Debattartikeln är ett märkligt epos, till stor del bestående av obestyrkta påståenden och rena felaktigheter.
Sandahl tror att hon framstår i en bättre dager om hon visar medkänsla med dem som hon tillsammans med övriga vargvärnare förstör tillvaron för.
Hon ägnar flera rader åt att tala om hur mycket hon känner för vargdrabbade tamdjursägare innan hon raserar hela den vackra kulissen med att ta till statistiken, vargvärnares vanliga taktik när argumenten tagit slut.
Hennes resonemang blir skärande falsk när hon först försäkrar att hon minsann förstår hur det känns att hitta fåren vargrivna och fortsätter med att påpeka att det inte är så farligt eftersom det är mindre än en promille av Sveriges 600.000 får som dödats av varg.
Att antalet angrepp inte ökar i samma takt som antalet vargar anser hon beror på att stängslingen visat sig fungera.
En viktigare orsak är nog att djuren hålls instängda i högre grad än tidigare av fruktan för vargangrepp och att en del djurägare avstår från att rapportera angrepp.

Ingen logik
Och statistiken över vargdödade hundar används med samma monumentala brist på logik. En fullständigt inaktuell fjolårsstatistik över vargdödade hundar jämförs med hur många som dödats i trafiken, av vådaskott eller av vildsvin.
Bilarna räknas i miljontal och finns över hela landet, en vådaskjutning är en ytterst tragisk olyckshändelse och varje jakträttsinnehavare kan antagligen skjuta hur många vildsvin hon/han vill utan att åtalas för grovt jaktbrott. Men de detaljerna glömmer hon.
Sandahl påstår också att vargen tar de svaga djuren, vilket skulle vara bra för älgstammens sammansättning. Den lämnar rester av bytet som är viktiga för andra djur och den gynnar mångfalden.
Skulle detta vara sant innebär det att de flesta av Värmlands älgar är skröpliga.
Hur klarade sig de djur som behöver rester av vargbyten under alla år då det inte fanns vargar i landet och vad lever samma djur av i de landsdelar där det ännu inte finns några vargrevir?
På vilket sätt gynnas mångfalden av att en art kommer in och blir orsak till att hundratals andra arter försvinner tillsammans med de betande djuren?

En härdsmälta
Nog verkar väl det demokratiska sinnelaget något anfrätt hos den som ser problem i att ansvaret för vargjakten flyttats till länsstyrelserna då det finns ett hårt tryck i varglänen på att göra sig kvitt stora delar av vargstammen.
Borta är varje tanke på att det står i Art- och habitatsdirektivet att förvaltningen ska ha acceptans hos lokalbefolkningen.
Naturskyddsföreningen värvar många nya medlemmar framför allt i storstäderna där väldigt få känner till vargproblematiken. Men är det verkligen klokt av föreningens ordförande att offra sin trovärdighet genom att beskriva licensjakten – som bara medför en måttlig inbromsning i vargstammens tillväxt – som en politisk och rättslig härdsmälta och massjakt på en hotad art?
Vargen är långt ifrån utrotningshotad. Den finns i hundratusental.
Massjakt blir det tal om först om några år om vargkramarna lyckas stoppa jakten så länge att situationen blivit omöjlig att hantera på annat sätt.
Många anser nog att härdsmältan redan är ett faktum, och att Naturskyddsföreningen bidragit verksamt till eländet.

Göte Lindgren
Uppsala