Renägarföretagen ställer kraven och driver frågorna angående rätten till jakt och fiske på statens marker i fjällen.

Det finns inga byar med ansamling av hus som heter Girjas, Talma eller Sirges. Alla kan liknas vid företagsnamn som används med stora bokstäver för att hålla ovetande i fortsatt okunskap.

Här tror många i vårt avlånga land att massvis med riktiga byar är berörda.

Alla har ursprung

Sanningen är att dessa samebyar är enorma landytor likt kommuner eller län, tillhörande Sverige.

Företagen kunde i stället heta AB Girjas, Talma renägarförening, och så vidare. Då skulle alla frågor få en mer likställd status och behandling.

Kraven som ställs och debatteras gäller 50 procent av landets yta, men endast 0,00085 procent av vår befolkning (cirka 85 personer) som har betydande inkomst av renar.

Jämför med alla transportföretag med tusentals anställda som snart är på knä på grund av drivmedelspriserna. Vilka urtida rättigheter kan de luta sig mot?

Alla människor har ett urminnes ursprung. Många jobbar och bor sida vid sida med de flesta i renskötseln, dag ut och dag in. Alla får göra olika avkall i sina liv, på olika sätt under århundraden.

Vem som var först på plats för 6.000 år sedan? Vem vet. Vilken betydelse har det i dag?

Insyn saknas

Renen används alltid som hävstång i debatten, speciellt riktat mot det stora flertalet svenskar som inte vet eller har någon insyn i renskötsel eller renar.

Rikssamernas ordförande har framfört vikten av total betesro för renarnas existens. Därmed kraven på ensamrätt till fjällvärlden samt totalt 50 procent av Sverige för renskötarna (renskötseln).

Vad har det med jakt- och fiskerättigheterna att göra? Ingen har krävt minskade ytor för renen.

Beslutsfattare och övriga svenskar har endast en romantiserad, klagofylld bild av rennäringen.

Suveräna rättigheter

Sommartid transporteras renarna med långtradare till fjälls, förutom koncessions- och skogsrenägarnas renar. Till fjälls är det omöjligt att störa renar sommartid, i bästa fall ser man dem på långt håll på en snöfläck.

Varför ska renägarna med familjer och godtyckligt erkända, ha suveräna rättigheter vad gäller jakt, fiske (nätfiske), byggnation, vägar, motorfordonstrafik både i och utanför nationalparker, sommar som vinter?

Det är emot allt vad demokrati och allemansrätt står för. Renskötseln försämras inte för att dessa ”låsta museer” blir tillgängliga för alla svenskar under samma premisser, då ingen ens kan störa renarna.

Godkänt umgänge

Vintertid drivs eller transporteras renarna till skogslandets tätbebyggelse, industriområden, närhet till flygplatser med jetflyg, trafik med tung trafik, järnvägar, slalombackar och elljusspår. Ja, till precis allt som renar inte klarar av enligt renskötselns störningsprofetior.

Plötsligt är alla människor och verksamheter som i övrigt är bannlysta av renskötseln, godkänt umgänge till renar med fungerande fodersök.

Försvinner i tusental

Från februari till april–maj är de flesta renarna kvar i skogslandet. Pimpelfiskare ser inga renar till fjälls.

Dessa påstått störda renar lyckas också försvinna i tusental på kalfjället när kommunalråd och andra letar med helikopter. Då ifrågasätts synen hos kommunalråd, följaktligen också hos piloterna.

När ska dubbelmoralen och desinformation bli allmänt känd och raderas ut i försöken att föra okunniga bakom ljuset och öppna ögonen hos beslutsfattare?

Allt det som rennäringen anser vara negativt vrids till att det handlar om en fientlig inställning mot renskötseln från övriga svenskar i dessa trakter.

Allt kan inte vinnas med att hets mot folkgrupp eller rasismstämpel lindas in i slutpläderingarna, då sakliga argument med sunt förnuft saknas.

Odemokratisk belägring

Låt inte renskötselns krav få föra vidare denna redan i dag odemokratiska belägring av stora delar av vårt land, knutet till ett envälde att bestämma vilka som godkänns i rennäringen.

Jämför med att byåldermän eller intresseföreningar skulle diktera villkor för vilka som får bedriva hästavel, fåravel, slaktdjursuppfödning eller på annat sätt begränsa människors yrkes- eller levnadsval.

Allt detta hålls vid liv genom populistisk högljuddhet riktad till okunniga beslutsfattare och folk som aldrig varit i vardaglig kontakt med rennäringen.

Det lobbas med detta, för att befästa en exklusiv ensamrätt som i slutändan genererar pengar.

Inte självklart

En förstärkning av den samiska kulturen för alla med någon koppling (släktskap) genom århundraden är inte självklar. Vem är nog mycket same och hur? Vilka ska godkännas i sådant oetiskt urval?

Detta odemokratiska monopol som rennäringen redan förfogar över gällande enorma statliga marker och inom näringen, hör inte hemma i ett modernt, föränderligt, demokratiskt samhälle.

Alla har plats och kan umgås om viljan finns. Vi umgås ju dagligen i vardagens samhälle.

Sivert Öderyd

Koskullskulle