lördag 20 april

Opinion

Debatt: ”Ett land utan jägare”

Jägare behövs inte, i alla fall inte i ett till ytan stort land som Sverige. Med 3.000 vargar spridda över landet finns det inga älgar och rådjur att jaga. Visserligen går det heller inte att ha lösgående tamdjur på bete, men det går ju alldeles utmärkt att föda upp gödkycklingar i burar inomhus.

Svenska jägare skjuter cirka 90.000 älgar per år. En liten vargflock på fyra individer dödar en älg var tredje dag. Det motsvarar cirka 30 älgar per varg och år. Med en vargstam på i runda tal 3.000 individer, bara åtta–nio gånger fler än vi har idag, väl fördelade över Sveriges yta, får vi en naturlig balans av älgar utan jakt.
Det är visserligen inte förenligt med lösgående får, getter och andra kreatur på landsbygden – men varför ska man ha djur som springer mer eller mindre lösa utomhus när det fungerar alldeles utmärkt att föda upp gödkycklingar i burar inomhus?
En nackdel är naturligtvis att det blir svårare att hålla ett öppet landskap. Samtidigt så skulle säkert tiotusentals arbetstillfällen skapas om landskapet hålls öppet med hjälp av liar och röjsågar (men helst handredskap som inte kräver fossila bränslen).
Betande djur leder visserligen till en större artrikedom än manuell röjning, då djurens betande är selektivt men det går säkert att åtgärda med hjälp av utplantering av speciellt intressanta växter.

Renarna försvinner
Med ett större rovdjurstryck finns det inte heller något vettigt behov av att jaga rådjur. Rådjursstammen kommer att pressas tillbaka till slättlandskapen i södra Sverige, utom vissa rester av stammen som söker skydd i städernas och villaområdenas parker och trädgårdar.
Eftersom det inte är möjligt att få vargarna, som behöver stora revir, att hålla sig till Mellansverige och södra Norrland behöver rennäringen avvecklas.
Något som inte bara medför nackdelar – det blir lättare att bygga vägar i fjällen och att anlägga större vindkraftsanläggningar utan att göra intrång på traditionella renbetesområden. Många av dagens tråkiga konflikter mellan samer och annan lokalbefolkning skulle upphöra.

Ingen hundrastning
En annan fördel vore att det inte längre var befogat med lösspringande (jakt)hundar i skogarna och därmed borde problemet med vargdödade hundar reduceras väsentligt.
Visserligen finns det folk som vill rasta hundar genom att låta dem springa fritt och busa runt på egen hand, då de tror att det är bra för hundarna både fysiskt och mentalt.
Antingen får man avstå från det eller förse hundarna med lämplig skyddsutrustning och gärna ha två–tre större hundar i stället för bara en, eftersom det troligen minskar risken för attacker.
En ytterligare möjlighet, som troligen är mycket effektiv men möjligen kan uppfattas som oetisk, är att låta en mindre, och långsammare, hund (som man inte är så förtjust i) leka med de större hundarna.
Vid en eventuell vargattack är vargarna starkt genetisk präglade på att attackera den svagaste individen (för att uppnå målsättningen med attacken med minsta möjliga risk och energiförbrukning) vilket ökar möjligheterna för de större hundarna att sätta sig i säkerhet.

Svinpest hos vildsvin
Vildsvin är möjligen ett större problem. Vi har just nu lite drygt 300.000 vildsvin i Sverige. De förökar sig betydligt snabbare än älgar och efter sex–sju år skulle vi ha cirka en miljon vildsvin.
En sådan förtätning skulle förhoppningsvis öka möjligheten till svinpest och andra åkommor som reducerar stammen kraftigt, och i så fall så skulle vildsvinsstammen börja pendla mellan 100.000 och en miljon individer med en cykeltid på kanske 20–30 år.
Det är tveksamt om det skulle vara förenligt med ett aktivt jordbruk, men å andra sidan finns det många utvecklingsländer som gärna säljer jordbruksprodukter till oss för att till exempel bekosta en nödvändig militär upprustning.

Fler viltolyckor
Ett annat problem är naturligtvis ökande antal viltolyckor efter vägarna. Även det kan man bemöta på lämpligt sätt. Med fler viltstängsel, bevakningskameror, vilttunnlar under vägarna, med mera.
Det finns också möjligheter att göra som i Australien där man i områden med större populationer av stor känguru (väger som en större vildsvinsgalt) gärna har lite större bilar med ett kraftigt stålrörsstaket på fronten. Inte så miljövänligt kanske, även om det kraftigt reducerar riskerna för förare och passagerare.
Ett alternativ kan vara att kraftigt reducera hastigheterna på vägarna och ha mycket höga böter för att köra på djur. Vi vill ju inte att det lidande som det innebär att en del djur skadskjuts under jakt ska ersättas med ett betydligt större och mer omfattande lidande på grund av viltolyckor (redan idag dödas fler djur i trafiken än av jakt).

Svårt nå balans
Man kan naturligtvis tänka sig att inte vara fullt så kategorisk vad gäller jakt genom att göra en distinktion mellan ”gulliga och trevliga” och ”ondsinta och fula” djur. Det är dock inte helt enkelt eftersom både vargvalpar och griskultingar är gudomligt gulliga, och det är därmed svårt att bedöma vilka som förtjänar att leva fredade och vilka som inte gör det.
En bred parlamentarisk grupp med krav på absolut enighet bör kunna klara av uppgiften utan att någon känner sig förfördelad.
Tråkigt nog så är det svårt att uppnå en naturlig balans när vi är en befolkning som räknas i miljarder på jordklotet. Det vill säga oändligt många fler än de största populationerna av andra stora däggdjur.
Rimligare vore med en befolkning som snarare uppgick till några tiotal miljoner, utspridda som begränsade stammar över stora områden och i balans med naturen.
Det är en liten hake med det också – de skulle vara beroende av fiske och jakt för sin överlevnad.

Gert Ragnarsson
Bålsta

Fotnot: Inlägget har tidigare publicerats i skribentens facebookflöde.
OBS! Kan innehålla spår av ironi.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till: 
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Du kan också använda dig av #jaktpol på twitter.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.