tisdag 21 september

Opinion

Publicerad 1 april 2021 - 19:37

Krönika

Krönika: Byråkratins inneboende kraft

Ger man någon lillfingret så tar vederbörande hela handen.
I det vakuum som uppstod när regeringen avvecklade Jägareförbundets allmänna uppdrag vill nu Naturvårdsverket ta hela armen…

1957 utgavs det satiriska verket Parkinson’s Law and other Studies in Administration, skriven av den brittiske historikern Cyril Northcote Parkinson. Bokens ärende var att beskriva byråkratins ohejdade tillväxt, och Parkinsons lag formuleras på föjande sätt:

”En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.”

 

För det är ju så med olika sorters administration och förvaltning inom alla möjliga institutioner (framförallt statliga och för all del överstatliga, i vår tid är EU det kanske tydligaste exemplet). Det tycks finnas en inneboende, närmast organisk tillväxtkraft här, som ständigt måste hållas i schack. Annars sväller byråkratin ohejdat.

Det finns alltid nya regler som kan uppfinnas och dessa regler måste i så fall tillämpas och kontrolleras av någon. Inom byråkratin skapar man helt enkelt nya arbetsuppgifter med någon sorts automatik, om inte annat för att säkra den egna och arbetskamraternas fortsatta försörjning inom sagda byråkrati.

 

Parkinsons lag blir åter aktuell när vi tar del av den senaste utvecklingen kring det som fram till den 7 januari 2021 hette Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag.

Då gavs Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att upphandla de tre delar som tidigare legat inom ramen för allmänna uppdraget:

• viltövervakning

• trafikeftersök

• klövviltförvaltning

Men som Svensk Jakt kunde avslöja igår, när vi rapporterade om Naturvårdsverkets första svar till regeringen i frågan, pekar det mot att myndigheten snarare helt vill ta över hela klabbet själv.

Åtminstone krävs det ytterligare rejäl resursförstärkning på myndigheten, klargör Naturvårdsverket.

Var dessa pengar ska tas ifrån är oklart, men det ligger givetvis i farans riktning att det även här blir jägarna som får stå för notan.

 

Dyrare och centralstyrt när Naturvårdsverket tar över viltförvaltningen

 

När Svensk Jakt för snart tre månader intervjuade landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) handlade det bland annat om det faktum att Naturvårdsverket är den myndighet som kanske har det allra lägsta förtroendet bland landets jägare. När vi frågade ministern varför regeringen nu ger Naturvårdsverket en tyngre roll i viltförvaltningen, i stället för att följa det som riksdagen beslutat och inrätta en ny viltmyndighet, sa Jennie Nilsson bland annat:

– Det blir samtidigt motstridigt; man kan inte ge Jägareförbundet den särställning och det uppdraget som vi nu gör samtidigt som man använder pengar ur Viltvårdsfonden för att bekosta en ny viltmyndighet. Det hade krävts ett betydande utredningsuppdrag som hade dragit ut på tiden. Dessutom hade det inte blivit en särskilt stor myndighet.

 

Landsbygdsministern: Ingen ny viltmyndighet om Jägareförbundet ska ha en särställning

 

 

Det mest anmärkningsvärda i det uttalandet var att ministern lekte med tanken att en ny viltmyndighet skulle bekostas med medel från Viltvårdsfonden. Vilket skulle vara något helt unikt i myndighetsfinansieringsväg i Sverige: Att en specifik intressegrupp, jägarna, och enbart denna grupp, ska betala för en statlig myndighet.

Därifrån är förstås inte steget långt till att resonera på samma sätt, men utan att skapa en ny myndighet. Det vill säga att ta pengar från Viltvårdsfonden och pumpa in i Naturvårdsverket.

Regeringen vill få bort frågan om ny viltmyndighet från bordet. Riksdagen har i flera omgångar beslutat att en sådan ska inrättas, men regeringen har inte agerat. Om man i stället kan påvisa att Naturvårdsverket fått en förstärkt roll i detta avseende – viltförvaltning – hoppas regeringen sannolikt på att frågan ska kunna läggas till handlingarna.

 

Problemet är att Naturvårdsverket redan har i uppdrag att främja jakten och viltvården i Sverige, men att man gång efter annan visat att man inte klarar av att genomföra den saken.

Inom Naturvårdsverket finns det en kultur av bevarandearbete, att fridlysa och rädda arter. Men när arbetet ska övergå från bevarande till förvaltande, då är det sämre beställt på myndigheten.

Det var ju också bakgrunden till riksdagsbesluten om ny viltmyndighet. Naturvårdsverket har redan fått så många chanser att göra rätt på den här punkten, men utan att lyckas. Grundtanken med en ny viltmyndighet var att det är dags att starta något nytt, från scratch, där man från början kan placera personal som förstår vad viltförvaltning är. Som inte är lika negativt inställda till jakt.

 

Men oavsett ovanstående kulturfråga, så har verket alltså redan den här uppgiften på sitt bord. Då måste också myndigheten kunna lösa det inom ramen för befintliga tilldelade medel. Men nu vill man ha mer pengar. Och varifrån ska då dessa hämtas? Risken är överhängande att det kommer att ske på jägarnas bekostnad. Blir det ytterligare omfördelning av medel från Viltvårdsfonden, som byggs upp av jägarnas pengar från de statliga jaktkorten? Från och med 1 juli höjs dessutom avgiften för jaktkortet från 300 till 400 kronor.

1960 återkom Cyril Northcote Parkinson för övrigt med en ny bok: The Law and the profits, där han presenterade Parkinsons andra lag: ”Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna”.

 

Det är positivt om Naturvårdsverket börjar agera i enlighet med det uppdrag man har – att främja jakt och inte ständigt motarbeta den, som det nog upplevs av de flesta – men: Om viltförvaltning är en statlig angelägenhet så borde det också vara staten som betalar.

Inte enbart jägarna.

Och om nu jaktfrågorna är ett intresse för hela den svenska befolkningen (vilket inte sällan poängteras av jaktfientliga krafter): ska då inte hela befolkningen vara med och bekosta myndighetsarbetet i dessa frågor?

Om det bara är jägarna som ska finansiera detta, via Viltvårdsfonden, varför ska då alla de som inte betalar ha inflytande?

 

Det finns all anledning att återkomma till Madeleine Emmervalls statliga utredning av Jägareförbundets allmänna uppdrag från 2004. Emmervall konstaterade då att konstruktionen lyckades växla ut varje krona sex gånger, i och med att många engagerade ideella deltar i arbetet. Därmed känner dessa ideella krafter delaktighet och ansvar, vilket bidragit till att hålla nere kostnaderna till en sjättedel av vad det annars skulle kosta, om samma arbete genomförts av avlönade människor.

 

Striden om jägarnas pengar har pågått i omgångar

 

Varför ändra på en fungerande konstruktion till något som blir sex gånger dyrare – och dessutom minskar förankringen bland närmast berörda människor?

Dyrare och sämre.

Varför?

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Skribent

Martin Källberg

martin.kallberg@svenskjakt.se

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget