Dagens samhälle kännetecknas av en tilltagande urbanisering och delvis förändrad livsstil. Detta innebär en ökad risk för en förutfattad negativ bild av jakten. Det som har särskilt stor betydelse för att motverka denna utveckling är den enskilde jägarens uppträdande. Svenska Jägareförbundet bör sammanställa en skrift som informerar om såväl vår anrika jaktkultur som om de etiska regler som gäller vid jakt.

Skogsägare och jägare kan göra flera åtgärder för att förbättra klövdjurens möjligheter att hitta foder och därmed minska skadorna av deras betande. Min åsikt är att man får acceptera påverkan från djuren. Ska vi ha vilt i våra skogar måste de också få äta.

REPLIK. Myndigheter, politiker och andra beslutsfattare kommer med den ena tokigheten efter den andra. Senast ett totalt förbud mot bly i ammunition.

Okunskap om hur predatorer påverkar djurlivet är stort. Det gäller klövvilt, men också fåglar och mindre däggdjur.

Utvecklingen av spetsteknik sker tyvärr till stor del inom försvarsindustrin. Teknikutvecklingen går allt snabbare, är oundviklig och den som inte strävar bakåt utan i stället tar till sig ny teknik blir garanterat en skickligare jakt- och sportskytt.

När dovhjortarna ändrar beteende och inte går fram förrän det är mörkt, krävs det tyvärr skyddsjakt.

Att skogsägarna kan acceptera omfattande viltbetesskador beror på att många av oss gillar älg och älgjakt eller har arrendatorer som gör det. 30 procent allvarliga skador innebär att skogsbruket till del kan hantera detta, genom att 30–35 procent av tallarna ändå vanligen gallras bort vid 35 års ålder. 

Under debatten om blyförbud har det sagts mycket om att det inte går att skjuta med stålhagel i många äldre hagelvapen. Men det riskerar också att bli kostsamt att anpassa andra typer av vapen.

REPLIK. Min åsikt är att dagens jägarutbildningar är mycket bra. Och nya jägare är förutsättningen för att vårt kulturarv ska leva vidare.

Det gulnade lilla häftet utslungar inga stora anspråk, om sådant nu enbart går att söka i utseende- och storleksmässigt hänseende. Men dess titel – Vad är sanning? – sticker ändå ut där den, inklämd mellan några exteriört avsevärt mer imponerande volymer i arbetsrummets bokskåp, utslungar sin eviga fråga mot betraktaren. En i rent språklig mening enkel fråga, endast tre ord lång. Men vars svar inte lika enkelt låter sig fångas.

Blivande jägare måste få lära att sig ta hand om fällt vilt, från urtagning till hängning och styckning.

Skriv en debattartikel och gör din röst hörd. Svensk Jakt når de flesta jägarna i landet och läses av såväl myndigheter som politiker.

SLUTREPLIK. Om Rovdjursföreningens ordförande i stället för att sprida ogrundade rykten tar reda på hur inventeringar går till och hur antalet lodjur fastställs, kanske vi slipper anklagelser om jäv mot seriöst arbetande naturbevakare.

REPLIK. När företrädare för Jägareförbundet säger sig vara nöjda med hur inventeringen av lodjur bedrivs, borde det väcka misstankar då förbundet vill ha så få lodjur som möjligt. Dessutom är det tillräckligt att inventera lodjuren vart sjätte år, om de inte förvaltas. 

Med Svenska rovdjursföreningens resonemang ska vi inte förvalta våra viltstammar utifrån fakta och kunskap, utan med det som passar den egna intressegruppen bäst. Man kan konstatera att det är en förening på villovägar.

REPLIK. Jägareförbundet utgörs av den enskilde medlemmen, inte någon annan. Den som klagar på att verksamheten är dålig måste också agera för att det ska bli bättre.

Varför ska jag vara med i Jägareförbundet Gävleborg? Vad får jag för mina pengar? Det är frågor jag ställer som medlem länsförbundet sedan många år.

Livsmedelsverket klåfingriga korvbyråkrati rimmar lika illa som Ulf Lundell.

På Livsmedelsverket måste det ha stått helt stilla när man måste använda 20 år gamla EG-förordningar för att hindra charkuterier från att tillverka korv och göra andra charkvaror av jägarnas viltkött. Vad håller byråkraterna på med?