Johan Lundberg, ordförande för Jägareförbundet Gävleborg och Torbjörn Larsson, ordförande för Svenska Jägareförbundet skriver i en replik att länsstyrelsen i Gävleborg tar alltför lite ansvar för vargsituationen i Gävleborg.
Landshövdingen i Gävleborgs län, Per Bill, har tagit sig tid att förklara hur han ser på vargförvaltningen och länsstyrelsens roll. Det hedrar honom att han svarar på vårt öppna brev.
”Vi kan inte gå önskemål om vargjakt till mötes”
Det är positivt att länsstyrelsen i Gävleborg inte låter sig ledas av Naturvårdsverkets beräkningar som utgår från att vargstammen inte ska minska och i stället säger sig utgå från den nu gällande miniminivån, 285 vargar i Mellersta förvaltningsområdet.
Men tyvärr tyder resten av svaret på motsatsen. Landshövdingen skriver nämligen att de 71 vargar som enligt forskarna är ett möjligt uttag – utan att stammen ska hamna under 365 vargar – inte kommer att beviljas.
Det betyder i praktiken att Naturvårdsverkets och länsstyrelsen satt ett nytt beståndsmål på 365 vargar i Sverige. Landshövdingen kallar det för buffert för att inte hamna under den miniminivå på 300 vargar som Naturvårdsverket tillåtits sätta.
Riksdagens mål följs inte
Vi i Svenska Jägareförbundet menar att det är länsstyrelsens roll att se till att rovdjurspolitiken, och intentionerna med denna, omsätts i praktiken. Det blir fel om enbart en nationell myndighet som Naturvårdsverket får sätta alla spelregler för rovdjursförvaltningen.
Landshövdingen skriver sedan att den som vill påverka beslut ska agera aktivt och föra dialog mot politiker. Då vill vi påminna om att riksdagen antagit mål för vargstammen på 170–270 vargar och att koncentrationerna av vargstammen ska minska där stammen är som tätast.
För att använda landshövdingens egna ord, ”är det själva kärnan i ett rättssäkert samhälle” att de beslut som våra folkvalda tar också omsätts i praktiken. Inget av detta har verkställts.
Inte minst i Gävleborgs län har vargstammen i stället tillåtits ökat kraftigt. Den utbredda misstro som finns mot rovdjursförvaltningen är mot den bakgrunden inte svår att förstå.
Tar lite ansvar
Jägareförbundet Gävleborg och Svenska Jägareförbundet uppskattar samarbetet med länsstyrelsen, men anser att länsstyrelsen i Gävleborg tar alltför lite ansvar för situationen i Gävleborg.
Jägareförbundet tycker det är självklart att man som landshövding inte bara arbetar som genomförare av det Naturvårdsverket säger, utan som fristående myndighet också tar uppgiften att stå upp för länets bästa på ett tydligare sätt.
Förutsättningar för exempelvis företagande, jord-, skogsbruk och jakt behöver en aktiv statlig företrädare. Någon som alltid ser till regionens bästa.
Detta innebär att man som landshövding ibland måste ta ställning för länet, regionen och den del av landet man företräder. Det vill säga driva opinion mot centralstyrning och likriktning och arbeta för omfattande möjligheter att påverka de regionala förutsättningarna, eftersom de skiljer sig åt mellan regionerna.
Någon måste stå upp
Vi hade önskat att landshövdingarna i rovdjurslänen tillsammans vågat belysa den problematik som de drabbade upplever, de olägenheter, rädslor och skador som påverkar dem, samt arbetat hårdare för att omsätta de politiska ambitionerna med rovdjurspolitiken. För att skapa bra förutsättningar för respektive län.
Det måste finnas någon som står upp för människorna som vill begränsa rovdjurens negativa påverkan och de olägenheter som följer en alltför tät vargstam.
Ett första steg i den riktningen är att bevilja en så omfattande vargjakt som möjligt till vintern.
Först då kommer koncentrationerna i Mellansverige att minska.
Först då börjar man uppfylla riksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken.
Först då kan de som drabbas börja hoppas och tro på mer rättvisa och lika förutsättningar.
Johan Lundberg, ordförande Jägareförbundet Gävleborg
Torbjörn Larsson, ordförande Svenska Jägareförbundet