Däremot är det en aning svårsmält att MP i jaktfrågor talar sig varm för EU när det står i dess partiprogram att ”…grundsyn är vi ett EU-kritiskt parti ”. I praktiken innebär det att MP väljer att stödja de delar av EU som det går att runda den svenska demokratin med. 

Än mer obegripligt blir MP:s EU-vargresonemang när det står i samma partiprogram att ”…förespråkar decentralisering. Det innebär att vi vill att beslut ska fattas så nära de människor som berörs av besluten som möjligt”.

Detta gäller uppenbarligen inte för boende i vargdistrikten. I vargfrågan tycks MP välja vilken tunga man ska prata med så länge ändamålet helgar medlen.

Det är svårt att riktigt ta MP:s argumentering på allvar efter att ha läst igenom partiprogrammet. Sannolikt är det så att vargfrågan, med mera, bara är medel för de gröna idealisterna med syfte att skapa ett ”Storskansen” av den svenska landsbygden och fullständigt avskaffa jakten.

Det här med att föra makten närmare medborgarna har aldrig varit ett stort nummer för röda kommunister genom historien. Varför skulle dagens gröna vara mindre maktfullkomliga och lita mer på medborgarna?

Lagbrott i programmet
Det mest paradoxala är ändå Miljöpartiets tal om god demokrati. MP är ett parti som aspirerar på plats en regering och samtidigt har lagbrott inskrivet i partiprogrammet och verkligen uttalat stödjer odemokratiska metoder.

Detta maskeras i uttrycket civil olydnad och kallas på grön vokabulär för ”handlingar som i dag är förbjudna”. Civil olydnad utgår i från att bryta mot en lag.

I partiprogrammet fastställer MP därmed att olagliga åtgärder är en del av demokratin. MP stödjer därigenom och underblåser direkt och indirekt gröna kamporganisationer, som inte drar sig för våld och personförföljelse.

MP har härmed aktivt målat in sig i en grön hörna och applåderar i det tysta alla så kallade djurrätts- och jakthataktioner. Det vore politiskt självmord för MP att ta avstånd från dessa ”idag förbjudna handlingar”.

MP har lyckats med konststycket att för sig själv legalisera gröna olagligheter med att kort och gott definiera att lagbrott ingår i demokratin.

Ytterst få av alla hot mot jägare eller sabotage och olaga intrång på lantbruk leder till fällande domar.
I demokratins namn borde MP ta aktivt avstånd från dessa brott, om man nu vågar såga i den gren man sitter på.

Bara rovdjur och rovdjur
Det är ingen tillfällighet att de enda vilda djurarter som tydligt nämns i Miljöpartiets partiprogram är varg, lo, björn och järv. Alla finns på Skansen men också högt upp på de så kallade djurrättsaktivisternas agendor.

Märkligt att det endast är jägarkåren som bryr sig att värna om och vårda alla djur.
MP gör också en svårförståelig kullerbytta i partigrammet med skrivningen: ”Vi vill förbjuda att djur hålls endast för pälsändamål”.

Innebörden blir att äta kött är ok, men att bära päls är inte ok. Logiken med båda exemplen är emellertid självklar, att valla in sympatisörer från organisationer som Djurrättsalliansen, Djurens rätt, Djurens Befrielsefront och Djurrättsmilisen, med flera.

Sammantaget ger dessa delar av partiprogrammet näring till civil olydnad och ekoterrorism.
De gröna olagliga åtgärderna är en noggrant planlagd och genomförd kriminell verksamhet. Den styrs strategiskt av en intellektuell kärna i en på ytan fläckfri organisation men med aktiva insatsgrupper och metoder som i flera fall faller helt utanför lagens råmärken.

Undergräver demokratin
Hur kan Miljöpartiet prata om god demokratisk anda? Det MP aktivt gör är att undergräva ett demokratiskt Sverige.

Vi har en ordning i Sverige där Riksdagen beslutar om lagar och myndigheter utövar kontroll av att lagar efterföljs, inte partier och ideella föreningar.

Vad är nästa steg i den gröna demokratin/arbetarstaten? Ideella föreningar och gröna medborgargarden som ”övervakar” och spionerar på jägarkåren har de gröna kamporganisationerna redan upprättat.
Tyvärr föder politik som uppmanar till lagbrott ett politiskt våld.

En vision av elstängsel
Den gröna visionen med en landsbygd omgärdad av elstängsel och nät, där staten ersätter djurägare för deras vargdödade besättningar känns inte särskilt tilltalande. Inte heller ser jag vilttomma skogar som ett drömscenario.

Det är kanske dags att de gröna vargkramarna börjar lyssna på oss laglydiga undersåtar och tar landsbygden på allvar.

Valet i höst kan bli ett ödesval för oss som trivs i vår skog med jakt och natur.

Är jakten viktig för dig måste den återspeglas i ditt val i höst! Viltvården sköts varken av tveksamma partiprogram eller av staten utan både långsiktigt och sedan urminnes tider av oss jägare.

Johan L
Jägare, Markägare och Lantbrukare