I en lång intervju med Svensk Jakt svarar Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger på frågor om datasäkerhet, om hot mot jägare, och vad han ska göra för att reparera det förtroende som skadats allvarligt de senaste dagarna.

– Jag noterar att vi har tappat mycket i förtroende genom den här händelsen. Jag ber om ursäkt för hur detta har hanterats och så hoppas jag att vi kan ta nya steg tillsammans för en god viltförvaltning, säger Björn Risinger.

När fick du kännedom om att en profilerad jaktmotståndare fått tillgång till Naturvårdsverkets register över rovdjursjägare?

– Vi har under en tid sett ett behov av att kvalitetssäkra observationer i IT-stödet för inventeringar, Rovbase, och jag fick information om detta tidigt under 2019, säger Björn Risinger.

Visste ni om det innan Länsstyrelsen Jämtland uppmärksammade incidenten, vilket var i mars 2019?

– Det kan ha varit i samband med det.

Hemliga uppgifter på vargjägare läckta – anmäls för misstänkt dataintrång

Vem har informerat dig?

– Ansvariga chefer på vår miljöanalysavdelning.

Vilka åtgärder har du vidtagit?

– De åtgärder som myndigheten vidtagit är att vi avslutade konsultens uppdrag, och att avdelningen både tidigare och också efter det jobbat vidare med att utveckla inventeringsstödet IT-mässigt.

Vilka har du informerat? Statssekreterare? Minister?

– Jag har inte personligen informerat. Däremot har jag tillsett att organisationen har informerat departementet.

Har du fått några reaktioner därifrån?

– De är intresserade av att få ytterligare information i frågan. Och det ska vi naturligtvis ordna med.

”Jag ber om ursäkt för hur detta har hanterats och så hoppas jag att vi kan ta nya steg tillsammans för en god viltförvaltning.”

Vem beslutade att konsulten skulle få tillgång till rovdjursjägarregistren?

– Det är nog bättre att du frågar ansvarig enhetschef direkt. Vad jag har förstått så tecknades det ursprungliga avtalet av dåvarande enhetschefen Maria Hörnell Willebrand, men vilka utöver det som var delaktiga i den beredningen har jag inte inblick i.

Vi har försökt ställa frågor till Maria Hörnell Willebrand. Hon säger att hon har slutat och hänvisar därför oss till Naturvårdsverket. Är det så enkelt att komma undan ansvar att det räcker att sluta sin tjänst?

– Det vill jag inte kommentera. Hon har naturligtvis den fulla rätten att hänvisa till Naturvårdsverket. Andreas Zetterberg har svarat så långt det går som ny enhetschef. Myndigheten har ju ansvar för de beslut som har tagits även under hennes tid.

Vilket ansvar har du som högste chef för Naturvårdsverket för att personuppgiftsincidenten har inträffat?

– Jag är chef för myndigheten och har ansvar för myndighetens samlade verksamhet. Det ansvaret ligger alltid på generaldirektören.

Har du förtroende för de som orsakat incidenten, för de chefer som beslutade att släppa in honom i registren?

– Ja, jag har förtroende för de chefer som arbetar i organisationen. Enhetschefen som ursprungligen tecknade kontraktet har slutat tidigare, så henne kan jag inte ställa någon fråga till. Men jag har naturligtvis förtroende för alla som tjänstgör som chefer i organisationen, och får succesivt information om de ställningstaganden som görs, på delegation av mig.

Har konsultens uppdrag betalats med medel ur viltvårdsfonden?

– Det känner jag inte till. Det är troligare att det bekostats ur något av sakanslagen. Arbetet har inte rört jaktkorts- eller jägarexamensregistren, utan det handlar om informationer i det befintliga IT-stödet för den samlade rovdjursinventeringen. Det är inte primärt ett register över jägare, utan huvudsakligen ett register som rör rovdjursinventeringen.

Ska en person med så tydlig kritisk inställning till jakt och jägare som konsulten uttalat ha tillgång till dessa uppgifter?

– Det kan man naturligtvis diskutera. Vi gjorde inledningsvis bedömningen att den aktuella personen, som arbetat på Naturvårdsverket med rovdjursfrågor i ett trettiotal år och som också varit med om att utveckla rovdjursdatabaser, skulle kunna åta sig det här kvalificerade arbetet. Att vi kunde genomföra det med stöd av den sekretessklausul som finns i uppdragsavtalet. Vi har inte tecknat avtal med någon förening, utan vi har tecknat avtalet med honom. För arbetets utförande har han behövt ha tillgång till de uppgifter som finns i registret för att göra rättelser när det gäller rovdjursobservationer av olika slag.

