Svensk viltförvaltning ska flyttas till en ny viltmyndighet, det beslutades redan under riksmötet 2014–2015 av en majoritet i riksdagen. Sedan dess har regeringen kommit med allsköns rökridåer och förhalanden. De försöker helt enkelt begrava frågan i utredningar.

I en replik på debattartikeln Naturvårdsverket kör över viltförvaltningsdelegationerna på svenskjakt.se går Eva Ångström emot Moderaterna i Dalarnas syn på vargförvaltningen. Vi känner inte igen partiets argumentation i hennes svar. Det är nog snarare Svenska Rovdjursföreningens politik som beskrivs.

Efter fyra år med rödgrönt styre har besluten kring jakt flyttats längre ifrån de som berörs och tilliten till myndigheternas hantering av rovdjursfrågor har minskat. Många som bor på landsbygden tvingas leva i otrygghet och rädsla för att deras djur ska drabbas av rovdjursattacker. Så ska det inte vara.

En sådan som Eva Ångström kan från sin Stockholmshorisont inte förstå hur vi som bor mitt i vargreviren påverkas av rovdjurens närvaro. Utan att ha en aning om vad hon pratar om dömer hon ut människor på landsbygden.

Jaktfrågan är viktig i valet på söndag. Moderaterna vill se till att laglydiga jägare och sportskyttar inte drabbas av onödiga försämringar när EU:s vapendirektiv ska införlivas i svensk lag. För att underlätta för jakt, viltvård och sportskytte behövs istället en översyn av vapenlagstiftningen.

Det finns mycket att vinna på ett utökat samarbete mellan Sverige och Norge i frågan om vargförvaltningen. Det skriver svenske riksdagsledamoten Pål Jonson (M) och norska stortingsrepresentanten Ingjerd Schou (Höyre) i en debattartikel.

Kjell Gustafsson (M) i Dalarna kritiserar i en debattartikel Naturvårdsverket beslut att stoppa en licensjakt på varg under kommande vinter. Jag anser att det är helt i sin ordning att myndigheten stoppar jakten.

Hade det bara varit utifrån älgen och dess förutsättningar hade älgförvaltning varit som en stund på kolonilotten där man sår, gödslar, gallrar och skördar. Men nu är det något helt annat, för i systemet ingår förvaltning av människor. Med detta följer en kamp om ytterst pengar och makt.

Samtidigt som den pågående björnjakten i Dalarna visar på en stor förekomst av skjutbart vilt, är det nu hög tid att se över den fortsatta förvaltningen av björn och varg i vårt län. I slutet av denna månad (28 augusti) ska länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation ta beslut om kommande miniminivåer för rovdjursförvaltningen. Jägareförbundet i Dalarna kan inte acceptera de förslag som länsstyrelsen presenterat när det gäller björn och varg.

I Svensk Jakts partiledarutfrågning angående älgförvaltningen svarar flera av politikerna att de är beredda att se över hur älgförvaltningsgrupperna fungerar. Det behövs.

Jakt och sportskytte är två ursvenska traditioner och fritidsaktiviteter som engagerar hundratusentals vanliga och hederliga svenskar.

Att äta viltkött är klimatsmart, alltså är det bra för miljön. Jägarna borde framhållas som miljöhjältar.

Jaktens och jägarnas många oskrivna regler behöver sättas på pränt. Här har jägarorganisationerna ett stort ansvar. Det är de som med kunskap och ansvar ska utbilda jägarna också inom området jaktetik och jaktkultur.

Det är glädjande att konstatera att Ingvar Hellquist och jag är överens om att en reduktion av vargstammen är det viktigaste målet. Jag hoppas att Svenska Jägareförbundet tar frågan på största allvar och arbetar hårt för en lösning, skriver Roy Yven i en debattreplik.

Debatten om den svenska vargförvaltningen fortsätter. Ingvar Hellquist, Jägareförbundets länsordförande i Örebro, ger här sitt svar på Roy Yvens debattinlägg ”Fokus på spridning blir helt fel”.

Häromdagen fick jag hem det statliga jaktkortet. Jaktarrendet är betalt och nu återstår att övningsskjuta inför höstens och vinterns jakter. Planering pågår och mina förväntningar ökar men samtidigt väcks många frågor, då jakten för mig och många andra är en viktig möjlighet till rekreation och naturupplevelser utöver det vanliga.

Ingvar Hellquist förespråkar i debattartikeln ”Ett ljus i mörkret?” en spridning av vargstammen över hela landet. Skulle vi som redan har varg må bättre av att andra också måste dras med problemen? Troligen inte.

Konflikter och hårda tongångar har i älgfrågan koncentrerats till de älgskötselområden där Sveaskog och Holmen varit dominerande. Jag har haft förmånen att få delta på ett otal möten med tjänstemän från dessa skogsbolag. Enbart sympatiska och kunniga människor. De har ett uppdrag i sin yrkesroll, som de på bästa sätt försöker genomföra.

Varför ska vi människor välja vegankost för att i nästa steg ge det kött vi själva skulle ha ätit till våra husdjur?