Är det för mycket begärt att Naturvårdsverket ska göra rätt en enda gång?

Genom åren har myndigheten gång på gång upprepat att det är viktigt att berörda människor får vara med och påverka sin situation med stora rovdjur, och då kanske främst varg.
Varje gång visar det sig vara tomma ord.

Inför förra gången vargar skulle flyttas talade Naturvårdsverket om att det skulle utgå kompensationsåtgärder för dem som drabbades, alltså de som fick vargar utsläppta på sin mark. Här kan du läsa mer om dåtidens förslag.

Vid sex tillfällen flyttades vargar.

Vid noll tillfällen utgick kompensationsåtgärder.

Inte ens i Tiveden, där det flyttade vargparet faktiskt blev kvar, blev det någon kompensation.

Vargflyttarna var också kopplade till en omfattande jakt.

Men det var tydligen svårt med den saken, för Naturvårdsverket har hittills aldrig fattat beslut om en vargjakt som syftar till att minska vargstammen. Möjligen har jakten lokalt begränsat tillväxten.

Nyligen publicerades en rapport, beställd av Naturvårdsverket och utförd av Sveriges lantbruksuniversitet, som visar att förtroendet för rovdjursinventeringen är mycket lågt. Ett av förslagen i SLU-rapporten, med syftet att öka förtroendet, är att förändra Naturvårdsverkets roll – från en kontrollerande till en koordinerande del av inventeringen…

Listan kan göras lång över Naturvårdsverkets misslyckanden i viltförvaltningsfrågor. Men jag stannar där, för nu.

Förstår inte Naturvårdsverket att det först krävs vargjakt i en följd av år, för att bygga förtroende för förvaltningen, innan man i berörda områden ens kan överväga att acceptera en flyttning av varg?

Nej, det inser man uppenbarligen inte.

Därmed fogas ytterligare ett bevis till den redan långa rad som visar att tjänstemännen på Naturvårdsverket är mer verklighetsfrånvända än de som tror att vi har fungerande regional förvaltning av varg.

Förresten, för att undvika missförstånd: med jakt avser jag inte en tilldelning på typ sju vargar för hela landet. Med jakt menas något som genomförs årligen och syftar till att hålla vargstammen vid golvet om 170–270 vargar som riksdagen har beslutat om.