För det kan vara värt att upprepa igen. Den 10 december 2013 röstade riksdagen med förkrossande majoritet igenom propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”.

Det här beslutade riksdagen den dagen:

• Att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige, med utgångspunkt i Skandulvs redovisning av minsta livskraftiga population om 100 individer, ska vara 170–270 individer.

• Att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus när det gäller utbredningsområdet i Sverige ska vara hela Sverige förutom den alpina regionen och Gotlands län.

• Att vargstammens koncentration minskas där den är som tätast.

• Att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.

• Att vargens förekomst i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.

Av de fem punkterna är det bara den första punkten som fortfarande är uppfylld, med råge dessutom. Men även punkt två är på väg att realiseras.

Däremot är inte de tre punkterna som kräver aktiv förvaltning ens i närheten av att uppfyllas.

Snart har det gått tre år sedan riksdagsbeslutet. Trots det har vi inte kommit längre än att olika domstolar nu ska traggla med överklaganden från mer eller mindre anonyma föreningar. Och som grädde på moset delar Naturvårdsverket årligen ut miljonbidrag till Naturskyddsföreningens jurister för att pröva lagligheten av licensjakt på varg.

Vi behöver ingen mer dialog. Det är sedan länge färdigsnackat.  Vi behöver jaga varg i enlighet med riksdagens beslut, ingenting annat.

Finns det någon politiker som pekar med hela handen och ser till att vi går i takt med de beslut som riksdagen fattat?

I vargfrågan har i alla fall inte jag sett till dig. Kliv gärna fram ur skuggorna nu. Du har snart haft tre år på dig.