Vargbilder i press och på våra datorer är nog till stor del från utlandet, och inte från Sverige. Men vi ska komma ihåg att vargen i Sverige är lika helig som Indiens heliga kor. Detta gäller för både byråkrater och naturmuppar.

Sedan vargens återkomst till Sverige är det två ledande partier som har haft möjlighet att lösa de problem som följer av densamma – M och S. Tyvärr har de inte haft förmågan att se vilka problem som komma skulle, inte heller har lyckats ta tag i problemen på ett trovärdigt sätt.

Vi ser just nu en juridisk cirkus utan dess like i vargjaktfrågan, säger vi som vill förvalta vargen. Vi ondgör oss över hur olika föreningar kan stoppa riksdagsbeslut med hjälp av juridiska krumbukter. Men frågan är om det här verkligen är så unikt för vargjaktfrågan som vi tror?

Sverige blev som bekant föremål för EU-kommissionens ilska när rätten att överklaga vargjakt till domstol försvann i och med att den nya rovdjurspolitiken antogs i december 2013. Efter regeringsskiftet i september 2014 började andra tongångar höras från berörda departement.

Är det så klokt att överklaga förvaltningsrättens beslut rörande licensjakten i Västmanland? Risken är överhängande att vi får på pälsen igen. Den juridiska kompetensen verkar vara större hos värnarsidan än hos jägarorganisationerna.

Till er som inte bor och verkar där vargen förlagt sin framfart: Det kan ju inte spela någon roll om vargen du ser på en bild kommer från Sverige eller Ryssland. Är därför inte striden för den ”utrotningshotade” vargen totalt meningslös? Då den finns i hundratusentals, spridd över Europa.

EU-kommissionens ambition att minska antalet illegala vapen för att därigenom minska risken för fler terrorattacker såsom de i Paris, är givetvis något som Centerpartiet ställer sig bakom. Stora delar av förslaget skulle dock inte försvåra för terrorister, men däremot avsevärt försvåra möjligheten för vanliga människor till jakt och sportskytte.

I varglänen är livet sida vid sida med ett stort rovdjur verklighet. Rivna tamdjur, dödade och skadade hundar är vanligt förekommande där vargen finns. Nu förhalas tidigare tagna politiska beslut. Det är oklart vad regeringen vill med vargförvaltningen.

Det måste tas krafttag på djupet om vi ska få ordning på den infekterade vargdebatten. Som det nu ser ut är det rena rama sandlådekriget. Genom att slå ihop de båda jägarorganisationerna ökar möjligheten att påverka i rätt riktning.

Moderaterna har tagit initiativ till att Justitieutskottet gjort en första granskning av EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv, en så kallad subsidiaritetsprövning. Det har nu lett till att riksdagen konstaterar att kommissionens förslag är för långtgående i vissa delar. Riksdagen går därför längre i kritiken mot förslaget än vad regeringen gör.

Är det verkligen så att regeringen inte är kapabel att säga nej till EU-kommissionens vapenförslag i sin helhet istället för denna förbannade kohandel med EU? Den frågan vill jag ställa till inrikesministern.

Hur kan det komma sig att fårägare lämnas helt utsatta att själva försöka skydda sina får från vargangrepp som självklart drar stora kostnader?

Världsnaturfonden WWF fick ge med sig och tar i en artikel på svenskjakt.se avstånd från de hot och trakasserier som vargkramarna utsätter jägare för.

Jag tror det är dags att börja använda älgförvaltningsområdena till vad de är avsedda att vara. Nyckeln till att överhuvudtaget kunna börja jaga älg är ju att ha korrekta inventeringar. Utan detta kan vi inte ens börja förvalta stammen.

Jag har som ålänning och jägare följt vargfrågan i de svenska jakttidningarna och har funderat över hur frågan kan lyftas till ett högre plan. Ett sätt kan vara att stämma staten.

Bra skrivet Kristina Yngwe och Daniel Bäckström i debattartikeln ”Regeringen måste ta hoten mot jägare på allvar” på svenskjakt.se.

Efter många års diskussion, många utredningar och mycken beslutsvånda har äntligen nivån på vargstammen bestämts. Det är bara kostnadsbilden som
inte är klar, fast den har ingen betydelse. Det skriver Ingemar Kastensson i en satirisk betraktelse av vargförvaltningen.

EU-kommissionens rapport ”Fitness Check” som är en översyn av Art-och habitatdirektivet och Fågeldirektivet kommer våren 2016, men den preliminära versionen finns redan ute. Direktiven bör moderniseras, men en expertpanel har kommit fram till att det inte behövs.

Jag som enskild medborgare i Sverige förstår inte att Naturvårdsverket ger bidrag till Naturskyddsföreningen för att täcka deras advokatkostnader när det gäller att överklaga beslut om jakt på varg.