En jägare som ansökt om licens för jakt på en Bergara BMP B-14 har fått nej av polisen. Anledningen är att vapnet har ett friliggande pistolgrepp, som av polisen anses som farligt.
säger Anders Lindström menar att det som gör att det blir fel är att polisen lägger in subjektiva tolkningar i sina bedömningar, exempelvis att ett vapen är militärlikt.
– Vadå militärlikt, från vilket århundrade? Det är många jaktvapen som har ett militärt ursprung. Ofta anses färgen svart och picatinnyfästen som farliga, säger Anders Lindström.
Han menar att många handläggare saknar egen erfarenhet av de olika modellernas funktioner och det syfte som finns bakom dessa och måste därför förlita sig på att jämföra utseendet på modeller. Anders Lindström säger att det inte finns något intresse hos honom som vapenhandlare att ta in vapen som inte är lämpliga för jakt.

Drabbas ekonomiskt

Som vapendistributör drabbas han ekonomiskt av att inte veta om ett vapen blir godkänt för jaktändamål av polisen.
– Vi har väldigt långa ledtider, cirka sex månader. Vi gör ju självklart en analys av hur rimligt det är att ett vapen blir godkänt för jaktändamål innan vi beställer det av vapentillverkaren. Alltså om vapnet är lämpligt för den avsedda marknaden och i linje med lagstiftningen. Det finns ingen anledning för oss plocka hem grejer som sedan inte får godkänt av polisen. Vi får inga förhandsbesked heller, säger Anders Lindström.
Han berättar att vapenimportörerna begärt att få sitta ner tillsammans med Rikspolisstyrelsen och visa vilka modeller man har för avsikt att ta hem.

Rädd för lista

– Men vi har aldrig fått sitta ner med polisen i det avseendet. De verkar motvilliga till att ha en lista över modeller som är godkända på förhand.
Först när kunden som sökt licens och får ett beslut av polisen får vapenhandlaren veta om det aktuella vapnet är okej eller inte.
– Det är först då vi får veta om ett vapen inte anses lämpligt och att polisen har en ny policy som det inte finns någon täckning för i lagstiftningen. Det här blir fruktansvärt kostsamt för oss. I dag är det en tjänstemannalagstiftning och inte en politisk lagstiftning som gäller på det här området. Det handlar om ett subjektivt tyckande, säger Anders Lindström.
Han efterlyser nu en dialog med polisen.
– Det handlar ju bara om ett tiotal vapendistributörer som polisen behöver sätta sig ner med. Man skulle kunna samla oss en gång per år och gå igenom vilka modeller som vi har för avsikt att ta in till försäljning.

Fotnot: i en tidigare version av den här artikeln angavs felaktigt att det rörde sig om Bergara HMR som polisen sagt nej till. Det är Bergara BMP B-14 som polisen sagt nej till.

Så säger vapenlagen:
2:a kapitlet, 5:e paragrafen: ”Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.
Tillstånd får meddelas endast för särskilt angivna ändamål. Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning får meddelas endast om vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet skall avse.”

Så säger Naturvårdsverkets föreskrifter:
”Med kulgevär avses i dessa föreskrifter räfflade tvåhandsvapen som är avsedda att läggas an mot axeln, är konstruerade för kulpatroner och vars piplängd är minst 45 cm. Kulgevär av halvautomatisk eller pumprepeterande typ får inte ha vik- eller fällbara kolvar eller kolvar av teleskopisk typ.”

Jägareförbundets arbete med vapenfrågor:

Jägareförbundet arbetar sedan 2016 efter en ny vapenpolicy som skiljer sig avsevärt från den ursprungliga från 2007.

Nuvarande vapenpolicy innebär i princip att förbundet inte yttrar sig i enskilda ärenden om vissa vapen är godkända eller lämpliga för jakt– de frågorna får Naturvårdsverket och polismyndigheten ansvara för.
– Vi yttrar oss i princip bara på begäran av medlemmar om behov för jakt finns eller inte, säger generalsekreterare Bo Sköld.