lördag 2 mars

Opinion

Ett hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk, baserat på forskning, kan inte behandla älg och övrigt klövvilt med faktaresistens, skriver debattörerna. Foto: Kenneth Schulze

Debatt: ”Stötande att blunda för fakta om älgen”

Älgstammen har minskat i tio års tid, eftersom skogsbolagen i kraft av sin överrepresentation i älgförvaltningsgrupperna har velat detta. Rovdjurens ökade predation av älg komplicerar frågan ytterligare. Den svenskaste av alla nationalsymboler – älgen – kommer att rödlistas, skriver företrädare för Svenska Jägareförbundets 22 länsföreningar.

Därför upplever vi, som representerar Svenska Jägareförbundets alla länsföreningar, det som stötande när vissa debattörer från skogsbolagen blundar för fakta.

Lågvattenmärket i denna debatt är – hittills – att halverade viltstammar skulle vara viktigt för att lösa klimatproblemen. Utan något som helst faktastöd pekas viltet ut som syndabock.

Pressen på svenskt skogsbruk är hård just nu. Bland annat har miljörörelsen, renskötseln och EU långtgående synpunkter på hur skogen ska brukas.

Då behöver man en yttre fiende som inte kan bita ifrån – älgen.

Tydligt missnöje

Jägareförbundet genomförde i våras en medlemsundersökning om älgen och älgförvaltningen. Vi fick drygt 15.000 svar. Resultatet visar tydligt att medlemmarna är engagerade i älgfrågan. 87 procent är missnöjda med älgförvaltningen.

40 procent av de svarande är också markägare. I denna grupp finns de som absolut tydligast vill ha mer älg. Detta står i stark kontrast till den linje som storskogsbruket driver, vilket blir till ett demokratiproblem då skogsbolagen är kraftigt överrepresenterade i förhållande till markinnehav i älgförvaltningsgrupperna.

Lösningen ligger i samarbetet och förståelsen för såväl markägarens perspektiv som jägarens och älgens, vilket i dag saknas på majoriteten av landets yta.

Viktig fråga framöver

Det råder ingen tvekan om att älgen kommer att vara en av Svenska Jägareförbundets viktigaste frågor framöver. Därför är det viktigt att vi utgår ifrån fakta och inte tyckande när vi formar älgförvaltningen.

Nedan listar vi några punkter som förklarar varför:

• Det finns ett flertal vetenskapligt granskade artiklar som slår fast att skogsbruksmetoder och skogsskötsel har långt mycket större effekt på betesskadorna än antalet älgar. Vi undrar varför tongivande markägarrepresentanter blundar för dessa forskningsresultat. Äbin är i själva verket en mätare av hur väl skogsbruket bedrivits, inte hur mycket älg det finns.

• Andelen mark föryngrad med tall ökar, vilket är mycket bra. Men, antalet tallar minskar i stora delar av Sverige. Detta beror bland annat på förändrade föryngringsmetoder. Förändrade skogsbruksmetoder gör att ”skogen” inte ökat tillgången på viltfoder, även om det låter så på debattsidorna.

• Rörande Rase-arterna (rönn, asp, sälg och ek) har Skogsstyrelsen satt upp mål för vad man kallar gynnsam status. I Norrland är målen inte uppnådda, medan de är det i Svealand och Götaland. Det är dessutom samma två landsdelar som har avsevärt tätare stammar av övrigt hjortvilt. Vid ett seminarium arrangerat av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala 2018 redogjorde olika forskare för sina resultat och slutsatser i frågan. Endast för rönn ansågs viltet vara den dominerande begränsningen, medan skogsbruk ansågs vara viktigare för de andra tre arterna. Återigen mäter Äbin primärt hur skogsbruket bedrivs, inte hur mycket älg det finns.

• Våra medlemmar är genuint missnöjda med dagens älgstam, som på allt fler ställen inte håller för jakt. Att fortsätta att kräva minskad älgstam och utmåla vilt som skadedjur gör det svårare att hitta samförståndslösningar både lokalt och nationellt.

• Markägarsidan är oenig om viltstammarnas storlek och hur brukandet av skogen ska utföras. Detta borde vara startpunkten för en sund debatt kring hur markägare lokalt kan enas i synen på vilt. Tyvärr försöker man flytta skulden till jägarna och viltet.

