Björn Törnvall.

I handlingar relaterade till förundersökningen mot Karl Hedin finns uppgifter om inte bara vad jag har för politisk uppfattning, utan också mina ekonomiska förehavanden i ett bokprojekt.

I ett mejl till förundersökningsledaren åklagare Lars Magnusson skriver ansvarig polis Anna Bergqvist:

”Jag skall maska innehållet i Hedins dator. Tänker att Björn Törnvalls och NN:s (anonymisering utförd av mig, Björn T) namn får stå kvar – vad säger du?” 

Uppenbarligen fick hon medhåll av miljöåklagare Magnusson, våra namn har inte maskats.

Tre frågor

Med anledning av ovanstående ställde jag tre frågor till den ansvariga polisen:

• Varför gör du undantag från maskningen, för just våra bägge namn?
• Jag vill veta, i vilken kapacitet du – och kanske även åklagare Magnusson – menar att vi kan anses förekomma i utredningen av Västmanlandsfallet?
• Vad har ett omnämnande av min eventuella åsikt om ett politiskt riksdagspartis varande i riksdagen i er samtalslogg att göra?

Inga svar

Som brukligt är idag när frågor ställs till politiker, blev svaret en beskrivning av vad som har hänt. Varför det har hänt som var det jag ville veta, fick jag givetvis inget svar på.

Till exempel. Varför har man noterat i samtalsloggen vad Karl Hedin och jag tycker om ett partis varande i riksdagen? Jo, svarar Anna Bergqvist, detta anses vara centralt innehåll i samtalet.

Hur kan det vara så? Om de ändå anser det, hur kan det ha någon som helst relevans för utredningen och varför har just detta samtal ”analyserats” av avlyssnarna?

Snarare kan intresset för att notera just detta uttalande som centralt i loggen, peka på att Karl Hedin och jag avslöjat politiska åsikter, som inte delas av miljöpoliserna.

Kränker personlig integritet

Mina frågor till ansvarig polis sätter dock fingret på det faktum att hemlig telefonavlyssning kränker den personliga integriteten för ett mycket stort antal ovetande människor, utöver den som utsätts för avlyssningen.

Uppenbart anses miljöåklagare Magnusson och den ansvariga utredaren vid polisen vara kapabla att bedöma vilka namn som ska maskas bort och skyddas genom sekretesslagen och vilka som inte förtjänar detta skydd. Min kamrats och mitt namn gjorde det tydligen inte. Varför?

Politik, inte juridik

Riskerna för att den personliga integriteten för ett stort antal människor allvarligt misshandlas i rena struntärenden är uppenbara.

Detta eftersom varken de sökande åklagarna, tingsrättsdomarna och de allmänna ombuden vid tillståndsgivningen, eller de handläggande poliserna går att lita på.

Dessutom har Riksåklagaren Petra Lundh önskat sig av regeringen, och sin chef justitieminister Morgan Johansson, en omklassning av jaktbrott till att inräknas bland de allra grövsta brotten. Brott som innebär att ribban sänks betydligt för när hemlig avlyssning blir tillåten.

Denna begäran är troligen ett initiativ från åklagarna vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott, som måste bevakas noga och stoppas av våra intresseorganisationer!

Att frågan om jaktbrottens straffvärde inte längre rör sig om juridik, utan om politik, står väl vid det här laget klart för alla?

Björn Törnvall