Jag är inte jägare men vistas mycket i skogen, och har reagerat på alla övergivna jakttorn som delvis består av plastpresenningar som är i nedbrytningsfas av väder och vind.

Förra säsongen löste 17.533 personer statligt jaktkort i Västerbotten. Alla jagar inte älg, men de flesta gör det. Det är en ansenlig mängd jägare. Skogskötselchefer och viltförvaltare på de stora skogsbolagen borde gå en managementkurs och lära sig sköta och förvalta alla dessa jägare.

Naturvårdsverket har gett naturvetare mandat att inte bara tolka EU-juridiken, de har dessutom fått möjlighet att bestämma Sveriges ambitionsgrad, när nu ett nytt referensvärde för varg ska rapporteras till EU. Det är oacceptabelt, odemokratiskt och direkt kontraproduktivt mot riksdagens beslut, skriver Svenska Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson och generalsekreterare Bo Sköld.

I lervällingen i franska Verdun var striderna under första världskriget utdragna och frontlinjen ändrades inte. Det är bland annat därifrån vi lärt känna ordet skyttegravskrig. Bittra strider med stillastående försvarslinjer.

Regeringen måste se till att vi får utökad jakt på säl och skarv. Det har våra fiskbestånd och våra kustsamhällen allt att tjäna på. Jag förväntar mig att Centerpartiet och Liberalerna säkerställer att deras vänner i regeringen gör verklighet av majoritetens politik.

Gå på ett möte med din lokala jaktvårdskrets! Ställ frågor, kom med önskemål, engagera dig. Vi behöver fler som tycker, tänker och tillsammans med andra tar ansvar för jaktens framtid.

Contortan är inget fiasko, och älgen är inte en parasit. Den är ett fantastiskt djur och ett värdefull vilt. Den är också ett stort skogsskötselproblem eftersom älgstammar som är större än tillgången på foder ger skador för skogsbruket på mångmiljonbelopp varje år.

Med viss förvåning läser jag att länsstyrelsen i Dalarna påstår att Högsta förvaltningsdomstolen ”ifrågasatt och prövat” att Sverige måste ha minst 300 vargar. Det är fel. Den saken har aldrig prövats i domstol.

Representanter för Jägareförbundet Dalarna har i ett debattinlägg på svenskjakt.se ifrågasatt länsstyrelsens förslag till fördelning av varg. Vi vill här bemöta kritiken och beskriva hur skillnaden mellan regionala önskemål och nationella riktlinjer ser ut.

Äntligen kan vi nu se jaktprogram på Sveriges Television. Tyvärr har man inte tänk till, utan bjuder den oinvigde på en del händelser och situationer, som är lätta att ifrågasätta.

Extrema förslag från LRF på nya jakttider gör att jag funderar på att ompröva hur jag väljer varor i butiken. Är det så viktigt att köpa svenskt i fortsättningen?

Är länsstyrelsen i Dalarnas varghantering egentligen något nytt? Nej, det har varit samma visa i många år. Förslag förs fram efter diskussioner, och sedan kör den som har makten över alternativen, medan man påstår att man har rätt.

Länsstyrelserna i mellersta förvaltningsområdet meddelade i förra veckan sina förslag till länsvis fördelning av vargföryngringar. Om Naturvårdsverket följer länsstyrelsens förslag kommer vargstammen i Dalarna att öka från sju till åtta föryngringar.

Centerpartiet stred mot EU:s vapendirektiv i Europaparlamentet och kommer att strida mot regeringens förslag till hur det ska infogas i svensk lag i riksdagen. Vi följer vår linje, både på EU-nivå och i Sverige, mot regelkrångel och mot försvårande för människor att leva sina liv.

Med en älgstam på ett djur per tusen hektar är äbinresultatet med åtta procent betesskador i Malå i mellersta Lappland en skriftlig bekräftelse på hur illa ställt det är med älgens naturliga vinterföda i norr. Dessutom talar det mesta för att samma situation snart kommer i dagen över riktigt stora områden.

Tämligen frekvent matas vi genom teve-reklamen med bilder av den goda, svenska bonden som producerar något dyrare men samtidigt bättre och nyttigare livsmedel än utländska konkurrenter på matmarknaden.

Vi lever i en tid då ekologiskt, hållbart och rättvist är de gyllene ledorden. Tyvärr finns det produkter som trots detta hamnat i fel fack i de gröntänkande hjärnorna. Viltskinnen till exempel. Värdelösa i penningvärde och nedsmutsade av aktivister hamnar de oftast i gropen eller i bränntunnan.

Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Det är för många kockar i dagens viltsoppa. Jägareförbundet har helt rätt i att en ny viltmyndighet behövs. Om alternativet till att inte få en renodlad viltmyndighet är att låta nuvarande ordning råda, så är det ett misslyckande.