Den normala förvaltningen som beslutas av våra myndigheter inhiberas snabbt efter att ha överklagats av representanter för olika bevararorganisationer.

Dessa är i huvudsak sympatisörer av, eller inkorporerade i, de internationella värnarorganisationerna – internationella krafter som International Union for Conservation of Nature (IUCN) och dess medlemsförbund. WWF är en av de mest kända i våra länder och har sitt europeiska huvudkontor i Gland, Schweiz, tillsammans med IUCN.

Sverige och Norge

Båda våra länder är i respektive statsapparat kopplade till denna organisation, men på lite olika sätt.

Sverige har sin IUCN National Swedish Committee, med tre ledamöter där ledaren är en person från regeringskansliet.

Norge, som inte är medlem i EU, har en något annorlunda koppling, med en representant från klimat- och miljödepartementet samt en representant från norska Miljödirektoratet (motsvarande Naturvårdsverket, red. anm).

Samtidigt finner vi flera medlemmar från bland annat forskningen i olika organisationer inom IUCN.

Tas inte upp

Så har det varit i många år. Och det förefaller mig, som har fördjupat mig i ämnet, att detta hålls och kommer att hållas utanför allmänhetens ögon – varför?

Det förvånar mig att inte ens media tar upp detta faktum och lyfter fram det i ljuset, så att folket förstår vad som pågår.

Jag vågar påstå att innan inflytandet från internationellt organiserad värnarideologi gentemot våra styrande organ blir offentliggjort, kommer våra länder inte att föra en rovdjurspolitik som gagnar folket.

Kåre Holmen

Jägare och medlem i Norges jeger- og fiskerforbund