Företrädare för Jägareförbundet är mycket upprörda. Oron bland registrerade rovdjursjägare är stor. Vad har du att säga till dem?

– Jag kan förstå det, och jag noterar att vi har tappat mycket i förtroende genom den här händelsen. Vi är måna om en god dialog med jägarorganisationerna, men inser att vi har en väldig uppförsbacke i samarbetet med anledning av detta. Så är det bara.

”Jag noterar att vi har tappat mycket i förtroende genom den här händelsen.”

Vad kan ni göra för att vända det till en nedförsbacke?

– Jag måste lyssna på organisationerna och på de synpunkter som kommer genom fortsatt granskning, fortsatt diskussion, om hur vi bäst lägger upp vårt arbete. Det är något vi brukar ha som ett starkt rättesnöre i vår samlade viltförvaltningsverksamhet. Jag ber om ursäkt för hur detta har hanterats och så hoppas jag att vi kan ta nya steg tillsammans för en god viltförvaltning.

Det finns en ökad hotbild mot jägare, där de utsätts för hot och sabotage. Hur arbetar Naturvårdsverket för att säkerställa säkerheten för jägarna?

– Mycket av det är under sekretess så det vill jag nog inte närmare gå in på. Men det är ingen tvekan om att det är en av de viktigare arbetsuppgifterna som vi har. Inte minst när det kommer till de mer strikta registren som vi hanterar, men även i andra sammanhang där vi har att diskutera just säkerhetsfrågor. Det är absolut en viktig fråga för myndigheten.

Naturvårdsverket: Ingen risk för att uppgifter om jägare sprids

Enligt er egen jävsutredning, som gjordes efter att Länsstyrelsen Jämtland slagit larm, slås fast att jäv inte föreligger eftersom personen arbetar på konsultbasis. Är inte riskerna lika stora oavsett om det rör sig om en anställd eller en konsult?

– Egentligen kanske frågan skulle ställts vad gäller jäv, alternativt förtroendeskada. Så här i backspegeln är det ingen tvekan om att det här uppdraget har blivit väldigt förtroendeskadligt för Naturvårdsverkets del. Oavsett om det föreligger jäv eller inte är det ingen tvekan om att det är frågan om risk för förtroendeskada. Och det är frågor som vi hanterar dagligdags när det gäller anställda. Varje anställd har som ansvar att anmäla både jäv och bisysslor som kan vara arbetshindrande eller förtroendeskadliga. Det är lite annorlunda när det gäller konsultrelationer. Men det är naturligtvis något som vi måste ta i beaktande. Här har vi inte varit tillräckligt genomtänkta i förväg, den saken är klar.

Kan en uttalad kritiker av rovdjur och rovdjurspolitik på samma sätt få tillgång till era register över vargföryngringar, kungsörnsbon, björniden, järvlyor?

– Ja, Andreas (Zetterberg, chef på viltanalysenheten, reds anm.) har ju redan nämnt att för att vi ska kunna ha ett brett samarbete behöver många personer tillgång till olika uppgifter om rovdjur. Det är våra anställda, länsstyrelsepersonal, och ytterligare andra som deltar i rovdjursinventeringar på olika sätt. Bland alla dessa kan det finnas olika uppfattningar om rovdjur. Jag tycker det är svårt att svara skarpt på frågan du ställer. Vi behöver hitta en god lösning för behörigheter som gör att vi ändå kan ha en inventering där många kan vara delaktiga.

”Vi bedömer risken för att det skulle vara läckor till andra personer som väldigt låg.”

I er egen utredning av incidenten ses som enda risk att kännedom om vapenägare skulle kunna spridas. Hur ser du på risken för hot och trakasserier mot rovdjursjägare om uppgifter om dessa sprids, något som länsstyrelsen betonar i sin anmälan till Datainspektionen?

– Det finns en mängd risker, och sedan är frågan hur myndigheten har hanterat de riskerna. Vi har anlitat en person som varit tjänsteman på Naturvårdsverket länge, som har kännedom om sekretessfrågorna och som dessutom är bunden av ett sekretessavtal. Det är vårt primära sätt att hantera risken i det här sammanhanget. Vi bedömer risken för att det skulle vara läckor till andra personer som väldigt låg.

Naturvårdsverket förvaltar jägarexamensregister och jaktkortsregister. Hur garanteras säkerheten för jägarna som finns i dessa register?

– Jag vill inte gå in närmare på säkerhetsfrågorna i de här registren för säkerhetens skull, men kan säga att det är av högsta prioritet för myndigheten.

Konsulten har själv sagt att han inte tagit del av eller spridit uppgifter. Han har också skrivit på ett avtal där sekretess ingår. Naturvårdsverket bedömer att han inte har spridit information. Varför avslutades då hans uppdrag?

– Vid den tidpunkten gjorde vi bedömningen att det var några av handgreppen i arbetet som låg utanför hans uppdrag. Det gällde bland annat ett par adressrättelser som gällde norska personer, och det var ytterligare någon uppgift som låg så långt tillbaka i tiden att det var utanför det tidsspann som vi nämnt i uppdraget. Nu har vi förstått i efterhand att de norska rättelserna hade godkänts av den norska myndigheten, vilket vi inte kände till just då.

Så det var de så att säga små överträdelserna som gjorde att han inte fick fortsätta?

– Ja, och också för att inte försvåra den eventuella utredning som skulle inledas vad gäller att incidenten var anmäld av länsstyrelsen.

Varför dröjde det en månad mellan att Länsstyrelsen Jämtland slog larm till att konsultens behörighet till Rovbase togs bort?

– Jag kan inte riktigt svara på det, men en anledning är att vi gjort olika bedömningar av vad incidenten som sådan består i.

Jag liknar detta vid IT-haveriet på Transportstyrelsen, att utomstående fått tillgång till sekretessbelagda uppgifter. Vad säger du om det?

– Jag ser inte många likheter. Det var frågan om brott mot rikets säkerhet och med frågeställningar om avtal som gällde personer i utlandet, bland annat. Här har vi konsultavtal som rör en person som arbetat som tjänsteman på myndigheten och varit med om att bygga upp databaserna. Naturligtvis är det så att det är en förtroendeskada som är stor för myndigheten och jag lyssnar gärna på ordförandena för jägareförbunden för hur vi ska blicka framåt från detta.

När Naturvårdsverket gjorde sin Viltstrategi ville verket ha en ”gynnanderoll” för jakten.  Kan du nämna något som Naturvårdsverket gjort för att gynna jaktutövningen sedan ni tog fram viltstrategin?

– Ja, i ett antal regeringsuppdrag och förändrade föreskrifter har vi arbetat på den linjen. Det gäller till exempel jakt på allmänt vatten och jakt på säl. Sedan har vi bett om att få ett förtydligande, att vi ska få en mer tydligt främjande roll, men vi har inte fått det så konkret att det är inskrivet i vår instruktion. Vi har ändå bedömt att det ligger som en del i vårt uppdrag som viltförvaltningsmyndighet.

”Jag är beredd att svara på frågor om allt som rör myndighetens verksamhet.”

Riksdagen har i ett tillkännagivande uttalat att det ska inrättas en viltmyndighet. Hur ser du på en sådan myndighet?

– När det gäller tillkännagivanden brukar vi som myndighet inte kommentera dem över huvud taget, eftersom de är riktade till regeringen. När det gäller frågan om en eventuell viltmyndighet så är indelningen av myndigheter en politisk fråga. Det jag gör som generaldirektör för Naturvårdsverket är att konstatera att viltförvaltningen är en viktig del av vårt uppdrag och att vi gör vårt bästa för att motsvara de krav som ställs. Det har vi gjort på många olika sätt. Bland annat genom den nationella viltstrategin, men också genom att se över en lång rad av de föreskrifter som vi har hand om, genom att utveckla metoder och utveckla IT-stöd och mycket annat i det samlade viltförvaltningsarbetet.

Du har blivit ombedd att komma till riksdagens miljö- och jordbruksutskott för att prata om granbarkborreangrepp. Nu vill politikerna fråga om den här säkerhetsincidenten också. Vad säger du om det?

– Jag är beredd att svara på frågor om allt som rör myndighetens verksamhet, så det är naturligt.

Du tycker inte att det är en överreaktion av politikerna?

– Vi arbetar för det allmänna och i medborgarnas tjänst, så kallar utskottet så kommer vi, säger Björn Risinger.