Bernt Karlsson är journalist samt författare och värvades till Svensk Jakt 1992. Under åren har han varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands­redaktör.

Hans kåserier har varit omåttligt uppskattade i papperstidningen, varför de nu återpubliceras digitalt.

Bristen på förtroende för myndigheter är ett vanligt problem i samhället, och jägarkåren är inte undantagen från detta problem. Tyvärr har det uppstått en viss misstro gentemot jägarkåren från allmänhetens sida, som i sin tur har lett till en brist på förståelse för vår verksamhet.  

Bernt Karlsson är journalist samt författare och värvades till Svensk Jakt 1992. Under åren har han varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands­redaktör.

Hans kåserier har varit omåttligt uppskattade i papperstidningen, varför de nu återpubliceras digitalt.

Rovdjurspolitiken i Sverige börjar lika en fars. När blåbären tryter äter björnen ännu mer älg.

Situationen för älgstammen i södra Sverige är mycket allvarlig. Oavsett älgstammens storlek måste jakten utformas så att den efter jakten består av välväxta, högproducerande älgar och kalvar med goda utvecklingsförutsättningar. För detta krävs nu kraftfulla åtgärder vad beträffar jakten och fodertillgången – uppgifter för jägarna, markägarna och beslutande myndigheter.

Att få sitt europeiska vapenpass förnyat brukar inte möta några hinder och gå snabbt och smidigt. När jag skulle förnya det i år uppstod en byråkratisk vägg att tränga igenom och på jakten i Tyskland kunde jag inte använda mina egna vapen.

Att tro att Jägareförbundet och jägarna ska tillföra något nytt vad gäller förvaltningen av älgen med ytterligare byråkrati är nog bara en önskedröm.

Regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen har många svåra jaktfrågor att hantera – en för stor vargstam, en dåligt fungerande älgförvaltning, jakten på statens marker i fjällen.

Men det finns en jaktlig reform som landsbygdsministern kan genomföra omedelbart, utan utredningar och utan att krångla med EU. Han kan gå i en socialdemokratisk företrädares fotspår och återinföra sommarjakten på morkulla.

När jag läser debattinläggen i utredningen om fjälljakten blir jag både besviken och arg på förslagen från Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson.

Rättigheter och skyldigheter kan inte byggas på etnicitet. Det går inte heller att gottgöra tidigare generationers oförrätter mot en grupp och samtidigt bortse från att fler grupper utsatts för samma saker, skriver Birgitta Isaksson, Kiruna, om Renmarkskommitténs utredning.

Drygt 360 000 personer har skrivit under den namninsamling som den europeiska jägarfederationen Face tagit initiativ till. På tisdagen överlämnades den till EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius.

I dag firar vi Sveriges nationaldag. Dagen då grunden till det moderna Sverige lades för 500 år sedan. Nu är en ny historieskrivning på gång, med förslaget från Renmarkskommittén då nedmonteringen av nationalstaten inleds.

Den svenska vapenlagstiftningen är omfattande och sträng. Svenska jägare och sportskyttar lyder under mycket strikta regler och det har länge funnits en majoritet i riksdagen för en absolut minimiimplementering av EU:s vapendirektiv. Ändå innebär förslaget som nu ska röstas igenom en överimplementering.

Skillnaden mellan att bita i ett stålhagel och ett blyhagel är dramatisk, där det förstnämnda riskerar att resultera i en allvarlig tandskada. Detta är ett problem som har belysts alldeles för lite.

Älg fanns knappt i fjälltrakterna förrän inpå 1960-talet. För att urminnes hävd ska gälla måste den fortgått under lång period. Hur kan ordförande för Renmarkskommittén överväga att låta samebyarnas älgjakt ingå i de rättigheter som omfattas av urminnes hävd?

Den pågående renmarksutredningen föreslår att gränsen för störning av renskötseln ska ändras från avsevärd olägenhet, till att renskötseln ska tåla ringa påverkan. Enligt Centerpartiet är det en blygsam ändring i lagen. Sanningen är att det är en ändring som får stora konsekvenser.

Jag undrar om du som på olika vis bidrar till att vi här i Sverige har en vargstam, som är i ständig ökning och som har en numerär vida överstigande tidigare fattat riksdagsbeslut, någonsin funderar över vilka konsekvenserna blir. 

Som socialdemokrat i hela mitt röstberättigade liv och med 40 års prenumeration på Norrländska Socialdemokraten (NSD), boende i ett av partiets starkaste fästen i landet, blir jag tvivlande på partiets demokratiska riktning i den aktuella renmarksutredningen. 

Skogsstyrelsen menar att betesskadorna på skogen leder till stora ekonomiska förluster för skogsägare och samhälle. Nu måste man bestämma sig, är skogen en resurs som är viktig för skogsbolag och övriga skogsägare?