De är förvisso få till antalet och de allra flesta kommentarer, mejl och samtal vi får är positiva, inte minst från människor som inte jagar.
Om jag gör valet att äta ett annat djur så vill jag ju självklart att djuret känt så lite smärta och lidande som möjligt. Så resonerar säkert också de flesta. Men faktum är att få människor, trots detta faktum, gör medvetna val. Man väljer att blunda helt enkelt.
Kort sagt. Det är enklare att fokusera sina empatiska känslor på det ”onda med jakt” istället för att ägna sig åt självrannsakan. Man köper kött på Willys eller ICA, betalar, går hem och tillagar köttet, gärna med lite goda kryddor och ett glas rött. Få ägnar en tanke åt det djur som köttfärsen till fredagens tacosmys kommer från.

Från början till slut
Där har du också en väsentlig skillnad mellan oss jägare och många andra – vi var faktiskt med från början till slut.
De flesta är nog som sagt medvetna om att djur kan uppleva smärta och de flesta anser nog också att djur har rätt att vara välmående. Men med det sagt så anser nog också de flesta innerst inne att olika djur har olika värde. Hur och varför då?
Vi sitter gärna framför tv:n och tittar på mäktiga lejon på någon savann långt borta, samtidigt som vi äter en grillad kyckling från närbutiken.
Vi går och tittar på vargar (och några kanske till och med klappar dem) i någon djurpark, och efteråt handlar vi en korv hos korvgubben bredvid inhägnaden.
Vi åker förbi en lantgård, stannar och beundrar de söta fåren. Sedan åker vi hem och öppnar en konservburk med djurdelar och ger till huskatten.
Vi tar ut vår häst från stallet, kör in en massa metalldelar i munnen på den, spänner på läderremmar och en sadel, tillverkad av andra djur, och sedan rider vi runt eller kanske till och med får hästen att hoppa lite naturligt och djurvänligt skönt.
Jag tror faktiskt inte heller att husdjursägande ”djurvänner” matar sina katter och hundar med gräs…

Moral och etik
Vissa hävdar också att jakt är omoraliskt och fullständigt oetiskt. Jag hävdar bestämt motsatsen.
Moral visar sig nämligen i de faktiska handlingar som vi utför. Etik behandlar den intellektuella eller förnuftiga reflektionen över rätt och orätt och gott och ont.
Man kan vara moralisk utan att ha en genomarbetad etik, och man kan ha en genomarbetad etik utan att vara moralisk.
Så svaret är nog att det är en personlig definitionsfråga för var och en. Är grisen som finns i korven som man köper utanför varghägnet i djurparken moraliskt lika viktig som vargen som man just varit inne och klappat?
Är det förresten rätt att vargarna sitter där bakom galler överhuvudtaget? Och så vidare.
På ett eller annat sätt utnyttjar vi alla djur. Du har inte katt för kattens skull eller häst för hästens skull, utan för din egen. Ägande av en katt, hund, fiskar eller en häst gör dig inte per automatik till en djurvän eller till en bättre människa.

I djurfabriker
Jag såg en man som kallade sig för ranger i tv för en tid sedan. Han förde ett luddigt resonemang om att man förr minsann levde i samförstånd och i jämlikhet med djuren.
Det kanske till och med är sant. Men från den tidpunkt när vi människor insåg att vi kunde domesticera djur frångick vi detta.
Vi försåg djuren med mat och beskydd. I utbyte tog vi mjölk, ägg och kött. Det gör vi fortfarande. Med den skillnaden att uppfödningen idag till största delen sker i djurfabriker för att täcka ett aldrig sinande behov av råvaror.
De flesta vet ju innerst inne att de råvaror som ligger i kyldisken i fina färgglada paket en gång varit djur. Men många vill helst blunda för det.
Vi måste till och med uppfinna ord för att komma bort från detta faktum. Ord som nöt eller frigående. Styckdetaljer får också finare namn som ytterfilé, grillspjut och så vidare.

Vad säger samvetet?
Genom att läsa en bok för ditt barn om ”Clifford den stora röda hunden”, gå med i en djurrättsorganisation eller skapa sig en karriär som ranger, är detta att ofelbart gå in på sin egen uppfattning om vad det innebär att vara ”vi och inte dem”. Redan där har man gjort sin definition och sett i det sammanhanget så kan jag garantera att inte ens den mest inbitne rangern ser sig som jämlik med dem.
Att vara en medveten konsument är under alla omständigheter väldigt viktigt. Inte minst av djuretiska skäl. Mitt högst medvetna val är att jag ofta har viltkött på middagsbordet.
Jag vet i regel var djuret kommer från, vet att djuret haft ett så naturligt liv som möjligt innan det hamnade i grytan och äter med gott samvete.
Så frågan är då ”Djurvän”: Vad säger ditt samvete dig när du fyller din hund- eller kattskål med djurdelar?
Är du en bättre människa för att du låtit någon annan döda djuret som du sedan använder delar av för att du vill ha en pälsklädd och trogen kamrat?
Mikael Jägare