Polisen Anna Bergqvist berättade inledningsvis att hon varit polis sedan 2005 och gick över till NOA:s artskyddsbrottsavdelning 2016, och att hon har varit handläggare och utredningsledare i Västmanlandsfallet.

Åklagaren ville efter bara ett par frågor föra in ytterligare material i ärendet, och tingsrätten beslutade då om en paus så att försvaret skulle få ta del av handlingarna.

Om relationen

Åklagare Lars Magnusson.

Åklagare Lars Magnusson fortsatte med att fråga NOA-polisen om hon uppfattade det kvinnliga vittnet som pressat under utredningen. Något hon inte gjort.

– Jag såg att kvinnan hade en relation med sin man som inte var bra, sa hon bland annat. Jag fick uppfattningen att hennes man kontrollerade hennes telefon.

Magnusson fortsatte med flera frågor om hur vittnet agerat under utredningens gång. NOA-polisen förklarade att hon inte sett några tecken på utmattningsdepression eller posttraumatisk stress.

Minns inte allt

Enligt Anna Bergqvist råder en omfattande tystnadskultur runt jaktbrott och det gjorde situationen för vittnet extra svår.

Hon sa vidare att vittnet vid ett möte ville att alla tidigare uppgifter hon lämnat i utredningen skulle raderas. Vittnet berättade också för polisen att hon har en svår cancer och att hon ville ta sitt liv.

– Hon har sagt att mannen kommer att vända det här mot mig. Mannen kontrollerade allt.

NOA-polisen har svårt att minnas allt som har hänt och ber att få ta upp sina anteckningar och läsa ur dem. En av advokaterna invänder då att han har svårt att förstå syftet med förhöret.

– Syftet är att visa att vittnet ändrat sig under utredningens gång, svarade åklagaren.

Såg hotbild

NOA-polisen hävdade vidare att det fanns en hotbild mot uppgiftslämnaren, som åklagaren när fallet rullades upp beskrev som sitt trovärdiga vittne.

Åklagaren: Hur då?

NOA-polisen: Det var det som kvinnan berättat om sin situation tillsammans med mannen.

Åklagaren: Blev du förvånad när vittnet avbröt det skyddade boendet?

NOA-polisen: Nej, egentligen inte. Det är så det brukar se ut.

Högt tempo

Advokat Thomas Martinson. Foto: Pia Nordlander

När åklagaren inte hade fler frågor tog advokat Thomas Martinson vid. Han företräder den 52-årige man som är gift med huvudvittnet. Han ställde skarpa frågor i ett högt tempo, och NOA-polisen hade inte alltid lätt för att svara på dem.

Advokaten: Känner du till något misshandelsärende av min huvudman?

NOA-polisen: Varför skulle jag det?

Advokaten: För mig är det anmärkningsvärt att du inte skaffat dig information om bakgrundsfakta. Blev du berörd av kvinnans situation? Hur täta kontakter har ni haft?

NOA-polisen: 57 SMS bara under Europaresan.

Fler frågor

Martinson fortsatte med frågor om vilken kännedom polisen haft om parets förhållande. Om de anmälningar om misshandel som maken tidigare gjort.

Advokaten: Reflekterade du aldrig över varför maken tidigare haft personskydd?

NOA-polisen: Jag fick inga direktiv om det.

Advokaten: Kan man sammanfattningsvis säga att du med hull och hår har köpt allt som kommit från kvinnan?

NOA-polisen: Jag var inriktad på brotten vi utredde.

Gift i kläder

Frågorna kom efter det att handla om jaktkläderna som vittnet haft med sig till ett möte med polisen i Västerås. Kläder innehållande giftet karbofuran som polisen inte tog omhand vid tillfället, utan som vittnet fick ta med sig tillbaka till bostaden, för att de skulle påträffas där vid en senare husrannsakan.

Åklagare: Ringa tjänstefel – inget åtal mot NOA-polis

NOA-polisen: Där och då brydde vi oss inte om sakerna hon hade med sig.

Advokaten: Fick inte åklagaren i ett tidigt skede veta att vittnet hade med sig kläderna?

NOA-polisen: Det fick han veta i ett senare skede.

Om anmälan

Den sista delen av Thomas Martinsons utfrågning kom att handla om att huvudvittnet utreds för stämpling till mord. Det som särskilt tilldrog sig hans intresse var att NOA-polisen, i samband med att den första anmälan lämnades in, ringde kvinnan och berättade om anmälan.

Ny vändning i Västmanlandfallet: Huvudvittnet misstänkt för stämpling till mord

Advokaten: Det kom upp en anmälan om stämpling till mord. Ringde du upp huvudvittnet då?

