
Tidigare ordföranden i Jägareförbundet Björn Sprängare skriver tillsammans med före detta landsbygdsminister Sven-Erik Bucht en debattartikel där de anser att förbundet behöver enas och höja sig över ett pågående internt maktspel. Foto: Lars-Henrik Andersson & Martin Källberg
Svenska Jägareförbundet står åter inför en rad utmaningar. Regeringen fattade i januari beslut om att förändra grunderna för det allmänna uppdraget. Framåt sommaren ska förbundet välja en ny förbundsordförande och samtidigt pågår alla andra frågor som påverkar jakten, viltvården och jägarna med full kraft. Att det är en utmanande tid för hela förbundet är därför ingen överdrift.
Vi har olika perspektiv, bakgrund och ingångsvärden när vi i dag lite från sidan betraktar utvecklingen i Svenska Jägareförbundet. Vi är båda jägare, vi är båda medlemmar och vi är båda delar av den tradition och folkrörelse som jägarkåren utgör.
Vi har under lång tid verkat för jaktens och viltvårdens bästa i våra olika roller. Vi har stött på motstånd och svårigheter längs med våra resor, men alltid försökt navigera rätt i de många utmaningar som legat framför oss.
Fylls med olust
Det vi i dag tyvärr ser ske inom Jägareförbundet fyller oss med olust. Vi kan via jaktmedia, vänner och sociala medier se hur debatten och diskussionen blivit förgiftad på ett sätt vi aldrig tidigare sett.
Tilliten och förtroendet mellan förtroendevalda ifrågasätts. Smutsiga personangrepp har blivit vanligare och ett ifrågasättande av förbundsordförandens och generalsekreterarens ärlighet står i skrift.
Styrelsens roll ifrågasätts och kritik riktas mot styrelsens sätt att hantera sina viktigaste uppgifter – att genomföra de beslut som stämman givit den.
Respekten för andra uppfattningar än den man själv företräder tycks vara bortblåst. Saklig kritik blandas med insinuationer.
Något liknande har inte förekommit i förbundet i modern tid.
”Jägareförbundet splittras av vilseledande kampanj”
Fåtal gör tvärt om
Vi finner detta djupt olyckligt. I en situation när alla goda krafter borde samlas för att hugga i och dra i samma riktning, väljer ett fåtal att göra tvärt om.
Kritik mot beslutet att ändra i Viltvårdsfondens nyttjande är logisk och rimlig utifrån förbundets perspektiv, det är en mycket stor förändring som sjösatts.
Samtidigt har förbundets styrka alltid varit faktabaserad saklighet och konstruktivitet. Därmed har Jägareförbundet också byggt upp en avsevärd trovärdighet bland beslutsfattarna i Stockholm.
Man litar helt enkelt på Svenska Jägareförbundet.
Sprickor försvagar
Anseende och trovärdighet tar tid att bygga upp, men kan som bekant raseras snabbt.
Den interna debatten i Svenska Jägareförbundet är inte mer intern än att den också uppfattas tydligt i maktens korridorer.
Alla inser också att även om vi talar om en stark folkrörelse så försvagar sprickorna densamma. I värsta fall kan detta dessutom nyttjas av dem som vill jakten och förbundet illa.
Maktspel och intriger försvagar alltid.
”Jägareförbundets framtid står på spel”
Ömsesidig respekt
Vi har i våra olika roller alltid försökt göra det som är bäst för jakten, jägarna och viltvården i Sverige. Ibland har vi lyckats, ibland har vi tvingats inse att vi inte är ense eller att det inte har gått att nå hela vägen fram. Det är en del av politiken och verkligheten.
Den ömsesidiga respekten har dock alltid funnits där. Liksom förståelsen för våra respektive uppgifter, ansvar och positioner.
Svenska Jägareförbundet behöver enas, höja sig över det interna maktspelet och enas om en klok väg framåt.
Utmaningarna kommer att vara många och då krävs tydlighet och trovärdighet, både internt och i omvärldens ögon.
Sven-Erik Bucht
Landsbygdsminister 2014–2018
Björn Sprängare
Förbundsordförande 2012–2017