I förra veckan gick Skogsstyrelsen ut med ett pressmeddelande som nu får skarp kritik av både forskare och jägare.

I pressmeddelandet skrev Skogsstyrelsen: ”Älgarna har återvänt i stor skala till brandområdet i Västmanland. En unik inventering som Skogsstyrelsen har gjort med drönare visade att det fanns mer än fyra gånger så många älgar i det inventerade brandområdet jämfört med ett genomsnittligt älgförvaltningsområde.”

Petter Kjellander är professor vid institutionen för ekologi vid Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han är mycket kritisk till de slutsatser som Skogsstyrelsen kommer fram till i pressmeddelandet.

”Anmälda för forskningsfusk”

– Jag kan bara konstatera att om vi inom forskningen uttalade oss på motsvarande sätt kring resultat från ”pilotstudier”, som denna myndighet nu gjort – så skulle vi sannolikt bli anmälda för forskningsfusk. Skogsstyrelsens formulering skapar inget förtroende och samsyn och bidrar inte heller till ett bättre samarbete mellan jägare och skogsbruk/markägare, säger Petter Kjellander.

Han fortsätter:

– Jag har självklart ingen aning om hur många älgar som finns i brandområdet. Skulle jag gissa så tror jag nog det finns mer i brandområdet än i omgivande marker och givet att avskjutningen är konstant de närmaste åren, kommer sannolikt antalet älgar att fortsätta öka. Betesinventeringarna är oklanderliga och siffrorna pekar på den kända och kostsamma problematiken med den höga begärligheten hos planterade plantor. Dock kan betet på dessa ha orsakats av andra hjortdjur, det finns ju både rådjur och kronhjortar i området. Sanningen ligger troligast nånstans mitt emellan – men var är objektiviteten i resonemangen?

Drönare vid viltinventering

Han har läst Skogsstyrelsens rapport ”Återkolonisering av hjortdjur inom brandområdet i Västmanland – Metodtest av viltinventering med värmekameraförsedd drönare”

Det huvudsakliga syftet med Skogsstyrelsens studie var att undersöka i vilken utsträckning brandområdet i Västmanland har återkoloniserats av hjortdjur och att undersöka om värmekameraförsedd drönare kan vara ett alternativ/komplement till traditionella viltinventeringsmetoder.

Frågeställningarna i rapporten handlade om att försöka ta reda på vilka hjortdjur som befann sig inom området och vilka fördelar samt begränsningar det finns med att använda värmekameraförsedd drönare vid viltinventering?

– I det inledande stycket i diskussionen skriver man helt korrekt att det inte går att ge en tillförlitlig statistisk skattning över området som helhet eftersom ett flertal rutor inte gick att inventera. Man syftar här på säkerheten i skattningen av vilttätheten, säger Petter Kjellander.

Litet material

Han menar att Skogsstyrelsen baserar sin slutsats på att området nu invaderas av älgar på ett mycket litet material från en mycket liten del av hela brandområdet. 330 hektar av totalt upp emot 13.000 hektar inventerades.

Enligt Skogsstyrelsens gick inventeringen till på följande sätt: ”60 stycken provrutor (10 hektar/styck) lades systematiskt ut i en avgränsad del av norra delen av brandområdet, cirka 3.000 hektar. 33 stycken (330 hektar) av dessa avsöktes med värmekameraförsedd drönare genom autonom flygning i stråk på 60 meters höjd.”

– För mig är det uppenbart att studien inte avsåg att beräkna tätheten i brandområdet. Trots detta ger man en siffra som sedan läsaren lämnas med utan någon som helst möjlighet att bedöma dess tillförlitlighet, säger Petter Kjellander och fortsätter:

– Pilotstudien är oklanderligt genomförd men inte helt acceptabelt rapporterad, men framför allt tycker jag den är direkt felciterad i pressmeddelandet, eftersom resultatet från pilotstudien inte går att använda för att beräkna älgtätheten i brandområdet.

”Framför allt tycker jag den är direkt felciterad i pressmeddelandet”

Förbundet kritiskt

Lars Björk, jaktvårdskonsulent i Västmanland, är också kritisk till Skogsstyrelsens slutsatser.

– 30 älgar per tusen hektar kan omöjligen stämma. Så mycket älg har vi aldrig någonsin haft. Älgobs och avskjutning pekar inte på att vi skulle ha så mycket älg. Enligt jägarna i området kan det omöjligt finnas så mycket älg. Fyra älgar per tusen hektar skjuts inom brandområdet. Det är förvånande att Skogsstyrelsens går ut så brett med de siffrorna. Det är också självklart att det blir hårt betestryck när det inte finns något annat grönt i området än planterade tallar. Betesinventeringen är gjord på tall som är planterad 2015 och 2016 då det inte fanns något annat att äta för älgarna i området, säger Lars Björk.

Han fortsätter:

– Det är olyckligt att Skogsstyrelsen gör så här. Jag trodde man var mer seriösa.

”Det är olyckligt att Skogsstyrelsen gör så här. Jag trodde man var mer seriösa.”

”Ger en ögonblicksbild”

Matts Rolander, regional viltexpert vid Skogsstyrelsen, betonar att studien ger en ögonblicksbild.

– Studien gjordes i den nordliga delen av brandområdet eftersom det är i den delen det kommer bedrivas skogsproduktion. En vanlig tumregel, baserad på tidigare forskning, är att älgen vistas fem gånger så mycket i ungskog som i gammelskog och om vi utgår från att vi fann cirka 30 älgar per tusen hektar ungskog och delar med fem så blir det sex till sju älgar per tusen hektar. Det är ingen extrem täthet om man bara räknar på antalet älgar i ungskog. Det vi vill poängtera är vikten av en situationsanpassad, adaptiv älgförvaltning och att älgen förvaltas över större områden, säger Matts Rolander och fortsätter:

– Vi har inte haft för avsikt att göra en fullständig doktorsavhandling. Vi ville lyfta fram möjligheterna att använda drönare för att se hur mycket vilt man har inne på marken. När det gäller brandområdet i Västmanland är det särskilt intressant att undersöka återkoloniseringen och vi som arbetar med viltskador inom myndigheten såg möjligheten att slå två flugor i en smäll. När man sedan skriver ett pressmeddelande så tar man med vissa valda delar. Vi är högst medvetna om att naturen är komplex. Men här har markägare plöjt ner mellan 30 till 40 miljoner kronor i planterad skog. Jag förstår om markägarna oroliga, och får ett högt betestryck fortgå så finns en uppenbar risk att det inte kommer vara så mycket tallskog kvar där till slut.

”Vi har inte haft för avsikt att göra en fullständig doktorsavhandling.”

Skyller på varandra

Matts Rolander menar att debatten om älgförvaltningen oftast landar i detaljer och att man skyller på varandra.

– Det är inget sätt som löser situationen med betesskadorna. Alla blir förlorare. Vi måste komma bort från det här skyttegravskriget.