
Staten måste ta ett större ansvar och stimulera ett bättre nyttjande av vårt fina viltkött, anser skribenten. Foto: Jan Henricson
Thomas Ekberg är inte helt ute och cyklar i frågan om vildsvinskött i synnerhet och övrigt viltkött i allmänhet. Men att förorda en kraftig sänkning av priset som enda lösning är nästan lite genant, då han helt missar det stora problemet i kedjan.
Som svensk medborgare skäms jag över hur myndigheter, politiker och matmaffian (de stora matdistributörerna) hanterar – eller rättare sagt helt enkelt skiter i – överskottet av svenskt viltkött. Bönder producerar nöt och griskött mot en ersättning av cirka 25–45 kronor per kilo, tillägg för ekologisk odling tillämpas.
Jag förordar helt enkelt en statlig stimulans för tillvaratagande av vårt fina svenska viltkött och ansvar av statsmakten att denna naturtillgång erbjuds skolmatsalar, äldreboenden, förskolor, sjukhus. Samt att möjligheten ska finnas för allmänheten att välja svenskt ekologiskt viltkött i de vanliga matvaruaffärerna – både fryst och säsongsvis utan fantasipriser.
Knepig ekvation
I en marknadsekonomi med de enorma vinstmarginaler som livsmedelsjättarna tillämpar är detta en knepig ekvation. För det första anser jag att jägare borde fritt kunna få sälja vildsvinskött/viltkött (med enbart krav på trikinbesiktning) till släkt, vänner och arbetskamrater.
Ett halvt vildsvin styckat och malt för cirka 80–100 kronor per kilo är ett rejält och direkt spartips till exempelvis en barnfamilj som tvingas köpa importerat kött och där barnen sällan serveras ekologisk stek, kotlett, dillkött, filé med flera fina och näringsrika maträtter.
Ansvar på politisk nivå
Som nämnt tidigare i texten är siktpunkten på problemet uppbyggnad och stöd till ett nätverk av vilthanteringsanläggningar dit jägare kan sälja sitt överskott av vilt, och att man där blir erbjuden ungefär det pris som en ekologisk bonde får för sina slaktkroppar. Samt att distributionen av viltkött ut till mataffärer, skolkök, sjukhus och äldreboenden säkerställs.
Jag anser att ansvaret till detta ligger på myndigheter, jägarorganisationer och på politisk nivå.
Som jägare skulle det vara mycket tillfredsställande om många fler människor i samhället fick tillgång till överskottet från skogen.
Personligen skulle jag även hjärtligt gratulera om någon privat aktör skulle lyckas med uppgiften.
Anders Karlén