Förvaltningsrätten konstaterar att det i länsstyrelsernas beslutsunderlag saknas tillräckligt stöd för att licensjakten kan begränsa de socioekonomiska konsekvenserna och förbättra möjligheterna för tamdjurshållning.
Naturvårdsverkets ”analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus i Sverige”, från 30 november 2015, tas mer eller mindre på orden av rätten:
”Vargförekomst påverkar inte verksamheterna som helhet så att deras utövning påtagligt försvåras ur ett ekonomiskt perspektiv. Detta gäller även de verksamheter som har mest problem med vargförekomst – tamdjurhållning, renskötsel och jakt. Dessa har enligt tillgänglig statistik kunnat fortgå och utvecklas under senare år, trots att vargpopulationen har fortsatt växa. Vi kan till exempel se att antalet fårbesättningar har ökat det senaste decenniet, även i Mellansverige där varg är vanligt förekommande.”

Ohållbar situation
Den nygamla rättsordningen som vi nu ser resultatet av, kommer inte bara att skapa en otrygg tillvaro, utan också en ohållbar situation för den landsbygdsbefolkning som vill idka jakt, tamdjurshållning och småbarnsliv i skogsnära bygd.
Vi har sett att jakt omöjliggjorts 2012, 2013, 2014, 2016. Vargstammen är större än i mannaminne. Frågan är hur många vargar som nu rör sig i Värmland och Örebro län.
Kanske kommer det efter valpningen i år att finnas runt 300 vargar bara i Värmland, kanske ännu fler.

Orimligt bidrag
Miljöorganisationer får bidrag för att aktivt motverka myndighetens egna beslut. Detta menar vi är en orimlig ordning.
Naturskyddsföreningen får årligen ett bidrag från Naturvårdsverket för att processa om vargjakt i domstol och för att driva frågan i EU.
Vi menar att denna utbetalning ska upphöra genom att regeringen ger direktiv till Naturvårdsverket.
Det är också minst sagt uppseendeväckande att små miljöorganisationer som uppnått 100 medlemmar räknat i hela Sverige, ska ha talerätt och kunna överklaga och stoppa beslut. Detta får ödesdigra konsekvenser för lokalbefolkningen i skogsbygderna vars näringar och verksamheter drabbas.
Talerätten borde rimligen i stället ge större inflytande till den berörda landsbygdsbefolkningen, älgskötselområden, hembygdsföreningar, med flera, än vad miljöorganisationer ska ha, som inte har den minsta förankring i de områden där de ändå tillåts överklaga jaktbeslut.
Nuvarande regelverk är minst sagt märkligt och förkastas av Sverigedemokraterna.

Tydlig slagsida
Miljöorganisationerna är vanligtvis ideologiskt burna och kan ha en väldigt tydlig slagsida i en viss ideologisk riktning. Därför är lagen problematisk i sin utformning och påverkar i allra högsta grad möjligheterna att bedriva en sund viltvård.
Vi menar därför att regeringen bör utreda konsekvenserna av denna lagstiftning och återkomma med förslag hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.
Sverigedemokraterna vill också få ett tillägg i Naturvårdsverkets föreskrifter för att undvika att vargjakten ställs in, om att jakttiden ska kunna förlängas fram till att domstolsutslag kommer och snarast därefter kunna verkställa jakten.
Eftersom vargjakten är beroende av spårsnö och om domstolsutslag dröjer tills vintern är till ända, ska den kunna flyttas fram till kommande vinters första snödagar i november–december samma år.

Runar Filper (SD)
Jakt- och viltpolitisk talesperson