Den som använder sig av den typen av argument har troligtvis väldigt liten kunskap eller försöker medvetet påverka debatten med falsarier.

Det bör väl vara klart för alla att vi ska ha de viltstammar som är anpassade för respektive område, vad gäller tillgång på naturlig föda.

Vi måste sluta med den oseriösa utfodring som fortfarande pågår på många håll! Effekten av tonvis med högenergifoder bestående av sockerbetor i våra marker bara ökar antalet kultingar hos vildsvinen och troligtvis också antalet kullar.

Vi ser redan i dag att svinen grisar året runt. Jag har vid flera tillfällen själv sett tämligen nyfödda kullar vid jultid, vår, sommar och höst. Detta tror jag har att göra med tillgången på högenergifodret i våra marker år ut och år in.

Värst för bönderna

Våra viltstammar påverkas givetvis också av årsvisa förändringar av tillgång och kvalitet på det naturliga fodret, ollonår med mera.

Den som dessutom bor i, jagar eller försöker bedriva jordbruk i dessa områden river sina huvuden blodiga i ren frustration. Angränsande marker blir mer eller mindre tömda på vilt eller får kraftigt minskande stammar. Folk som bor inom etablerade utfodringsområden får sina trädgårdar vandaliserade av kringvandrande vildsvinsflockar.

Värst drabbas bönderna som får sina skördar förstörda och vallar upp- och nedvända. Vi måste ha en bättre förståelse och respekt för folk som försöker bedriva verksamheter i de agrala näringarna. Det är ju trots allt där de flesta av oss jagar.

Förändring genom dialog

Detta inlägg kritiserar inte den mindre utfodringen för att stödutfodra, till exempel rådjur vintertid, eller åtlar där mindre mängder med oförädlade jordbruksprodukter används.

Naturligtvis ska en förändrad syn på utfodring av våra viltstammar ske genom en dialog och inte i första hand genom lagstiftning.

Att vi måste öka jakttrycket på vissa arter, som vildsvin, råder det nog inga delade meningar om, men vi kan inte samtidigt uppföröka stammen genom olämplig utfodring.

Till försvar för utfodringen hör man ofta att den gör att viltet i mindre utsträckning går ut i grödor som annars hade varit fallet. Vem vet? Nu är det ju så att till ett vildsvins naturliga beteende hör just att vandra omkring och söka olika typer av föda.

Så effekten av minskande skador på grund utfodring torde vara begränsade. Hinner jägarna då inte heller beskatta den växande vildsvinsstammen blir ju situationen ännu värre.

Lockar vilt från granne

En effekt av utfodring som inte hörs i debatten, är att dessa utfodringsplatser mer eller mindre lockar vilt från grannfastigheterna, medvetet eller inte. Denna faktor upplevs naturligtvis som frustrerande och oetisk för berörda parter.

Enda undantaget kan möjligtvis vara om utfodring sker på mycket stora fastigheter, vi talar då om fastigheter på flera tusen hektar.

I debatten har det pratats mest om vildsvin, men den osunda utfodringen påverkar naturligtvis allt klövvilt. Älg, hjort och rådjur kan ju ofta ses mitt uppe i bethögarna.

Lagstiftningen är tydlig kring frågan om att medvetet locka vilt från annan fastighet eller granne. Denna felaktiga utfodring måste på något sätt få ett slut, inte minst ur etisk synvinkel.

Jag vet att väldigt många delar min uppfattning om problemet och hoppas att detta kan inspirera andra att också agera.

Jan Teichert
Gryt