Jag skriver ”risk” eftersom förslaget är så otydligt formulerat att det är omöjligt att i detalj avgöra vad det innebär, och därmed inte heller exakt vad det skulle få för konsekvenser.
Att idrotten påverkas är däremot klart. Inom skytteidrotten är vi beroende av att kunna resa med våra sportvapen till internationella tävlingar, liksom att importera sportvapen samt reservdelar till dessa från länder inom och utanför EU.

Där skiljer sig inte skytteidrott från annan idrott. Trots denna risk – och trots att främjande av internationell idrott är ett av EU:s mål enligt Lissabonfördraget – nämns inte överhuvudtaget konsekvenser för idrotten i konsekvensanalysen.

Bortser från kritik

I den första remissrundan som nyligen avslutades inkom svar från alla tunga intressenter inom EU: nationella och internationella idrottsförbund, jägarorganisationer, branschorganisationer och tillverkare. Samtliga av dessa var negativa.

Trots det har EU-kommissionen gått vidare med förslaget i oförändrad form, och detta utan att man överhuvudtaget berör den kritik som förts fram. Argumentationen för reglering av den legala importen är också synnerligen märklig.

Ylva Johansson hänvisar i en bloggpost till och med till polismordet i Göteborg när hon argumenterar för förslaget – som om det skulle finnas en koppling mellan den grova gängkriminaliteten och internationell idrottsverksamhet eller till hur landets jaktbutiker köper in varor.

Orimligt förslag

Ett av förslagen som EU-kommissionen lagt fram rör klassificering av vapen. I remissrundan påpekades att detta kunde ses som ett försök att bakvägen införa sådant som inte EU-kommissionen fick med medlemsländer och EU-parlamentet på att införa i vapendirektivet.

Att klassa vissa halvautomatiska sport- och jaktvapen som ”militära” (i kategori A) och därmed också som huvudregel förbjudna, var ett av EU-kommissionens krav när de lade fram det första utkastet till nytt vapendirektiv 2015.

Efter omfattande kritik ströks dock denna del i den version som slutligen antogs 2017. De folkvalda fann att det var orimligt att klassa vanlig sportskytteutrustning i samma kategori som luftvärnskanoner, landminor och pansarvärnsrobotar.

Därmed kunde också vi inom Svenska dynamiska sportskytteförbundet, liksom skyttar inom andra förbud, fortsätta med vår verksamhet.

Ett antal krav

Att ändra regelverket för införsel och import av skjutvapen i EU behöver inte i sig vara problematiskt. Det beror ju på hur reglerna utformas.

I remissvaret pekade vi på ett antal krav som måste vara uppfyllda för att förslaget inte negativt ska drabba skytteidrotten och för att tävlingsverksamhet ska kunna fortsätta som tidigare. I detta fick vi medhåll från idrottsförbund både i Sverige och på internationell nivå.

Dessa krav är:

• Att inga skjutvapen som i dag används vid skytteidrott inom EU klassas i kategori A eller som militära.

• Att reglerna för import av skjutvapen och delar till skjutvapen utformas så att privatpersoner kan fortsätta att importera sådana till EU, liksom att importrestriktioner inte gäller sådana delar som inte kräver vapenlicens.

I remissvaret lyfte vi även fram risken för delning av registerdata mellan länder. Vapenregister är mycket känsliga och delning av sådana ökar risken för läckor. Något som både kan innebära hot mot nationell säkerhet och riskera ökad kriminalitet. EU-bör ta dessa risker på allvar.

Hinder mot idrott

Kommissionen menar att förslaget inte har med idrott att göra. Då borde Ylva Johansson utan vidare kunna ställa upp på idrottsrörelsens krav. Tyvärr har vi inte sett något som tyder på detta än.

För att skyttesporten ska kunna fortsätta utövas som i dag är det av avgörande betydelse att regelverket på EU-nivå inte sätter käppar i hjulet för våra idrottare.

Roland Dahlman

Ordförande, Svenska dynamiska sportskytteförbundet