I en artikel på Svenskjakt.se under rubriken Samebyar kan få rätt att upplåta älgjakten på statens mark refereras till två utkast som Renmarkskommitténs sekretariat har skickat till kommitténs expertgrupp för synpunkter, faktagranskning och diskussion.

Samebyar kan få rätt att upplåta älgjakten på statens mark

Jag ser nu skäl att kommentera några saker.

Renmarkskommittén tillsattes under sommaren 2021 med ett uppdrag att utreda vissa frågor med anknytning till rennäringslagstiftningen.

I uppdraget ingick att presentera en analys av vem som rent juridiskt har rätten att upplåta fiske och jakt på statligt disponerad mark.

Goda förutsättningar

De utkast som refereras i artikeln i Svensk Jakt innehåller just en sådan analys. Som framgår av rapporteringen är den bedömning som redovisas i utkasten att samebyarna i Lappland har goda förutsättningar att vinna framgång vid en ”Girjasprocess”.

Bedömningen är också att det inte rent juridiskt finns skäl att skilja mellan småviltsjakt och annan jakt vid själva bedömningen av upplåtelserätten.

Politiskt beslut

Är det då självklart att utkomsten av Renmarkskommitténs arbete måste stanna vid det rättsläge som bedöms som gällande?

Visst kan det bli så. Samebyar kan upplåta älgjakt på statlig mark, om riksdagen kommer fram till att det bör vara på det sättet. Det är i så fall ett politiskt beslut.

På samma sätt kan politikerna utifrån en utvärdering av konsekvenserna av rättsläget vilja genomföra förändringar.

En riktig bild

Hur det än blir med den saken bör de politiska besluten utgå från gällande rättsläge och sådana fakta som har betydelse för tillämpningen av gällande rätt. Ingen vinner på något annat.

Vi måste försöka ge en riktig bild oavsett vad olika intressegrupper (eller vi själva för den delen) tycker om den bild som framträder.

Jägare, fiskare, såväl samer som andra, är välkomna att kontakta Renmarkskommittén om vi missat något som hör till den bilden.

Men innan dess kan det vara bra att låta sekretariatets promemorior behandlas av expertgruppen. Innan deras kompetens har tillvaratagits finns helt enkelt inga färdiga slutsatser att diskutera.

När underlagen är färdigställda kommer de finnas på kommitténs webbplats, för var och en att ta del av.

En hel bedömning

De politiska beslut som så småningom ska fattas kommer behöva grundas på en helhetsbedömning. Den bedömningen görs nog bäst efter en dialog mellan berörda intressenter.

Jag har på olika sätt försökt att lägga grunden för en sådan dialog. Vi har haft flera möten och vi fortsätter på den vägen så länge vi kan och får. Och nej, det är inte mesigt. Det är svårt och ansträngande och ofta modigt av dem som är med.

Felriktad ilska

Jag ser nu, på sociala medier och i andra sammanhang, att reaktioner mot de slutsatser som jag har presenterat riktas mot samebyar, Sametinget och samer i stort.

Jag vill därför vara tydlig med att detta är mina rättsliga bedömningar som jurist, inte något samiskt påfund.

Om någon blir arg av den bild som jag och sekretariatet har funnit, så får man alltså bli arg på bilden eller på mig, inte på andra som medverkar i kommitténs arbete eller berörs.

Söker inte bråk

Slutligen, en sak är klar. Ingen av dem som har ställt sin tid och kunskap till mitt och sekretariatets förfogande har gjort det för att söka bråk med någon; varken renskötarna, samer i övrigt eller andra som företräder jakt- och fiskeintressen.

Man har hjälpt till med att fundera på bra lösningar utifrån en problembild. Man pratar i saklig och lugn ton. Man skiljer mellan sak och person.

Det är nog den bästa vägen framåt.

Eric M Runesson

Ordförande i Renmarkskommittén