Som kretsordförande får jag många samtal om vilt. Jägarna är glada över stora viltstammar, medan markägarna är olyckliga över viltskadorna. Det är ingen bra utveckling. Jägare och markägare måste samarbeta om framtidens viltförvaltning.

I dagsläget är det lite lugnare i vargdebatten. Licensjakten på 44 djur är lagd till handlingarna och glädjande är att politiker börjar höras mer i debatten. Man talar nu om en riktad selektiv jakt på varg. Detta låter ju bra, men ännu har Högsta förvaltningsdomstolen inte sagt sitt.

Varför ska handläggningen av vapenlicenser behöva ta så lång tid? Rimligtvis borde det räcka med några knapptryck för att licensen ska vara klar.

Slutreplik från Inge Brorsson i debatten om valberedningens förslag till nya styrelseledamöter i Svenska Jägareförbundet.

I sommar kommer vi att ha cirka 600 vargar. Det är mer än dubbelt så många som Naturvårdsverket bestämde efter riksdagsbeslutet och sex gånger så många som forskarna anser är minsta livskraftiga stam.

Svenska Jägareförbundet har successivt förlorat medlemmar under en lång följd av år. Varför har det blivit så? Det finns naturligtvis många orsaker, men en viktig orsak är att medlemmarna inte är nöjda med vårt förbunds agerande i vargfrågan, skriver Inge Brorsson, ordförande Rättviks jaktvårdskrets.

Åter igen går Rovdjursföreningen ut med budskap som bör ifrågasättas. Nu med budskapet ”Jakten är orsaken till rödlistningen”. Inlägget klargör tydligt att Rovdjursföreningen befinner sig i Fablernas värld, långt från verkligheten när man för fram lösryckta påståenden om jaktens negativa inverkan på våra viltstammar.

Ett stort tack till Alliansens ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet som skrivit debattinlägget Regeringen måste driva Alliansens rovdjurspolitik. Inlägget klargör att Socialdemokraternas och Miljöpartiets rovdjurspolitik fortsättningsvis inte har något förtroende i Sveriges riksdag.

Den bild som publicerats i Svensk Jakt nr 5 som reklam för en ”Extra bilaga om älgjakt!” i kommande nummer upprörde mig.

Det enda som betyder något för politikerna är rösterna i urnorna i nästa val. I 15 år har politikerna undvikit att genomföra en socioekonomisk utredning av hur landsbygden påverkas av stora rovdjur. Punktvis replikerar Calle Seleborg på Allianspolitikernas debattartikel ”Regeringen måste driva Alliansens rovdjurspolitik”.

Människor som bor på landsbygden i vargtäta områden och som bedriver lantbruk med boskapsskötsel påverkas av vargen i sin vardag. För dem handlar fortsatt selektiv jakt på varg om trygghet och om ekonomiska förutsättningar för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Verksamheter som i sin tur bidrar till god, sund och säker mat liksom jobb på landsbygden, skriver fyra allianspolitiker från Miljö- och jordbruksutskottet.

Uttrycket som F-n läser bibeln ska enligt Wiktionary tolkas som ”genom att medvetet misstolka eller snedvrida för att passa sitt eget mål eller synsätt”.
Sedan Artdatabanken presenterade sin uppdaterade rödlista har vi sett flera graverande exempel på just det. 

Sveaskog avlyser björnjakten inom två jaktlag i Dalarna och Hälsingland på grund av jakten varit tveksam ur etisk synpunkt. Etik finns också anledning att diskutera när det gäller bolagets egen viltförvaltning där man till exempel förespråkar lång jakttid på dräktiga älgkor. 

Socialdemokraternas oförmåga att rätta till de problem som Alliansregeringen ställde till med fjälljakten får oss att undra om det stora regeringspartiet saknar det ledarskap som krävs för att styra frågan i hamn. Det skriver två förkämpar för en bra jakt på statens marker i fjällen, Ulf Lindroth och Michael Fossum.

Jag bor i Kils kommun, en plats där vi varit ganska förskonade från vargen och plågorna den för med sig. Men den här veckan har vi siktat varg inne i tätbebyggt område, trädgårdar, på gräsmattor och kring folks tamboskap varje dag.

Sveriges yta består till drygt hälften av produktiv skogsmark. Vi har i alla tider använt skogen till brännved och byggnadsmaterial, impregneringsmedel från tallens kåda och från björken dess sav. Till detta kommer vilt och fisk.

Trafikverket uppgav i ett radioinslag att järnvägssträckan Kilsmo–Högsjö är Sveriges mest viltolycksdrabbade järnvägssträcka. Som samordningsansvarig för Nationella viltolycksrådet Hallsberg reagerade jag direkt. Uppgifterna stämmer inte.

Djurens rätt och övriga vargmotståndare är att jämföra med religiösa falanger. De är helt oemottagliga för sakskäl, eftersom allt rör sig om känslor. De ger endast sken av att rättfärdiga något man själv är osäker på.

I en replik på inlägget Svenska jägare bör få jaga i Danmark skriver Mikkel Kröyer att jakten på de statliga markerna kommer att gå till de jägare som betalar mest, oavsett nationalitet. Men det finns annan jakt där orättvisan är mer relevant.