Det är kanske lite förenklat, men ungefär så var det. Sedan kom vildsvinen på bred front och med dem har intresset för vildsvinsdrivande hundar ökat. Inget fel i det.

MEN – som Tony Irving brukar säga i Let’s Dance – vildsvinsdrivande hundar driver ofta även annat klövvilt, som rådjur och hjort. Och det är där det börjar bli problematiskt.

För en hel del av de raser, och blandraser, som används på vildsvin är långbenta och snabbsprungna. Det vill säga helt olämpliga att jaga rådjur och hjort, annat än i korta påstick – som stöthundar.

Många jakter i landets södra delar är klövviltsjakter där flera viltslag är lovliga. Det ska röras om i såtarna och det finns tyvärr exempel på diskutabel hundanvändning.

Vid Svenska Kennelklubbens och jakthundsklubbarnas konferens på Öster Malma år 2017, framhölls vikten av att använda rätt hund för rätt vilt.

En fråga som ställdes och ledde till diskussioner var vad som kan göras åt snabba vildsvinshundar som även jagar annat klövvilt. Ett förslag som kom upp var att införa rådjursrenhetsprov som krav för jaktprovschampionat för Svenska specialklubben för vildsvinsdrivande raser (SSDV).

Enligt Björn Eek, jakthundsansvarig på Svenska Kennelklubben, har det inte hänt något i frågan eftersom man är i slutet av en femårig låst regelperiod. Men det har heller inte kommit något förslag på nya regler från SSDV.

Det är nu inte bara den specialklubbens raser som används vid dessa klövviltsjakter, utan även spetsar, vorsteh och allehanda långbenta och därmed snabba blandrashundar, till exempel. Så vad göra, för att öka medvetenheten om vad som är okej och vad som faktiskt inte är det?

I dagens samhälle går det knappast att göra som på 1800-talets början. Då var rådjur lika ovanliga att se i Skåne som älgar är i Danmark nu. Ännu sämre ställt var det längre norrut i landet – där fanns inga rådjur alls.

En första åtgärd för att freda rådjuren i Skåne var att komma till rätta med hundhållningen. Inga hundar fick vara lösa på de skånska arrendegårdarna. Hundhållningen reglerades också i godsens arrendekontrakt.

Antingen var hundarna i band eller så sköts de.

De skånska godsägarna förbjöd även användningen av stövare vid rådjursjakt.

Klubben för griffon nivernais, en vildsvinsdrivande ras, skriver på sin hemsida: ”God jaktetik inbegriper mycket, bland annat att högbenta hundar som är relativt snabba (även om våra hundar år spårnoga och mer uthålliga än snabba) låter bli att jaga rådjur. Nivernaisägare måste jobba konsekvent med detta.”

Det är utmärkt, men inte bara nivernaisägare behöver ta den uppgiften på allvar.

Flera etiska problem har dykt upp i takt med vildsvinens ökning och spridning. Ett är det ovan nämnda, med skarpsprungna hundar som även jagar annat klövvilt. Ett annat är skadebilden för hundar som används utanför sina ursprungliga användningsområden. Till exempel jämthundar som ställer vildsvin och råkar illa ut.