Jag tror jag förstår varför Svenska rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrant använder 90 procent av sin replik på mitt inlägg om medlen i Rune Larssons stiftelse, till att anfalla den svenska jägarkåren, och inte på att utveckla hur hans förening lever upp till ansvaret att förvalta stiftelsens medel för att på bästa sätt hjälpa Upplands vargar.

Rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrants senaste inlägg i debatten om varg och fårskötsel gör mig både chockad och illa till mods. Varför slänga rena lögner i ett media där han inte har sina ja-sägare som läsare? Var finner han fakta till det han påstår?

Många tamdjursägare är tveksamma till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel, då de utsätts för påtryckningar från jägare. Om de gör det ändå riskerar de att bli utfrysta ur den lokala gemenskapen.

Har man utformat det digitala teoriprovet i jägarexamen för att mjölka pengar ur blivande jägare? Den som måste skriva om provet genererar fina pengar till Naturvårdsverket.

Kurt Ericsons skrämmande redogörelser för vindkraftens inverkan på jakt, djurliv och natur hoppades jag först var skrämselpropaganda i överkant. Men efter flera genomläsningar tror jag att skribenten har rätt. Han har dock inte tagit med hur mycket det kostar att demontera ett uttjänt vindkraftverk och vilka som får stå för notan.

I juni la EU:s inrikesdepartement, som leds av svenska Ylva Johansson, ett förslag rörande legal import, införsel och transit av skjutvapen. I förslaget ingår regler som innebär en stor risk för att skytteidrotten i EU påverkas negativt, skriver Roland Dahlman, ordförande i Svenska dynamiska sportskytteförbundet.

För några år sedan läste jag att de illegala vapnen låg bakom 99,8 procent av alla våldsbrott där vapen var inblandade i Sverige.

Regeringens beslut om att avskaffa Jägareförbundets allmänna uppdrag är ideologiskt motiverat. Det innebär att en fungerande modell för jakt- och viltvård i Sverige slås i spillror. När Moderaterna får makten kommer vi att återinföra det allmänna uppdraget för att säkerställa en fortsatt effektiv viltförvaltning.

Det har gått en månad sedan Jägareförbundets stämma. Veckan efter stämman gjorde jag en intervju med Svensk Jakt. Efter det tänkte jag: Nu är det slut med kommentarer till den cirkus jag upplevt.

Det är tufft att vara jägare nu för tiden. Då menar jag ekonomiskt, för det är ju fortfarande roligt att jaga.

Jag är en enkel liten medlem som inte har en aning om varför ombuden från mitt länsförbund röstade som de gjorde i valet av ny ordförande i Svenska Jägareförbundet. Är det en strategi i arbetet att inte informera?

Att man kan nominera vem man vill är ju en lika självklar sak som demokratisk, för man ska ju göra det man tror på och vad som i slutänden är det bästa för Jägareförbundet och dess medlemmar.

Den som satt sig in i rättsprocessen mot Karl Hedin borde inte ha något emot att felaktigheterna uppmärksammas och debatteras.

Alla turer runt val till förbundsstyrelsen, jakttider, allmänna uppdraget och upphandlingar visar klart och tydligt hur snett anrika Svenska Jägareförbundet hamnat. Nu måste de ansvariga skärpa sig och ta ansvar.

Processen som pågått under våren, inför Jägareförbundets årsstämma, har inte gagnat förbundet. Den är heller inte enkel att hantera för en länsförening, skriver styrelsen för Jägareförbundet Värmland.

Det verkar inte finnas några gränser för vilka kostnader och polisinsatser man är beredd till för att bekämpa inbillad brottslighet på landsbygden, jämfört med verklig brottslighet i städerna.

I Rovdjursföreningens styrelse jobbar alla helt utan ersättning. Att påstå att vi gör det för egen vinnings skull leder bara till ytterligare polarisering.

När man inte trodde att soppan inför Jägareförbundets årsstämma kunde bli rörigare, så dyker det upp nya nomineringar fjorton dagar innan den ska hållas. Eftersom jag kommer från Värmland väljer jag att hålla mig till kandidaterna härifrån.

De senaste åren har vi med förvåning sett jakt- och jägarfientliga förslag genomdrivas av regeringen. Och som om inte det räcker så gör man sitt bästa för att beskära ägande- och brukanderätten av mark.