Den som på söndagskvällen följde SVT:s valvaka kan, liksom jag, ha irriterats en smula över hur mycket det hela liknade ”Mello-tv”, eller då snarare Eurovision-tv. Från dansgolvet på det ena partiets valvaka, direkt över till nästa dansgolv, hos nästa parti.

Mycket snack om feststämning – eller avsaknad av sådan, i något slags försök att utläsa och tolka partiernas inre liv. Men det blev mest yta, inte så mycket djup.

Mest tid och utrymme ägnades – förstås – åt de svenska partiernas resultat. Om framgångarna för de svenska rödgröna partierna, om Sverigedemokraternas första ”minusval”.

Det viktiga EU-valet: Så påverkas jägarna

Men när allt kommer omkring innebär valresultatet för de blågula partierna inte några stora förändringar gentemot tidigare mandatfördelning i EU-parlamentet. Vänsterpartiet ökar från en till två platser, Kristdemokraterna minskar från två till en. I övrigt oförändrat.

Det som däremot spelar roll för den kommande femårsperioden är resultatet i stort, och därmed sammansättningen av EU-parlamentets partigrupper som helhet.

Parlamentet har som bekant sju partigrupper, från vänster till höger:

• Vänstern – GUE/NGL: Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (här ingår svenska V)

• S&D: Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S)

• Gröna/EFA: De gröna/Europeiska fria alliansen (Miljöpartiet)

• RE: Förnya Europa (tidigare ALDE) (L och C)

• EPP: Europeiska folkpartiets grupp (M och KD)

• ECR: Europeiska konservativa och reformister (SD)

• ID: Identitet och demokrati (Inga svenska partier/ledamöter. Här ingår bland annat franska Nationell samling.)

Med det preliminära valresultatet minskar Vänstergruppen sina mandat från 41 till 36.

S&D backar från 154 till 135 mandat.

De gröna tappar från 74 till 53 platser i parlamentet.

Knappast någon framgång för de rödgröna, med andra ord.

Sex frågor till åtta listettor i EU-valet

Övriga grupper, då?

Den (social)liberala gruppen RE minskar från 108 till 79, medan liberalkonservativa EPP ökar från 182 till 186. Nationalkonservativa ECR ökar från 62 till 73 mandat. Ytterhögern (ID och partilösa) går också framåt.

Således: EU-parlamentet gör en tydlig högergir – den rödgröna sidan backar.

Här kan särskilt två saker noteras, kopplat till EU:s två mest inflytelserika medlemsländer, Tyskland och Frankrike.

Jägares synpunkter viktiga om sälhandelsförbudet ska kunna rivas upp

Den liberala RE-gruppens tillbakagång beror i hög grad på kollapsen hos franske presidenten Emmanuel Macrons parti Renaissance (vilket också fick till följd att Macron upplöste nationalförsamlingen och utlyste nyval i Frankrike den 30 juni).

Även i Tyskland noteras ett svidande nederlag i EU-valet för det i medlemslandet styrande partiet. Förbundskansler Olaf Scholz tvingades där räkna in Socialdemokraternas sämsta val någonsin, medan ytterhögerns AfD gick starkt framåt.

I Tyskland hålls nästa val till förbundsdagen hösten 2025, vilket innebär att det inom en relativt snar framtid kommer att hållas nationella val i EU:s två tyngsta spelare – två länder där det för tillfället är stark medvind för ytterhögern. Och resultaten i dessa inhemska val kan då komma att påverka sammansättningen av EU:s ministerråd.

Vad innebär då det resultatet av Europaparlamentsvalet för jaktfrågorna i EU under de kommande fem åren?

Att sia om framtiden är alltid vanskligt, men det finns en rad tänkbara scenarier.

EPP-gruppens starka val, och hennes egen relativa popularitet, talar för att Ursula von der Leyen blir omvald som ordförande för EU-kommissionen. Vilket är en faktor som talar för att den påbörjade processen med att nedlista vargens skyddsstatus fortsätter, och fullföljs. Men kommissionens ordförande måste få en majoritet av parlamentet bakom sig, vilket innebär förhandling och kohandel med övriga partigrupper. När von der Leyen valdes till ordförande i kommissionen 2019, med röstsiffrorna 383-327, var det med stöd av S&D och den liberala gruppen RE.

I utbyte mot det stödet fick EU ett synnerligen ambitiöst program för biologisk mångfald och klimatomställning. (Mot slutet av mandatperioden gjorde von der Leyen och EPP-gruppen, bland annat efter massiva bondeprotester, avsteg från detta program.)

Som mandatfördelningen i parlamentet nu ser ut skulle von der Leyen kunna väljas om med stöd av samma partigrupper, S&D och RE. Men något kommer S&D och RE att vilja ha i utbyte, och det är inte omöjligt att det på nytt delvis kommer att handla om miljöpolitik.

– Mitten håller, sa Ursula von der Leyen i sin första kommentar till valresultatet i söndags kväll, och utvecklade vad hon avsåg:

– Det finns fortfarande en majoritet i mitten för ett starkt Europa och det är avgörande för stabiliteten.

Det mesta talar alltså för att det ånyo blir någon form av uppgörelse mellan konservativa, liberaler och socialdemokrater – parlamentets ”mittengrupper” – som ligger till grund när viktiga poster i kommissionen och parlamentets utskott ska fördelas.