NOA-polisen: Nej, det tror jag inte?

Advokaten: Men det finns uppgifter om att du tog en kontakt då du berättade om anmälan. Du ringer och berättar för den eventuellt misstänkta personen att hon är misstänkt för allvarligt brott. Är inte det uppseendeväckande att du som polis gör det?

NOA-polisen: Nja, det tycker jag inte.

Mailen dröjde

När Thomas Martinson inte hade fler frågor tog advokat Klas Bjuremark, som företräder företaget AB Karl Hedin, över. Han gick också hårt åt den vittnande polisen.

Advokat Klas Bjuremark. Foto: Pia Nordlander

Frågorna handlade till att börja med om utredningens inledning, om vilka åklagare som då var engagerade. Han frågade om det kan ha förekommit någon form av delikatessjäv då miljöåklagare Åse Schoultz hade hand om ärendet, med tanke på att hon var åklagare i Lillhärdalsfallet om vilket Karl Hedin skrivit en bok.

NOA-polisen svarar att Schoultz endast var med i början av utredningen, innan Lars Magnusson tog över.

Advokaten: Efter att ärendet startade så började du maila med Lars Magnusson först efter en och en halv månad. Vad hände under tiden?

NOA-polisen: Vi jobbade med ärendet.

Lyssnar live

Klas Bjuremark tog även upp att Anna Bergqvist i det här ärendet varit föremål för polisens internutredning.

Avlyssningen i Hedinfallet avgörs av Riksåklagaren

Advokaten: Hur gick det till att avlyssna. Sitter någon live och lyssnar?

NOA-polisen: Vid den här tiden var det väldigt mycket att göra. Avlyssningen sker och sedan skrivs det ut i efterhand.

Advokaten: Hur gick det till när det gäller Karl Hedins samtal med sin syster?

NOA-polisen: De ringer mig från avlyssningen och sedan lyssnade vi 3–6 gånger.

Advokaten: Hur var stämningen i rummet? Var det solklart att man har skjutit en varg?

NOA-polisen: Ja.

Om insatsstyrkan

Klas Bjuremark frågade sedan om varför polisen använde sig av nationella insatsstyrkan för att gripa en 69-årig sågverksägare. NOA-polisen svarar:

– Jag vet inte. Det är ju jägare det handlar om.

Advokaten: Är det rimligt att använda nationella insatsstyrkan som ska användas vid exempelvis terrorism, i ett sådant här fall?

NOA-polisen: Jag vill inte svara på fler frågor om hur polisen arbetar.

När Klas Bjuremark frågade NOA-polisen om varför hon skrivit PM:t angående kläderna som innehöll gift, säger hon:

– Jag tycker du är djävulens advokat nu och jag vill inte svara på flera frågor om det.

Om lodjursblod

Före avbrott för lunch hann också vittnesbåset äntras av Niclas Gyllenstrand, Naturhistoriska riksmuseet, som svarade på frågor om blod från lodjur som påträffats under utredningen.

Han sa att de vid analyserna hittat blod från fyra lodjursindivider som inte är analyserat blod från lodjur som är legalt skjutna. Sådant blod har hittats på jaktbyxor och på träflisor från fällor.

Enligt vittnet är labbet som riksmuseet använder sig av inte ackrediterat. Man kan heller inte tidsbestämma när blodspåren avsattes.

Inga lodjursfällor

Advokat Sven Severin. Foto: Pia Nordlander

Efter att huvudvittnets läkare, bakom lyckta dörrar, berättat om kvinnans hälsotillstånd fortsatte förhandlingen med att advokat Sven Severin ställde några kompletterande frågor till den 30-årige man som är anställd i Karl Hedins företag för att sköta viltvård, och som är medåtalad i fallet.

Severin ville veta om det fanns några särskilda lodjursfällor på Hedins marker, vilket det inte gjorde. 30-åringen förklarade vidare att det händer att lodjur går in i tunnelfällor utsatta för viltvård, för att fånga räv och grävling, och att de då kan skada sig innan de släpps ut igen.

Det vittnesmål som var tänkt att lämnas av en till huvudvittnet närstående släkting genomfördes av okänd anledning inte.

Nästa vecka

På tisdag 2 mars fortsätter förhandlingarna med den del som gäller åtalet att Karl Hedin och en av hans anställda ska ha jagat varg den 26 oktober 2018. Den delen av rättegången är beräknad att ta tre dagar i anspråk, med slutpläderingar på fredag i nästa vecka.

Leif Andersson