• Jägareförbundets stora enkät visar att våra medlemmar inte tror på Äbin som metod för att inventera betesskador. Några tiotal av drygt 15.000 tycker att metoden är ett bra instrument i älgförvaltningen. Metoden har även fått kritik vid olika utvärderingar, senast från SLU. Att envist hålla fast vid Äbin som enda instrument för att mäta viltskador – som saknar trovärdighet bland jägarna – skapar mer problem än nytta.

• Avseende toleransnivåer för viltbete är det så kallade femprocentsmålet enligt Äbin starkt ifrågasatt. I en rapport från SLU, beställd av Naturvårdsverket, bedömer forskargruppen målet:
”Det finns inget som tyder på att det går att nå dagens tak för skador enbart genom att skjuta fler älgar, såvida inte älgen utrotas helt – vilket inte är något alternativ eftersom den är en naturlig del av skogsekosystemet.”

Samma träd – olika syn

Inom projektet Grensevilt har metoder för att mäta omfattningen av viltbete samt toleranser för effekten av det ställts mot varandra.

Skillnaderna mellan länderna för vad som är önskvärt är mycket stora. När man enligt norsk modell vill öka älgstammen för att betestrycket är lågt, menar man enligt Äbin på svensk sida att skogsbruket är starkt hotat.

Samma träd som mätts – olika syn på vilka nyttor naturen ska leverera.

Ska vi ha ett hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk som baseras på forskning kan vi inte behandla älg och övrigt klövvilt med faktaresistens.

Det kommer Svenska Jägareförbundet aldrig att acceptera.

Ordförandena för Svenska Jägareförbundets 22 länsföreningar

Debattartikeln undertecknas av:

Daniel Widman (Jägareförbundet Norrbotten), Calle Franklin (Jägareförbundet Västerbotten), Gun Fahlander (Jägareförbundet Mittnorrland), Janne Setterberg (Jägareförbundet Gävleborg), Ulf Berg (Jägareförbundet Dalarna), Anders Olsson (Jägareförbundet Värmland), Ola Karlsson (Jägareförbundet Örebro län), Billy Bergåker (Jägareförbundet Västmanland), Torsten Nilsson (Jägareförbundet Uppsala län), Olle Lublin (Jägareförbundet Stockholms län), Jonas Fransson (Jägareförbundet Södermanland), Fredrik Lundén (Jägareförbundet Östergötland), Morgan Andersson (Jägareförbundet Västra Götaland Väst), Benny Lyckebäck (Jägareförbundet Skaraborg), Magnus Kelldén (Jägareförbundet Södra Älvsborg), Gunnar Lindblad (Jägareförbundet Jönköpings län), Ewert Frisk (Jägareförbundet Kronoberg), Bill Nelson (Jägareförbundet Kalmar län), Magnus Stolpe (Jägareförbundet Halland), Linda Mattisson-Olsson (Jägareförbundet Blekinge), Lars Persson (Jägareförbundet Skåne), Hans Olsson (Jägareförbundet Gotland).

Referenser

Moose browsing on Scots pine in relation to stand size and distance to forest edge (Journal of Applied Ecology vol. 30, no. 1, 1993)

Moose browsing and forage availability: a scale-dependent relationship? (Canadian Journal of Zoology, 2007)

Recent browsing damage by moose on Scots pine, birch and aspen in young commercial forests – effects of forage availability, moose population density and site productivity (Silva Fennica vol. 48, no. 1, 2014)

Does recolonization of wolves affect moose browsing damage on young Scots pine? (Forest Ecology and Management vol. 473, 2020)

Predictors of deer damage on commercial forestry – a study linking management data (Forest Ecology & Management vol. 479, 2021)

Forage availability, supplementary food and ungulate density: Associations with ungulate damage in pine production forests (Forest Ecology & Management vol. 513, 2022)

Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012–2021 (Naturvårdsverkets rapport 7044)

Browsing Damage on Scots Pine: Direct and Indirect Effects of Landscape Characteristics, Moose and Deer Populations (Diversity, 2022)

Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt (Naturvårdsverkets rapportserie 7108)

What variables make a forest stand vulnerable to browsing damage occurrence? (Silva Fennica, vol. 51, no. 2, 2017)

Moose damage in National Forest Inventories (1986–2008) in Finland (Silva Fennica vol. 50 no. 2, 2016)

Elgvandringer i grenseland med følger for skogbruk, jakt og rovdyr (SLU-rapport, 2022)

Delta i debatten

  • Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
    debatt@svenskjakt.se
  • Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
  • Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
  • Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
  • Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
  • Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.