För jaktfrågornas vidkommande är det – precis som i Sveriges riksdag – utskotten miljö- och landsbygd/jordbruk som väger tyngst. EPP kommer sannolikt att kräva posten som jordbrukskommissionär, men under vems kontroll hamnar miljökommissionärsposten?

Om EPP tar hand om jordbruksfrågorna kan det bli så att liberaler/socialdemokrater kräver miljökommissionärsposten. Ett rykte säger att det kan bli den nuvarande spanska socialdemokratiska miljöministern Teresa Ribera, vilket vore negativt för jakten. Hon är nämligen motståndare till jakt.

Vilka utskott de valda EU-parlamentsledamöterna väljer att sätta sig i har stor betydelse. Parlamentets miljöutskott har traditionellt befolkats av en majoritet som drivit på för ”progressiv miljöpolitik” – och ofta missgynnat jakten.

Omröstning i EU om ändrad skyddsstatus senareläggs – sannolikt

Men mot bakgrund av att den gröna gruppen och liberaler nu tappat mark, medan partigrupperna till höger om dessa vuxit, är det möjligt att vi under den stundande mandatperioden får se ett mindre progressivt miljöutskott. Ett utskott vars ledamöter då i högre grad än vanligt respekterar nationellt självbestämmande. Det har betydelse eftersom man i EU-parlamentet inte alls är lika bunden av koalitioner och partipiskor som i exempelvis Sveriges riksdag – utan där röstar man tämligen fritt i enskilda frågor. Alldeles oavsett vilka pakter som lett fram till fördelningen av kommissionärsposter och kommissionens arbetsprogram…

Är då ytterhögerpartierna alltigenom jaktvänliga?

Absolut inte.

Nederländska Frihetspartiet (Geert Wilders) och franska Nationell samling (Marine Le Pen) driver ibland vissa djurrättsfrågor. Exempelvis står Marine Le Pen och franska djurrättsaktivisten – med mera – Brigitte Bardot varandra nära. Den senare drev under decennier på för ett förbud mot säljakt.

Är högervågen positiv för jakten?

Den frågan går inte att besvara med ett reservationslöst ja. Det återstår att se.

Med en konservativ EPP-kommissionär på jordbruksposten och en progressiv socialist som miljökommissionär finns risken för att jakten får uppleva det sämsta av två världar.

Hur då?

Jo, att jordbrukssektorn får carte blanche att fortsätta ett intensivt biologiskt ohållbart jordbruk under jordbrukskommissionärens beskydd, samtidigt som miljökommissionären driver på för jaktrestriktioner som kompensation för de arter som det går dåligt för.

Och trots sin EU-skeptiska grundhållning kan vissa ytterhögerpartier av rent populistiska skäl gå djurrättsgruppers ärenden i enkla djurrättsfrågor som inte drabbar lantbruket. Exempelvis att inte ställa sig bakom ett slopande av sälhandelsförbudet. Det kostar inget för dessa, eftersom säljakt – med tanke på var den praktiseras – knappast är en stor fråga i de allra flesta EU-länder.

En viktig uppgift för jaktens tillskyndare i Europa handlar alltså om att skapa konsensus kring jakten – och det kan bara ske genom att även socialister och liberaler står upp för jakten.

Annars löper Europas jägare risken att hamna i kläm mellan den av en växande höger understödda industrin och jordbruket, å ena sidan, och vänsterns krav på mer progressiv miljöpolitik å den andra.

I det spelet finns det alltid en risk att jakten reduceras till en enkel bricka i det politiska spelet, något som kan offras i utbyte mot något annat. Sådana exempel saknas sannerligen inte på den inrikespolitiska arenan. Det förhåller sig knappast annorlunda i EU-kontext.

I den bästa av världar kan EU-parlamentets högersväng leda till att den mest klåfingriga EU-politiken dras tillbaka, och att det nationella självbestämmandet stärks. Men det är inte på något sätt givet.

Många, inklusive undertecknad, var exempelvis övertygade om att Storbritanniens Brexit skulle fungera som en sådan signal.

Det blev tvärt om.

I stället för att lätta på den överstatlighetsivrande gaspedalen blev det snarare ”plattan i mattan”: med exempel som skogsfrågan, den enorma coronafonden och världens mest ambitiösa klimatpolitik. Eller varför inte den nu påbörjade översynen av jaktbara fåglar, som Svensk Jakt nyligen rapporterat om?

EU granskar 42 fågelarter – risk för jaktförbud

Noterbart är också att valdeltagandet på svensk botten åter minskade i EU-valet. Senast det begav sig, 2019, röstade 55,3 procent av röstberättigade svenska medborgare. Nu minskade valdeltagandet preliminärt med 4,6 procentenheter, till 50,7 procent. Knappast något styrkebesked för EU som institution och idé i de svenska väljarnas ögon …

Oaktat detta: det är på denna nya spelplan som jaktens företrädare på EU-nivå nu har att navigera under de närmaste fem åren.

Många EU-politiker talar i valrörelser om subsidiaritetsprincipen – en av de hörnstenar EU vilar på. Principen som innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå.

Allt talar för att de även i framtiden ständigt kommer att behöva påminnas om detta. Kanske särskilt när valrörelsen är över …