I den moderna ordlistan finns det ett ord som beskriver det Magnus Orrebrant gör i debattartikeln Överklagande räddar inte vargen i Uppland. Ordet är whataboutism och Wikipedias definition ser ut så här:

”Whataboutism innebär att man bemöter kritik genom att flytta fokus till brister hos motparten eller andra aktörer. Avsikten är att få det att framstå som att den som kritiserar ägnar sig åt hyckleri.”

Lockande taktik

Det är säkert lockande att ta till den taktiken om man, något man för övrigt kan läsa sig till i föreningens egna dokument, vet att de stora uttagen ur stiftelsen gjorts under några få år.

Bara under 2014 och 2015 tappades stiftelsen på 900.000 kronor. Läser man verksamhetsberättelserna för de åren stängslades det på sju (7) gårdar per år. Om någon av de gårdarna ligger i Uppland framgår inte.

Flyttar fokus

Kanske är det inte så konstigt att man försöker flytta fokus från frågan om ideell stängsling när man, som ordförande i Rovdjursföreningen, också vet att man sedan 2018 mottagit 317.000 kronor från Naturvårdsverket öronmärkta för stängsling plus ytterligare 300.000 kr i organisationsbidrag.

”Är det ständiga överklaganden som ska rädda vargarna i Uppland?”

Jägare betalar

Jag vet inget om hur pengarna flyter runt i Naturvårdsverket.

Det enda jag vet är att jag som jägare och jaktkortslösare i år har betalat in 400 kronor till Naturvårdsverket.

Tänk om det är så Magnus Orrebrant, att de som du anklagar för att ”offra fårägarnas lamm bara för att bli av med vargen” faktiskt är de som betalar det du kallar ideellt arbete.

Till sist, jag hoppas att Rovdjursföreningen redovisar hur många meter rovdjursavvisande stängsel i Uppland Rune Larsson får för resten av sitt arv.

Mats S Johansson

Fotnot: Härmed sätter redaktionen punkt i debatten om hur Svenska rovdjursföreningen använder medlen i Rune Larssons stiftelse för den här gången.