadlade han om, och arbetar numera med våtmarker för företaget Naturvårdsingenjörerna.

– Det handlar om rådgivning, projektering och ansökningar, bland annat. Att tränga igenom byråkratin och komma till ett beslut där man får bidrag till sin satsning är långt ifrån enkelt och kan ta lång tid. Markägarna behöver hjälp med det.

Men för den som har det tålamod som krävs för att övervinna byråkratiska hinder, blir resultatet ofta alldeles fantastiskt. De två vatten som Petter Sernert kan visa på sin och grannarnas gårdar är utmärkta exempel på det.

Först ut var översilningsmarken Gullarps ängar som var klar 2017. De åtta hektaren som maden utgör ligger i en krök mellan Helge å och Gullarpssjön. Området var delvis igenvuxet med sly och skog som inte var något att ha i produktionssyfte. Mycket av den övriga marken täcktes av pors och tuvgräs.

– Grundtanken var att schakta och göra ett traditionellt viltvatten. Men så tänkte vi om och gjorde den här översilningsmarken i stället. Nu står det vatten här höst, vinter och vår. På sommaren torkar marken upp och fram i juli slås gräset, innan betesdjuren släpps på. På det viset tar växterna och senare djuren upp de näringsämnen som annars skulle ha följt med Helge å ner till Vattenriket i Kristianstad och ut i Östersjön, förklarar Petter Sernert.

Värdefull lokal

Under tiden som marken är vattentäkt är det en värdefull lokal för rastande fåglar. Petter Sernert beskriver dagar då de grunda områdena är fulla med vadare och änder av många skilda arter. När vi vadar längs med ån flyger det upp beckasiner och snäppor framför oss. Tofsvipan låter höra sig, och på snabba vingslag susar ett par krickor förbi.

– Utöver det har sådana här våtmarker stor betydelse för klövviltet. På den stora ön som är omfluten av Helge å och som ligger alldeles intill maden trivs vildsvinen, och vi har mycket givande jakter här varje år. Det är för vildsvinsjakten vi har satt upp jakttornen, som också kan användas av de som vill titta på fåglar.

Såg möjligheterna

Några kilometer därifrån finns en annan sorts våtmark, ett traditionellt viltvatten skulle man kunna säga. Här har Petter Sernert tillsammans med Magnus Wihlborg anlagt ett nästan fem hektar stort vatten, av det som tidigare var ett dåligt kreatursbete.

Från början tänkte Petter att vattnet Fattiggullarp skulle bli ungefär hälften så stort. Men när han studerade förutsättningarna i den naturliga dalsänkan närmare, såg han vilka möjligheter som fanns om grannen också var intresserad.

– Så jag frågade Magnus och han sa ja på stående fot. Det är för övrigt något jag rekommenderar, att man söker samarbete över markgränserna för resultatet kan bli så mycket bättre än det hade blivit annars.

Ännu är det här vattnet nyanlagt, och schaktade strandkanter, näs och vall består därför av bar brun jord. Men de första växterna har börjat spira, och det behövs inte mycket fantasi för att förstå hur fint det kommer att vara om bara något år.

– Jag har planterat bärande träd och buskar som slån, fågelbär, körsbärs- plommon och vildapel ovanför strandlinjen, och byggt och satt ut 15-talet andtuber till gräsänderna för att hjälpa dem på traven. 

Stenlagd bäckfåra

I dämmet finns den i viltvatten vanligt förekommande munken som vanligtvis används för att reglera vattenhöjden. Men inte här, där munken är till för att området ska kunna tömmas när och om det i framtiden behöver restaureras.

– Vattnet har ännu inte nått upp till tänkt nivå, men när det gör det har vi anlagt en stenlagd bäckfåra som leder till utloppsdiket och vidare ner i Gullarpssjön. Genom att reglera ytvattnet stör vi inte sedimenteringen av partiklar i bottnen av vattnet, säger Petter Sernert.

Spännande att följa

När vi går tillbaka mot bilen får Petter flera gånger nytta av sin kikare. Knipor och gräsänder har redan gjort sig hemmastadda.

– Och ändå är det mycket kvar till det här viltvattnet kan sägas vara klart och riktigt attraktivt. Det ska bli mycket spännande att följa.

Om vi efter denna rundtur skulle tro att Petter Sernert tycker att han har nog med våtmarker på sina marker tar han oss snabbt ur den villfarelsen.

Där en skogsbilväg sticker av strax före gården gör vi ytterligare ett stopp. Det är något han vill visa.

Bara 100 meter längre fram kommer vi till en liten inäga som närmast kan beskrivas som ett dåligt bete.

– Här tänker jag att det går att anlägga en våtmark till. Visserligen inte så stor som de andra, men något hektar kan det nog bli. Visst skulle det bli fint och bra för vilt och andra djur?