Publicerad 22 maj 2017 - 08:20

2.200 vildrenar ska skjutas bort på norska Nordfjella i ett försök att hindra spridningen av sjukdomen CWD. Hur det ska gå till är ännu inte bestämt. Foto: Kjell-Erik Moseid

Många svårigheter när 2.000 vildrenar ska skjutas

Beslutet att skjuta bort hela vildrenspopulationen om fler än 2.000 djur på Nordfjella är en sorg för hela Norge. På Norges Jägare- och Fiskeförbund ställer man sig bakom myndigheternas beslut, men ännu finns bara idéer om hur jakten ska bedrivas för att målet ska nås.

För ett drygt år sedan påträffades i samband med märkning det första fallet av CWD, chronic wasting disease, hos en vildren i populationen som finns på Nordfjella. Sedan dess har ytterligare fall konstaterats.

För att förhindra att smittan sprids har regeringen nyligen beslutat att hela populationen om cirka 2.200 renar ska skjutas bort. Enligt jordbruksministern Jon Georg Dale det svåraste beslut han tagit som minister.

– Vi har som organisation ställt oss bakom beslutet. Erfarenheterna från Nordamerika är att det är viktigt att sätta in åtgärder så snabbt som möjligt. Samtidigt är det en sorg för hela Norge att det här måste göras, och särskilt för de som bor och jagar i området, säger Webjörn Svendsen, viltkonsulent på Norges Jägare- och Fiskeförbund.

 

Många svårigheter

Nordfjella. Karta: Norsk Villreinsenter

Ännu finns ingen plan för hur man ska lyckas med den minst sagt omfattande jakten. Erfarenheterna av att ta bort hela viltpopulationer är av naturliga skäl begränsade.

Avsikten är att arbetet ska vara klart innan maj månad 2018. Den 15 juni i år ska en åtgärdsplan för hur det ska gå till vara klar.

– Många förslag har lagts fram. Den första åtgärden blir sannolikt att utöka den ordinarie jakten genom att tilldela fler licenser. Men det kommer inte att vara tillräckligt, säger Webjörn Svendsen.

Ett vanligt jaktår fälls ungefär 200 renar ur en population som den på Nordfjella. Även om jägarna skulle lyckas fyrdubbla den kvoten återstår närmare 1.500 djur.

– Svårigheterna är många. Djuren är inte spridda över hela området. De finns i flockar som går mot vinden och hur de rör sig påverkas av en mängd faktorer. Det innebär att det finns stora arealer där renen aldrig förekommer, säger Webjörn Svendsen.

 

Helikopter och snöskotrar

En sak är säker. Det kommer att krävas otraditionella metoder för att samtliga renar ska kunna tas bort. Webjörn Svendsen nämner bland annat att det finns förslag om att man ska tillämpa samma metoder som vid tamrensskötseln.

– Tanken är att driva in djuren i fållor och sedan slakta dem på samma sätt som om de varit tamrenar. Men det är ingen som vet om det fungerar.

En annan idé är att driva renarna, med helikopter och snöskoter, mot utställda skyttar.

– Svårigheterna är ofantliga och fallgroparna många. Till exempel finns det ett djurskyddsperspektiv. Det går ju inte att driva runt djuren hur hårt och hur länge som helst. Och hur ska man göra på senvintern då vajorna är högdräktiga, för att ta ett exempel?

 

Jakten en kulturbärare

Risken finns också att renarna om de jagas för hårt bryter de spridningsbarriärer som finns, exempelvis trafikerade vägar som de normalt inte passerar.

Viltkonsulent Webjörn Svendsen.

– Den norska vildrenspopulationen är starkt fragmentiserad. Något som inte är bra ur biologisk synpunkt, men som i det är sammanhanget är en fördel. Emellertid vet vi inte hur renarna agerar om de blir hårt jagade. Man måste till varje pris undvika att renar från Nordfjella blandas med andra populationer, säger Webjörn Svendsen.

Även om många förstår och ställer sig bakom myndigheternas beslut, finns det de som är kritiska. Särskilt i området där renarna finns.

– Och det är inte så konstigt. Markägare som har vildrensjakten som en viktig inkomstkälla drabbas hårt. Man ska också komma ihåg att jakten som sådan är en stor kulturbärare i dessa bygder, säger Webjörn Svendsen.

 

Ett mysterium

Förslag har framförts om att tiden för utskjutningen ska sträckas ut till tre-fyra år. Argumentet mot det är att risken för att smittan sprids ökar ju längre tid som går.

Något svar på hur den fruktade sjukdomen kommit till Skandinavien finns inte. Bara teorier.

– En hypotes är att den kan ha kommit med doftmedel som importerats från Nordamerika. Eller med hundmat. Men man söker i blindo. Det är ett mysterium helt enkelt, säger Webjörn Svendsen.

Sjukdomen

CWD, chronic wasting disease, är en smittsam neurologisk sjukdom som angriper hjärnan hos hjortdjur. Sjukdomen utvecklas långsamt och drabbade djur visar upp ett förändrat beteende och försämrad fysisk kondition. I Nordamerika har man funnit sjukdomen hos flera arter, bland annat vitsvanshjort och älg.

Fallen på vildren och älg i Norge är de första kända fallen i Europa. Det är också de första på ren i världen.

Skribent

Jan Henricson

jan.henricson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige

Senaste från Annonstorget

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Samtidigt på JaktPlay

Svensk Jakt på Instagram