De som har ansvaret för dagens usla älgsituation behöver reagera. Vi har fått två repliker på debattartikeln. En från Skogsstyrelsen via viltspecialist Ebba Henning Planck och den andra från två markägarrepresentanter. Vi kommer nedan att bemöta båda.

Skogsstyrelsens viltspecialist hävdar att myndigheten bara tar fram fakta och att Jägareförbundet inte bör rikta kritik mot budbäraren.  

Skogsstyrelsen driver opinion

Om Skogsstyrelsen enbart hade haft den hållning som beskrivs i debattrepliken hade man inte haft anledning att reagera på vår debattartikel. Faktum är i stället att myndigheten under många år drivit opinion tillsammans med delar av skogsindustrin om kraftigt minskande klövviltstammar. 

Regionalt finns extremt tydliga exempel på när myndigheten prioriterar skogliga produktionsmål, framför miljömålen. Skogsstyrelsen lyfter i princip aldrig vikten av en älgstam av hög kvalitet.  

Myndighet som påverkar

Ett nationellt exempel är när Skogsstyrelsen 2019 gav ut rapporten Skogsskötsel med nya möjligheter. Där drivs tydligt ambitionen om att staten behöver fatta beslut om att minska klövviltstammarna, vilket även inkluderar älgen. 

Myndigheten har till och med en rubrik i rapporten som klargör deras hållning: ”Sänk klövviltpopulationerna generellt och radikalt”. 

Myndigheten har därefter via remissvar till regeringens skogsproposition 2021 hållit fast vid samma åsikter och därmed till viss del påverkat regeringens politik. Detta är samma politik som man nu hävdar att man inte har någon åsikt om.  

Vi vill också för tydlighetens skulle rätta Ebba Henning Planck. Nej, Äbin mäter inte antal skador, den mäter ”andel skador”. En liten, men synnerligen viktig skillnad. 

Skogsstyrelsen har med andra ord inte alls hållit sig neutrala i frågor rörande älgförvaltningen, även om man hävdar just det. 

Lokalt perspektiv 

De två markägarrepresentanterna Jan Persson och Mikael Kuylenstierna har i sin replik Jägareförbundet har fått det mesta om bakfoten, använt ett regionalt perspektiv och lanserat detta i ett nationellt sammanhang. 

Fakta som kanske stämmer lokalt i delar av södra Sverige går inte per automatik applicera i ett nationellt perspektiv, eftersom landet ser så annorlunda ut. Det som kan vara fakta regionalt kan bli desinformation i ett större perspektiv. 

Dubbelt upp

Fakta (från Riksskogstaxeringen) är:  

• att skogsvolymen har ungefär fördubblats på 100 år.  

• att de grova lövträden från 1990 har ökat från 20 miljoner skogskubikmeter till 160, trots Skogsstyrelsens och skogsbrukets tal om att rönn, asp, sälg och ek äts upp av viltet. 

• att markskiktet (som utgör basen för biologisk mångfald) med bärris, ljung med mera i skogslandskapet fortsätter att minska, eftersom skogarna blir tätare och mörkare. 

Mångfald utarmas

När markägarrepresentanterna debatterar används klimatargument för att minska klövviltstammarna. Ingenstans nämner de hur dagens industriella skogsbruk utarmar den biologiska mångfalden. 

Man kan inte blunda för en ödesfråga och enbart fokusera på en annan. Skogsindustrin måste lyfta sig och hantera alla utmaningar samtidigt. 

Snabb omsättning

Debattörernas argumentation utgår bara från att tätare skogar och mer volym gynnar klimatet. Så enkelt är det inte. Exempelvis missar debattörerna att berätta att den största delen av de svenska skogsprodukterna går till papper och förpackningar, vilka har väldigt kort livslängd.

Den koldioxid som binds i träden omsätts väldigt snabbt när pappret hamnar i soptunnan. 

Och med tanke på debatten från Skogsstyrelsen – som vill hålla sig neutral och bidra med fakta – blir det extra spännande när Persson och Kuylenstierna påstår att myndigheterna inte lyckas få ordning på betesskadorna i skogen. Det råder helt klart ingen samsyn kring myndighetens roll.

Jägarna är vänner

Vår första debattartikel var tydlig och har uppenbarligen irriterat en del skogsrepresentanter. Det var vårt syfte. Utan fakta – och respekt för denna – blir debatten bara tyckande och fasthållande i gamla positioner, som inte tar tag i de verkliga problemen.  

Skogsindustrins hållning till naturen, viltet och mångfalden behöver utvecklas och moderniseras. Om skogsföreträdarna tar de stegen kommer man upptäcka att jägarna faktiskt är vänner (och i hög grad också skogsägare). 

Jägarna skulle kunna vara en viktig samarbetspart till skogsbruket. Inte en utbytbar insatsvara som ska styras och förringas via korta jaktarrenden och utslagsrösten i älgförvaltningsgrupperna.  

Ta av skygglappar

Därför uppmanar vi alla parter att ta av sig skygglapparna och se varandras utmaningar och de helheter som måste hänga ihop. 

Debatten måste sluta innehålla perifera argument för att försvara dagens system som enligt all fakta minskar den biologiska mångfalden. 

Det behövs nya tankar och samarbete mellan olika aktörer. Där man vågar peka ut nya vägar för att få nya hoppfyllda förutsättningar för mångfalden, klimatet, jakten och skogsbruket.

Svenska Jägareförbundet med alla sina länsföreningar håller dörren öppen för att påbörja dialogen. Men bollen ligger hos storskogsbruket.

Ordförandena för Svenska Jägareförbundets 22 länsföreningar

Fotnot: Härmed sätter redaktionen punkt för det här replikskiftet.