Martin Källberg skrev i sin krönika ”Stockholms medievärld omfamnar vargen” att huvudstaden, dit han räknar SVT och Anders Lundin, är duktiga på att tala om för andra hur de ska leva och förhålla sig till verkligheten.

I argumentationen utgår han från ett ofullständigt citat. Han skriver ”I Stockholm är vi ju positiva. Vi omfamnar ju vargen*”, säger Anders Lundin i programmet. Gör vi verkligen det, vi stockholmare? Jag bor också där, i huvudstaden.

Faktum är att majoriteten av Sveriges befolkning är positiva till vargen enligt en stor undersökning gjord av Umeå universitet. Faktiskt även i de delar av Sverige där det finns många vargrevir, även om det är betydligt jämnare där. Men mest positiv är man i storstäderna.

Skyddsjakt främjar acceptans

Han tar upp att det förekommit fall av skyddsjakt under det senaste året i Stockholmsområdet och tar det som intäkt för att stockholmare inte är positiva till vargen.

Men det är inte gemene man som beslutar om skyddsjakt utan länsstyrelsen. Det kan också vara så att det är just såna åtgärder från myndigheterna som gör att acceptansen från allmänheten växer. Man ser att det finns en linje i rovdjurspolitiken och djur som beter sig onormalt tas bort.

En genuin ”landsortsproduktion”

Gällande huruvida vi som avsändare är representanter för ”Stockholms mediavärld” så produceras I rovdjurensspår av Mitt i naturen som i alla år har varit en genuin ”landsortsproduktion”.

Mitt i naturen startade 1980 i Sundsvall och produceras sedan många år i Umeå. Hela det redaktionella urvalet, researchen, manus, produktion, foto och efterbearbetning är till 98 % gjort av SVT:s medarbetare i Umeå och serien är inspelad i Norge, Sverige, Finland och på Svalbard.

Det finns två personer med från Stockholm i serien. En är vetenskapsjournalisten Henrik Ekman, som är seriens berättare, och den andre är programledaren Anders Lundin.

Vill spegla olika perspektiv

Baserat på tidigare erfarenheter, av att berätta om vargen i våra naturprogram, så visste vi att även detta avsnitt av I rovdjurens spår skulle väcka debatt. Vi har stor respekt för att det finns olika perspektiv och det vill vi också spegla i serien.

Angående Anders Lundins positiva inställning till rovdjur så är vårt syfte med Mitt i Naturen att tittarna ska uppleva att programmet står på naturens sida med rätt att ifrågasätta mänskliga aktiviteter som skadar djur och natur.

Anders går bokstavligen i rovdjurens spår och det är hans personliga upplevelser som kommer fram i serien och vi tycker att det är relevant att redovisa hans inställning i första avsnittet för att i sista landa i fördjupade reflektioner. När detta skrivs återstår tre avsnitt.

Vi hoppas med dessa rader ha bringat lite mer klarhet i vårt uppsåt.

Ola Gerhardsson

Projektledare

Mitt i naturen – I rovdjurens spår

Citatet i sin helhet:

”I Stockholm är vi ju positiva. Majoriteten av befolkningen i Sverige är ju positiva till varg. Faktiskt även i varglänen även om det är betydligt jämnare där. Särskilt i storstäderna som i Stockholm, vi omfamnar ju vargen.”

– Anders Lundin

Svensk Jakts Martin Källberg svarar:

Till att börja med vill jag tacka Ola Gerhardsson för responsen.

I rapporten Attityder till rovdjur och rovdjursförvaltning (Umeå universitet och SLU, 2014), som jag antar är den undersökning Gerhardsson hänvisar till, redovisas svenskarnas inställning till varg och andra rovdjur.

I riket som helhet var 66 procent av de tillfrågade positiva till varg, men i varglänen såg det annorlunda ut. I Gävleborg var 47 procent positiva, i Dalarna 48 procent, i Värmland 49 procent.

Vilket alltså innebär att en majoritet av befolkningen i dessa tre varglän FAKTISKT INTE var positiva till varg 2014.

Varför en partisk programledare?

Min primära kritik riktas mot att Mitt i naturen-redaktionen väljer en partisk programledare när man ska spegla ett mycket komplicerat och enormt infekterat ämne. Hur resonemanget bakom det uppenbart medvetna valet gick vet vi fortfarande ingenting om.

Ska det tolkas som att värdet av att få ta del av Anders Lundins personliga upplevelser förväntas uppväga bristen på objektivitet? Hur många tittare köper det?

Kritiker – emot naturen?

Vi får nu också veta att Mitt i naturen ska upplevas ”stå på naturens sida”. Den underförstådda men logiska följden är solklar: All kritik mot Mitt i naturen kommer alltså från människor som är emot naturen.

Vad betyder det, i vargfrågan specifikt, att ”stå på naturens sida”?

Bara den som inte till fullo förstått komplexiteten i frågan om vargen och förvaltningen av denna rovdjursart kan ens komma på tanken att uttrycka sig så kategoriskt.

En framgångsrik vargförvaltning, som når acceptans bland berörd befolkning, kräver kompromisser. Hur ska sådana kompromisser någonsin bli verklighet när Sveriges Television känner ett så starkt behov av att ta tydlig ställning? På vilket sätt visar man ”stor respekt för olika perspektiv” genom att omedelbart slå fast vilket perspektiv som är ”rätt”?

Något att se fram emot

Det är min förhoppning att de fördjupade reflektioner som aviseras i seriens sista avsnitt når de föresatser Ola Gerhardsson anger. Jag misstänker dock att en stor del av den tänkta målgruppen struntar i resten av serien, med tanke på det initiala anslaget. Det blir helt enkelt inte trovärdigt för dem.

Jag väljer ändå att se positivt på saken. Eftersom SVT nu fastslagit att det är okej att som programledare ta tydlig ställning i rovdjursfrågan, ser jag med spänning fram emot deras nästa rovdjurssatsning.

En serie som tar tydlig ställning för alla de människor och näringar som på olika sätt drabbas negativt av ökad vargförekomst.

En serie som granskar och gräver i vargförvaltningens alla delar, ifrågasätter tjänstemannaaktivism på olika nivåer, och som ställer frågor om varför myndigheterna har så svårt att effektuera fattade riksdagsbeslut. Den ska givetvis programledas av en person som genomgående problematiserar den ökande vargnärvaron i människors närhet.

När sänds den serien?

Martin Källberg

Chefredaktör Svensk Jakt